Vi i miljöpartiet de gröna har under år 1988 och 1989 vid flera tillfällen uppmärksammat den svenska utrikesministern på de akuta problemen i Tibet på grund av oroligheter där i samband med den kinesiska ockupationen och Dalai Lamas fredssträvanden.

Motion 1989/90:U610 av Kaj Nilsson och Ragnhild Pohanka (båda mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: U610

av Kaj Nilsson och Ragnhild Pohanka (båda mp)
Tibet

Vi i miljöpartiet de gröna har under år 1988 och 1989 vid flera tillfällen uppmärksammat
den svenska utrikesministern på de akuta problemen i Tibet på
grund av oroligheter där i samband med den kinesiska ockupationen och Dalai
Lamas fredssträvanden.

Tibet omfattar en fjärdedel av Kinas yta, motsvarande EG-ländernas sammanlagda
yta. Där bor endast 6 miljoner tibetaner. Denna omständighet är
en del av problemet, eftersom det är så få i förhållande till Kinas miljardbefolkning.

Tibet är det högst belägna landet i världen och detta har präglat landets
historia. Tibetanerna har en 2 000-årig historia som nation med en befolkning
isolerad bland bergen. Denna isoleringspolitik varade ända till år 1950,
då kineserna ockuperade landet.

Kina angav två skäl för intrånget: dels att Tibet alltid varit en del av Kina,
dels att Kina befriade tibetanerna från ett föråldrat socialt system och att
Tibet behöver Kina för att kunna utvecklas kulturellt och ekonomiskt.

Båda typerna av argument är imperialistiska och koloniala. Detta beror i
sin tur på att Beijingregeringen aldrig förstått vad problemet Tibet verkligen
innebär, inte vet vad tibetanerna känner, vad Tibets historia är, varför tibetanerna
protesterar, varför tibetanerna älskar och vördar Dalai Lama etc.

Tibetanerna vill inte ha kineserna i sitt land. De hävdar att Tibet är ett
självständigt land, alltid har varit och skall så förbli. De anser också att Tibet
blev invaderat 1950 och att deras land sedan dess varit olagligt ockuperat.

Kineserna säger att Tibet alltid varit en del av Kina och vad vi säger i
denna motion är inblandning i Kinas inre angelägenheter. Påståendet att Tibet
alltid tillhört Kina är rent nonsens. I detta sammanhang skulle detta föra
för långt att utreda saken.

Tibet och de mänskliga rättigheterna

Den 10 december 1988 firade Kina för första gången (40-års)-jubileet av de
mänskliga rättigheterna. Det skedde på ett storslaget sätt, men de gjorde en
reservation vid tolkningen av rättighetsförklaringen: Vi har inte nödvändigtvis
samma uppfattning om de mänskliga rättigheterna som västnationerna
har, därför att vi menar att individuella mänskliga rättigheter inte är
lika viktiga som grupprättigheten.

Samma dag demonstrerade tibetanerna i Lhasa för självständighet och Mot. 1989/90
mänskliga rättigheter. De kinesiska myndigheterna blev förvånade. Den U610
som ledde femtonmannademonstrationen och ropade slagord blev skjuten
rakt igenom huvudet. Ingen provokation eller våld hade förekommit.

Vad har hänt i Tibet?

Efter den kinesiska inmarschen 1950 har inte bara tibetanerna tagit skada
utan även naturen. Tidigare hade alltid en ekologisk balans mellan natur och
befolkning rått i landet; ingen svält hade förekommit tidigare. Med ockupationen
fördes 500 000 kinesiska soldater och dessutom civila in i Tibet. Man
förbjöd odling av korn och beordrade veteodling istället. Sedan kineserna
kom till Tibet har tre svältperioder ägt rum.

Sedan 1950 har ca 1,2 miljoner tibetaner dött, inte endast av svält utan i
revolter mot kineserna, av självmord, i fångläger och fängelser. Det är mer
än en sjättedel av befolkningen.

Tibet har haft en rik kulturhistoria inom litteratur, konst, arkitektur och
vetenskap. Mellan 1956 och 1966, alltså före kulturrevolutionen i Kina, förstördes
ca 80% av Tibets historiska byggnader - tempel, bibliotek, medicinska
institut och religiösa byggnader av alla slag. Allt totalförstördes.

De återstående 20 % förstördes under kulturrevolutionen. Vid slutet av
denna fanns av 6 400 kloster tretton (13) kvar! Som ett slags kompensation
till dessa dåd har tibetanerna fått åttavåningshus i Lhasa och Shigatse, men
i dessa byggnader bor kineser. Man har fått elektricitet, men elkablarna leder
bara till byar där kineserna bor. I Lhasa finns elektricitet för både tibetaner
och kineser, men den är ransonerad för tibetanerna o.s.v. Tibetanerna
behandlas på alla sätt som andra klassens medborgare i sitt eget land.

En medlem av den kinesiska regeringen besökte faktiskt Tibet år 1980,
nämligen Hu Yaobang. Chockad inför vad han fick se, satte han upp en plan,
vars genomförande skulle återföra levnadsstandarden i landet till 1959 års
nivå. Olyckligtvis avled Hu Yaobang i fjor. Den ekonomiska levnadsstandarden
i dag tycks sakta närma sig 1959 års nivå.

Tibet förr

Tibet före 1949 var inte något idealsamhälle utan ett gammalt föråldrat samhälle
som resten av Centralasien på den tiden, inklusive Kina. Det intressanta
är emellertid frågan var Tibet skulle ha stått i dag om Kina inte invaderat
landet. Eller hur kommer Tibet att utvecklas den dag kineserna tågar ut
ur landet.

Tibetaner i exil

Utan pengar, utan territorium men med en mängd motstånd och svåra hinder
har tibetanerna skapat ett slags modern exiltillvaro med spridning i hela
Indien.

Dalai Lama har föreslagit att Exil-Tibet skall vara en demokratisk stat
med en konstitution som garanterar de mänskliga rättigheterna och att allmänna
val skall hållas. Dalai Lama själv är beredd att stiga åt sidan vad gäller
styrelsen för att tibetanerna skall erbjudas ett verkligt demokratiskt system.

Dalai Lama har framfört en fempunktsplan för att återställa freden och Mot. 1989/90

respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet och för att skydda Tibets U610

identitet som nation, dess kultur och andliga tradition.

Dessa fem punkter är:

1. att förklara Tibet som fredszon och dra tillbaka de kinesiska trupperna;

2. att upphöra med den planerade invandringen av kineser, vilken hotar
tibetanernas existens som folk;

3. att återge tibetanerna deras fundamentala mänskliga och demokratiska
rättigheter och frige de politiska fångarna;

4. att återuppbygga och skydda Tibets ekologi och att upphöra med att
använda Tibet för produktion av kärnvapen och som avstjälpningsplats för
kärnavfall;

5. att inleda en dialog mellan Kina och Tibet om Tibets fransida status
och förhållandet mellan de tibetanska och kinesiska folken.

Vad kan vi göra?

Mångå länder har skickat skrivelser i vilka de förklarat att de är bekymrade
över läget i Tibet och bett Kina att börja samtala med Dalai Lama. Denne
har också bett om att sådana samtal eller diskussioner skall komma igång
och samtidigt lagt fram en kompromisslösning. Han har i den föreslagit att
Tibet skulle ha kontroll över inrikesfrågorna men att Kina skulle få besluta
om utrikespolitiken.

Vidare skulle Kina få ha kvar sina trupper i Tibet tills landet förklaras som
fredscenter med status av ett slags nationalpark, där även människor kan
bo och avmilitariseras med syfte att förklaras som fredszon i Centralasien,
ett område där alla nationer kunde diskutera ostörda. För detta krävs att
alla stater runt Tibet är villiga att samarbeta. Många tibetaner är emellertid
besvikna över detta kompromissförslag.

Kineserna säger att de vill förhandla men hittar alltid på ursäkter för att
inte behöva göra det. Kineserna skulle vinna stor prestige om de kom till
förhandlingsbordet och förde direkta samtal med Dalai Lama.

Vi anser att Kinas nuvarande politik i Tibet, särskilt med politiskt förtryck
och aktiv invandring av ett stort antal kineser till Tibet, hotar överlevnaden
av det tibetanska folkets religiösa, kulturella och nationella identitet.

I Sverige kan vi utöva påtryckningar på Kina i avsikt att klargöra för den
kinesiska regeringen att svenskarna inte accepterar vad som sker i Tibet under
nuvarande omständigheter. Vi uppmanar den svenska regeringen att
spela en aktiv roll i stödet för det tibetanska folkets rimliga och legitima krav
på att bestämma över sitt eget politiska, ekonomiska, kulturella och sociala
öde medelst fredliga medel och verka för ett slut på ockupationen av Tibet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att möjliggöra fredssamtal mellan Dalai Lama och
den kinesiska regeringen, förslagsvis i Stockholm,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det är 7

angeläget att Dalai Lama och representanter för den tibetanska exilregeringen
inbjuds officiellt till Sverige för samtal om Tibets problem,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om det tibetanska folkets rätt till självbestämmande bör väckas på instundande
möte i februari 1990 i Förenta nationerna om de mänskliga
rättigheterna såväl som i andra FN-organ och internationella fora, i
enlighet med FN:s generalförsamlings resolution nr 1723/XVI.

Stockholm den 18 januari 1990

Kaj Nilsson (mp) Ragnhild Pohanka (mp)

Mot. 1989/90
U610

8