Tillgängligheten i kollektivtrafiken

Motion 2009/10:T238 av Rosita Runegrund och Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av systemlösningar med gemensamma tillgänglighetskrav i kollektivtrafiken.

Motivering

Satsningar på ökad tillgänglighet ska ses som infrastrukturfrågor som ökar konkurrenskraft och rörlighet. Det finns fortfarande stora brister i tillgängligheten i vårt land. Enligt Marschen för Tillgänglighet är 70–90 procent av stadskärnorna helt eller delvis otillgängliga. Här finns behov av allt ifrån moderna hamnterminaler för kryssningsfartyg och hotell med god tillgänglighet till kollektivtrafik tillgänglig för alla och attraktiva tillgängliga stadsmiljöer inklusive kulturevenemang.

Att kunna förflytta sig är en grundläggande rättighet och en förutsättning för ett aktivt och delaktigt liv. När kollektivtrafiken blir mer tillgänglig kan den användas av fler som annars är i behov färdtjänst. Målet måste vara att alla, oavsett funktionsnedsättning, ska kunna nyttja den allmänna kollektivtrafiken hela resan, från start till mål. Det ställer krav på systemlösningar, där hela stråk ska uppfylla gemensamma krav på tillgänglighet. Tillgänglighetsarbetet ska inkludera både fordon, stationer, hållplatser samt vägen till kollektivtrafiken. Också genom väl fungerande hissar och rulltrappor, externa högtalare, tydliga displayer och taktila stråk m.m. kan tillgängligheten förbättras ytterligare.

Ansvaret för att förbättra tillgängligheten ligger hos många olika huvudmän. Regeringen har ett övergripande ansvar och bör därför ytterligare driva på tillgänglighetsarbetet på olika nivåer. När det gäller kollektivtrafiken är det viktigt att det finns ett stråktänkande, där hela stråk ska uppfylla gemensamma krav på tillgänglighet. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 30 september 2009
Rosita Runegrund (kd)	Chatrine Pålsson Ahlgren (kd)