Tilltalsord i kammardebatterna

Motion 1988/89:K315 av Birger Schlaug (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:K315

av Birger Schlaug (mp)
Tilltalsord i kammardebatterna

Alla vi som sitter i Sveriges parlament är myndiga. Vi är t.o.m. folkvalda,
dvs. valda av folket.

Vi är fria svenska män och kvinnor, som kanske Slas hade uttryckt det.
Myndiga och valda. Valda till det parlament där vi förväntas arbeta och
debattera och yttra oss över allehanda ting. Vi har yttranderätt. Vi får säga
vad vi vill. Men bara nästan.

Dureform

Säger vi du" till statsråden får vi små lappar från talmännen där man vänligt
men bestämt talar om för oss att det inte går för sig att säga du. Ibland blir
man uppkallad för enskilt samtal i vilket talmannen i all vänlighet berättar att
nu har du sagt 'du' igen, det får du sluta med.

Ibland kan talmannen vara lite smått irriterad - och undra på det - och
säger:

- Kommer du inte ihåg att när du sa du sist så sa jag till dig att sluta säga du.
Att säga "du" hur som helst i en debatt är naturligtvis inte så bra - den man
riktar sig till i kammaren kanske sitter i egna tankar eller tar en liten lur och
kanske inte uppfattar att man med "du" menar just honom eller henne. Då är
det bättre att säga namnet - för det lystrar vi alla lite bättre på. I protokollen
kan det ju också bli lite marigt att hänga med om duandet blir alltför flödigt.
Men i t.ex. frågestunder, där bara två personer pratar med varandra, nog
skulle väl duandet gå alldeles utmärkt. Jag tycker i alla fall det. Vad tycker
du?

Förmodligen skulle debatterna bli lite trevligare, direktare och kanske
ibland lite mer eldfängda om man fick rikta sig mer direkt till varandra genom
ett duande. Och inte verkar våra statsråd speciellt märkvärdiga och
struntförnäma - de klarar säkert en dureform med gott humör.

Förresten har jag prövat dem noga och vid upprepade tillfällen. Ingen
verkar bli vare sig nedstämd, illa berörd eller förbaskad.

Och inte behöver hövligheten bli mindre accentuerad om man säger du.
Det är naturligtvis lika belevat att säga "Du har en felprogrammerad hjärna"
som att säga Bengt Westerberg har en felprogrammerad hjärna.

Censur

Sorn sagt. Vi är myndiga. Och folkvalda. Men ändå inte riktigt myndigförklarade.
Det fattas lite respekt för oss vanliga dödliga riksdagsledamöter ty det
finns gränser för vår myndighet.

För trots att vi ser oss som fria och folkvalda män och kvinnor behöriga att Mot. 1988/89

fatta beslut över liv och död, över fattig och rik, över stora och små ting - så K315

har vi ändå inte rätt till våra egna ord.

Sålunda censureras våra ord. Olämpliga ord; vem det är som på vilka
grunder avgör vilka ord som är olämpliga eller inte olämpliga har jag aldrig
lyckats klura ut. Som riksdagsledamöter får vi fatta både lämpliga och
olämpliga beslut - men inte använda olämpliga ord. Ty dessa ord
censureras i de protokoll som lämnas till eftervärlden och till yttervärlden.

Nu är det - i sin vishet - inte bara ordet "du" som censureras. Och inte
heller, om någon skulle tro det, s.k. mustiga uttryck. Nej, t.o.m. rena rama
vänligheterna censureras. Om du t.ex. i en debatt med Anita Gradin säger
kära Anita" så får du sedan i protokollet läsa att du sagt något helt annat.

Ibland censureras hela meningar.

Genom censuren så strömlinjeformas personligheterna och anpassas till
lagomnivå. Så grått och tråkigt! Och så trist för framtidens forskare att lära
känna vår tid genom censurerade riksdagsprotokoll. Och så förnedrande för
den som mot sin egen vilja utsätts för censur.

Det märkliga är att man i riksdagen kan censurera ord sagda i kammaren men
censur av våldsvideo eller videospel där det gäller att våldta så många
kvinnor på så kort tid som möjligt är inte genomförd.

Tänk att ord av fria, myndiga och folkvalda män och kvinnor i konungariket
Sveriges parlament kan uppfattas som mer samhällsdemoraliserande än
våldsförhärligande videofilmer och spel som är riktade till barn och ungdom.

Eleganta tillrättalägganden

Men censur från någon högre diffus makt är inte det enda som en
riksdagsledamot kan råka ut för. Ledamöten kan också falla för frestelsen att
ändra i protokollen - ty det tycks vara helt reglementsenligt. Är man
tillräckligt full i fasen och har tillräckligt rymligt samvete kan man som
ledamot eller statsråd ändra i protokollet det man sagt i kammaren. Lägga till
rätta. Fixa till. För att inte framstå som den tok man är när man i någon debatt
kort med fel fakta, fel siffror, fel argument och fel ordval ...

Jag vet inte säkert, men jag tror inte det är lika gångbart i bollklubben
därhemma att laborera så vilt i protokollen. Men å andra sidan får man säga
du där.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att riksdagsledamöter får säga du till
varandra och till statsråd även i kammaren i situationer där det klart
framgår till vilken man riktar sig,

2. att riksdagen beslutar att varje riksdagsledamot som så önskar har
rätt till sina egna ord också i kammaren och att censur inte skall ske i
samband med att protokollen skrivs,

12

3. att riksdagen beslutar att ledamöter och statsråd inte får förändra Mot. 1988/89

sakuppgifter och ordval från det att anförandet sker tills dess att K.315

protokollet är justerat.

Stockholm den 20 januari 1989
Birger Schlaug (mp)

13