Titeln landshövding

Motion 1989/90:Bo304 av Sven-Gösta Signell och Birger Rosqvist (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: B o304

av Sven-Gösta Signell och Birger Rosqvist (båda s)
Titeln landshövding

Länsstyrelserna har anor ner i 1630-talet, då den första landshövdingeinstruktionen
tillkom. Riket indelades då i hövdingedömen eller, som de senare
kom att kallas, län. Det tog emellertid ytterligare ett hundratal år innan
länsstyrelsen var fast etablerad som statligt regionalorgan. Ganska länge var
länsstyrelsen verkligen ett kungamaktens redskap för myndighetsutövning i
landets olika delar. Men efterhand började också länsstyrelsen inta rollen
som länsbefolkningens talesman inför regering och riksdag. Nuvarande länsstyrelseinstruktion
poängterar båda dessa funktioner.

Mot bakgrund av de förändringar som skett för landshövdingarnas
ämbetsutövning kan man med rätta ifrågasätta om länets högste tjänsteman
skall ha titeln hövding. I Illustrerad Svensk Ordbok (Natur och Kultur)
beskrivs ordet hövding sålunda: Hövding -en, -ar 1. överhuvud, högste
styresman, anförare, ledare en h. för sitt folk, indianerna förde fångarna till
h-ens tält, h. för ett rövarband. 2. vard. o. skämts.: häradshövding, landshövding.
- hövding(e)-döme -t, -n värdighet ss. hövding; område som styrs
av en hövding. - hövdinga-gestalt imponerande (ledar)gestalt.

Det kan hända att hövding var en bra titel 1630, men nu, 360 år efter att
den första landshövdingeinstruktionen tillkom, anser vi att det är på tiden
att ge länsstyrelsens chefstjänsteman en mer tidsenlig titel. Lämplig titel kan
vara länschef eller länsdirektör. Nuvarande landshövdingar bör få behålla
titeln landshövding om de så önskar, men när det gäller nyutnämningar anser
vi att en ny och mera tidsenlig titel bör tillämpas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyte av titeln landshövding till en mera tidsenlig titel.

Stockholm den 23 januari 1990

Sven-Gösta Signell (s) Birger Rosqvist (s)

1* Riksdagen 1989/90. 3 samt. Nr Bo301 -315