Tillgången till service- och signalhundar

Motion 2005/06:So456 av Britt-Marie Lindkvist (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av underlättad tillgång till service- och signalhundar.

Motivering

Service- och signalhundar har visat sig vara till stor hjälp för handikappade personer, och fyller en viktig funktion i deras vardag. Servicehundar hjälper sina funktionshindrade förare med att uträtta praktiska saker som att plocka upp tappade saker, hämta telefon och öppna dörrar. Signalhundar reagerar på olika typer av ljud och meddelar sin hörselskadade förare vid ljud som dörrklocka, telefonsignaler och brandvarnare. Vilka typer av ljud hunden ska reagera på anpassas efter ägarens önskemål.

Båda typerna av stödhundar är unika i den meningen att de är uppfostrade efter förarens behov. För att kunna leva ett självständigt liv är ägarna i mångt och mycket beroende av sina hundar.

Träningen av hundarna genomförs i nära samarbete med ägaren till hunden. Samtidigt som hunden är ett tekniskt hjälpmedel så spelar den en stor roll för att höja individens livskvalitet; träning med hund ger ofta ökat självförtroende och bidrar till starka band mellan hund och ägare – något som är positivt även ur terapisynpunkt.

En hund kostar emellertid mellan 8 000 och 10 000 kronor, och enligt Svenska service- och signalhundsförbundet kostar det ca 50 000 kronor att utbilda en hund. Träning sker dessutom bara på vissa platser i landet, och då genom sponsrad ideell verksamhet. Svenska service- och signalhundsförbundet, som är ett ideellt förbund, fick exempelvis medel från Allmänna arvsfonden och Socialstyrelsen för att genomföra viss utbildning av hundar.

Tillgången till service- och signalhundar är alltså begränsad. Jämförelsevis kan nämnas att ledarhundar utbildas med hjälp av samhällets resurser. Eftersom service- och signalhundar fyller en viktig funktion bör det vara rimligt att se över om samhället kan underlätta tillgången för handikappade individer till också dessa hundar. I vissa fall kan service- och signalhundar också minska behovet av annan form av hjälp.

Då enligt min information ännu inte så mycket har hänt i frågan, känns det angeläget att åter aktualisera frågan om tillgången till service- och signalhundar.

Stockholm den 26 september 2005

Britt-Marie Lindkvist (s)