Tolkservice

Motion 2007/08:So279 av Maria Kornevik Jakobsson och Karin Nilsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten av ett statligt övertagande av tolkservicen för att döva, teckenspråkiga och döva med synskada ska kunna erbjudas likvärdig tolkservice i hela landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en nationell huvudman bör ansvara för all tolkservice.

Motivering

Tolktjänst är för teckenspråkiga döva, hörselskadade och döva med synskada en väg till delaktighet och inflytande. När den inte fungerar ställs de utanför både möjligheten och skyldigheten att bidra till samhällets utveckling, att bestämma över sina liv och få sina önskemål respekterade. Idag ställs allt oftare teckenspråkiga döva, hörselskadade och döva med synskada utan tolk – allt fler får inte tolk när de behöver det, ofta på grund av brist på medel och/eller på oklarheter om vilken instans som ska betala för tolkkostnaden. Landstingen har sedan 1994 skyldighet att organisera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning. Finansieringen sker dels med landstingens egna medel, dels med statsbidrag. Landstingens olika ekonomi och olika prioriteringar gör att tolkservicen varierar kraftigt i olika delar av landet. Ledningen för tolkcentralen tvingas ofta att prioritera tolkuppdragen – inte sällan prioriteras tolkning för fritid och rekreation lågt, i vissa landsting prioriteras det bort helt och hållet. Detta drabbar i synnerhet barn och ungdomar särskilt hårt då de ofta behöver tolk för sina fritidsaktiviteter.

För studier på universitet, högskolor och folkhögskolor finns särskilda medel avsatta för teckenspråkstolk. Inom övriga utbildningsformer till exempel komvux och privata utbildningar saknas detta och de ekonomiska förutsättningarna hos respektive utbildningsanordnare avgör om studerande beroende av teckenspråkstolk kan delta i studierna. Idag innebär det att teckenspråkiga utestängs från dessa studier.

Teckenspråkiga arbetstagare har inte samma möjlighet att delta på konferenser, fortbildningar och utbildningar knutna till arbetet. De får svårt att avancera på arbetsplatsen och hänger inte med i löneutvecklingen. Teckenspråkiga egna företagare har svårt att konkurrera på arbetsmarknaden. De medel på max 100 000 kr per år som kan beviljas av AMS till egna företagare med stora kommunikationssvårigheter täcker inte de faktiska kostnaderna för teckenspråkstolk.

Teckenspråkiga måste garanteras tolk i all utbildning oavsett om utbildningen anordnas i kommunal, statlig eller privat regi.

De 20 timmar som avser arbetsplatstolkning är inte tillräckliga. Antal timmar för tolkning i arbetet ska inte regleras. Teckenspråkiga måste ha rätt till tolk när behov föreligger.

Döva barns behov av meningsfull fritid och tillgång till kultur måste tillgodoses. Väl fungerande tolkservice är en förutsättning för att de ska kunna tillägna sig det fritids- och kulturutbud som erbjuds hörande.

Att inte få tolk får allvarliga konsekvenser som att man blir utestängd från utbildningar, inte kan delta i arbetslivet fullt ut, inte delta i fortbildningar, möten eller fritids- och rekreationsaktiviteter.

Teckenspråkiga är beroende av väl fungerande tolkservice i alla sammanhang och inom alla områden. Det är en nödvändighet för att teckenspråkiga ska nå full tillgänglighet och delaktighet i samhället.

Stockholm den 28 september 2007
Maria Kornevik Jakobsson (c)	Karin Nilsson (c)