Tillfällig föräldrapenning

Motion 1989/90:Sf252 av Hans Dau (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf252

av Hans Dau (m)

Tillfällig föräldrapenning

Att båda föräldrarna aktivt skall delta i sina barns uppfostran och skötsel,
och att detta ansvar inte som förr i huvudsak skall åvila mammorna, är numera
allmänt accepterat.

Att få barn med handikapp medför stora påfrestningar för familjen, och
det delade ansvaret mellan föräldrarna blir än viktigare för barnets utveckling
och familjens möjlighet att fungera. Det är därför oerhört angeläget att
båda föräldrarna i den situationen får möjlighet att ta lika stor del i barnets
habilitering.

Sedan den 1 juli 1985 får tillfällig föräldrapenning utges till båda föräldrarna
för samma barn och tid, om båda följer med ett barn till läkare när
barnet lider av allvarlig sjukdom, eller till någon av läkare ordinerad behandling.
Ett exempel, som nämndes i propositionen, var familjebehandling
inom barn- och ungdomspsykiatrisk verksamhet.

Ersättning till båda föräldrarna

För övriga habiliterings- och utbildningsinsatser finns ingen motsvarande
möjlighet för båda föräldrarna att samtidigt deltaga med ersättning från föräldraförsäkringen.

Det ordnas ofta speciella kurser för föräldrar till barn med någon funktionsnedsättning.
Att båda föräldrarna då kan delta vid dessa kurser är av
mycket stor betydelse för att de skall lära sig att på bästa sätt stimulera barnets
utveckling, men också för att kunna stödja och hjälpa varandra i en svår
livssituation. Detsamma gäller andra typer av habiliteringsinsatser, exempelvis
sjukgymnastik eller inprovning och användande av hjälpmedel. För att
få en bra funktion och för att kunna fortsätta träningen hemma är det nödvändigt
att båda föräldrarna får vara med.

Allt ansvar på mamman

Kan bara en av föräldrarna få ersättning från föräldraförsäkringen för utbildning
och habiliteringsbesök läggs allt för stort ansvar på mamman, som fortfarande
oftast tvingas ta störst ansvar för barnen och deras uppfostran. Att
den andre föräldern tvingas ta semester eller tjänstledighet för att kunna
delta i barnets habilitering måste anses orimligt.

Vid behandlingen av denna fråga i socialförsäkringsutskottet förra året

sade utskottet sig, i betänkande Sful2 1988/89, ha förståelse för att föräldrarna
många gånger anser sig behöva delta samtidigt vid barnets rehabilitering
eller habilitering och vid utbildning med anledning av barnets sjukdom
eller handikapp. Utskottets majoritet ville dock avvakta den översyn av bestämmelserna
om föräldrapenning, som pågår inom riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket överlämnade under våren 1989 sin rapport (RfV anser
1989:2) till regeringen. I rapporten instämmer man med vad som sägs
i denna motion. Trots det har Bengt Lindqvist inte tagit upp frågan i årets
budgetproposition.

Moderata Samlingspartiets uppfattning att samhällets insats skall begränsas
för flertalet och i stället koncentreras till de grupper som är mest utsatta
och har behov av stöd och ekonomiska bidrag, innebär att vi vill förändra
reglerna för de ovan nämnda familjerna. Jag föreslår att båda föräldrarna
ges möjlighet att samtidigt få tillfällig föräldrapenning vid habilitering och
föräldrautbildning.

Förtydligad lagtext

Problemet inskränker sig inte enbart till att utöka rätten till föräldrapenning
för båda föräldrarna. Lagtexten är så oklart skriven att försäkringskassorna
gör olika bedömningar om rätt till tillfällig föräldrapenning i dessa situationer.
Jag anser att lagen måste förtydligas så att tillämpningen blir enhetlig
över hela landet och undanröjer de oklarheter, som nu förhindrar alla familjer
att komma i åtnjutande av dessa förmåner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya regler för att
föräldrapenning vid tillfällig vård av barn skall kunna utgå till båda
föräldrarna till handikappade barn samtidigt vid habiliteringsbesök
och föräldrautbildning,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådant förtydligande i nuvarande
lagtext att dessa regler tillämpas lika över hela landet.

Stockholm den 18 januari 1990

Hans Dau (m)

Mot. 1989/90
Sf252

14