Tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar

Motion 1989/90:Sf210 av Charlotte Cederschiöld (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sf210

av Charlotte Cederschiöld (m)

Tillfällig föräldrapenning för kontaktdagar

Den tillfälliga föräldrapenningen för 2 kontaktdagar/år för barn 4-12 år gäller
endast för föräldrar till vissa barn, nämligen dem som råkat få eller önskar
plats inom den barntillsyn som administreras av kommunen. De föräldrar
som inte fått in sina barn där, utan själva till höga egna kostnader, som
inte subventioneras, ordnat någon annan tillsyn har inte rätt att besöka sina
barn med föräldrapenning.

Kontaktdagar underlättar för föräldrar att se hur deras barn egentligen har
det på dagarna. Detta är inte lätt att veta om föräldern aldrig är närvarande
utan bara lämnar och hämtar barnet.

Så länge samhället endast finansierar föräldrarnas möjlighet att kontrollera
omsorgsformens kvalitativa nivå inom den offentliga vården synes man
anse att kvalitetskontrollen är särskilt påtaglig vad gäller offentliga omsorgsformer.

Man kan fråga sig om det är förenligt med tänkandet bakom likställighetsprincipen
att endast vissa barn ska få sin miljö kontrollerad av föräldrarna,
medan andra barn inte skulle ha samma trygghet.

Har föräldern rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök underlättar
det att verkligen få ledigt från arbetet för detta nog så viktiga ändamål.
Om denna rätt inte finns, som nu är fallet för vissa föräldrar, kan det vara
betydligt svårare att få motsvarande ledighet, även om man skulle ha råd
till/vara beredd att avstå från en till två dagslöner som det här totalt handlar
om per år.

Det förefaller orimligt att vissa barn på detta sätt skall straffas för att
kommunens daghemsplatser inte räcker till eller måste stängas p g a personalbrist
eller för att föräldrarna föredrar en privat omsorgsform. Enligt tillgänglig
statistik beräknas det 1991 fattas 7 000 förskollärare och 82 000 daghemsplatser
om 2/3 av föräldrarna skulle efterfråga kommunala daghemsplatser.
Då kommer lagstiftningen om den ifrågavarande tillfälliga föräldrapenningen
som gagnar endast vissa föräldrar, men inte andra, att framstå
som än mer föråldrad, absurd och orättvis.

Någon hållbar motivering till varför barn inom privat omsorg inte skulle
ha rätt till motsvarande föräldrabesök som andra barn förefaller inte finnas.
Man kan då dra slutsatsen att föräldrakontroll anses behövas inom den kommunala
omsorgen, men inte inom den privata. Man får då anta att den privata
anses så bra att motsvarande besök inte skulle behövas där. De privata

daghemmen har visserligen betydligt lättare att rekrytera personal, men att
därför ta ifrån vissa barn möjligheten till en del av föräldraansvaret är att
använda barnen som ideologiskt slagträ i diskussionen om privat och offentlig
omsorg.

Alla föräldrar skall ha möjlighet att delta någon gång i barnens arbetsdag
för att om möjligt kunna fastställa att den psykiska och fysiska miljö barnet
vistas i är bra för just det barnet. Att tilldela dem som lever enligt föreskriven
(s)-modell särskilda rättigheter och ekonomiska fördelar är orimligt i ett
rättssamhälle.

Tillfällig föräldrapenning skall därför utgå oavsett vilken barnomsorgsform
som barnet vistas i.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som ger
alla föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning för kontaktbesök i barnets
dagliga vistelsemiljö utom hemmet.

Stockholm den 11 januari 1990

Charlotte Cederschiöld (m)

Mot. 1989/90
Sf210

8