Telekommunikation för handikappade

Motion 1992/93:T815 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (s)

Grundläggande telekommunikation är för många
handikappade något mer än en fungerande telefontjänst.
Det är möjligheten att med hjälp av telekommunikationer i
kombination med datateknik kunna utföra vardagliga
sysslor, upprätthålla sociala kontakter och delta i
samhällslivet. Det innebär att man också avser sådana
viktiga sociala aktiviteter som andra, icke-handikappade,
inte behöver telekommunikation för att utföra. Det kan
vara när gravt rörelsehindrade, talskadade eller dövblinda
använder elektronisk post eller datorkonferenser för att
upprätthålla sociala kontakter. Eller när en gravt
rörelsehindrad person använder videotex för att beställa
hem varor från affären eller när en synskadad person går in
i en offentlig databas för att läsa ett dokument med hjälp av
talsyntes.

Det föreligger viss oklarhet beträffande vem som har
ansvaret för att bra telekommunikationstjänster utvecklas
och tillhandahålles, likaså vem som har ansvaret för
finansieringen.

I det handikappolitiska programmet från 1982, vilket
alla partier ställt sig bakom, framhålls att varje sektor har
handikappansvar och finansieringsansvar. Trots detta har
inte mycket hänt inom de verksamhetsgrenar staten själv
bedriver eller bedrivit.

Det är nu dags att slå fast denna princip inom
telekommunikationsområdet. För att få en solidarisk
finansiering mellan olika operatörer kan t.ex. en fond bildas
för finansiering och ansvaret regleras i lag. Det är också
viktigt att man i detta sammanhang överväger
beslutsprocess och inflytandefrågor.

Solidarisk finansiering mellan olika användare är ett
problem som måste lösas. Genom ökad användning av t.ex.
databaser och datorkonferenser blir telefonräkningarna
ofta mycket höga. Nuvarande kompensation via t.ex.
handikappersättningen täcker inte på långt när de
merutgifter som blir aktuella. För dövblinda är t.ex.
datorerna i många fall enda möjligheten att få information,
för många talhandikappade är det också enda möjligheten
att kommunicera. Telefonräkningar på 15 000--20 000
kronor är inte ovanliga.

Åtgärder måste vidtas för en mer solidarisk finansiering
också i detta avseende.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundläggande
telekommunikation,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvars-

och finansieringsprincipen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om solidarisk finansiering mellan
olika användare.

Stockholm den 26 januari 1993

Lena Öhrsvik (s)

Bengt Kronblad (s)