Tomgångsförbudet

Motion 1989/90:So415 av Bengt Hurtig (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So415

av Bengt Hurtig (vpk)
Tomgångsförbudet

y

I många av landets kommuner har det fastställts lokala regler för tomgångskörning
med motordrivna fordon. Den fordonskörare som bryter mot förbudet
kan dömas till böter enligt bestämmelserna i 23 § hälsoskyddslagen. Tillsynen
över att bestämmelserna efterföljs åvilar i första hand miljö- och hälsoskyddsnämnderna
i kommunerna.

En obelastad motor lär, enligt undersökningar, avge upp till 50 ggr mer
luftföroreningar än en belastad motor. Avgaser från tomgångskörande motorfordon
i stadskärnor är ett miljö- och hälsoproblem.

Vid överträdelse av förbudet mot tomgångskörning kan det ibland vara
svårt att bevisa vem som framfört fordonet och gjort sig skyldig till förseelsen.
I brist på säkra bevis föredrar därför åklagaren att lägga ner målet.

I lagen om felparkeringsavgift är det ägaren av fordonet som ansvarar för
att felparkeringsavgiften betalas. I lagen regleras också på ett smidigt sätt
hur förseelsen ska fastställas utan att åklagarmyndigheten och domstolar behöver
anlitas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i hälsoskyddslagen
att överträdelser av tomgångsförbud lättare kan beivras.

Stockholm den 16 januari 1990

Bengt Hurtig (vpk)