Tillsynen av gode mäns och förmyndares förvaltning

Motion 1990/91:L425 av Martin Olsson (c)

För den som på grund av sjukdom, hämmad
förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande
förhållanden är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom
kan förordnas god man eller om detta inte är tillräckligt en
förmyndare.

Överförmyndare eller överförmyndarnämnd har tillsyn
över godmanskap och förvaltarskap, som är det nya
uttrycket när en förmyndare förordnats.

Under den senare tiden har i massmedierna
uppmärksammats anmärkningsvärda fall där den som
förordats som god man på det ena eller andra sättet misskött
sina uppgifter till stort förfång för den vars egendom han
skall ansvara för. Det finns exempel på markförsäljningar
som skett på ett sådant sätt att ägaren senare blivit
utblottad. Inventarier i form av släktklenoder har sålts till
mycket lägre pris än de, för vilka sakerna har stort
affektionsvärde, skulle vara beredda att betala. Det finns
även exempel på att någon god man missbrukat bankkonton
liksom att arv inte redovisats.

Samhället har självklart ett ansvar att egendom, som ägs
av den som fått god man eller förmyndare förordnad för sig,
förvaltas på bästa sätt och utan förfång för ägaren.

Eftersom det uppenbarligen i vissa fall förekommer
brister i tillsynen av gode mäns och förmyndares förvaltning
bör riksdagen, enligt min mening, genom ett
tillkännagivande till regeringen understryka vikten av att en
översyn sker av reglerna om tillsyn och kontroll av deras
förvaltning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av reglerna om tillsyn av
gode mäns och förmyndares förvaltning.

Stockholm den 25 januari l99l

Martin Olsson (c)