Totalförsvarets budget för år 2002

Motion 2001/02:Fö228 av Berit Jóhannesson m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 25

2 Förslag till riksdagsbeslut 26

3 Totalförsvarets budget för 2002 26

4 Förslag till sammanslagning av anslag 27

5 Ökade resurser för minröjning 27

6 Helikopterverksamhet 28

6.1 Ny hangar på Säve helikopterbataljon 29

7 Decentralisera delar av Försvarsmaktens ledningsresurser 30

8 Program för reducering av överbeställningar 30

9 Kustbevakningen 31

2 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten inom områdena förbandsverksamhet, fredsfrämjande verksamhet samt materielanslaget bör prioritera verksamheter för minröjning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten bör ges i uppdrag att förstärka helikopterverksamheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten bör ges i uppdrag att investera i en ny hangar på Säve helikopterbataljon.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Försvarsmakten bör ges i uppdrag att ytterligare intensifiera arbetet med utlokaliseringen av delar av den centrala ledningen i syfte att öka andelen högre tjänster runt om i landet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen skall tillsätta en arbetsgrupp med syfte att omförhandla JAS-beställningen.

6. Riksdagen beslutar att anslaget 7:1 Kustbevakningen bör utökas med  25 miljoner kronor under år 2002.

7. Riksdagen beslutar att anslaget 7:1 finansieras genom att anslaget 6:2 och Materielanslaget minskas i motsvarande grad.

8. Riksdagen begär att regeringen låter ta fram en plan för finansiering av Kustbevakningens anslagsbehov i enlighet med vad i motionen anförs.

3 Totalförsvarets budget för 2002

Vänsterpartiets inställning är att det militära försvaret kan och skall minskas till förmån för andra verksamheter. Vänsterpartiet har därför ställt sig bakom den nu beslutade ominriktningen och reduceringen av det militära försvaret fram till 2004. Den nya hotbilden och det gynnsamma säkerhetspolitiska läget ger möjlighet att på sikt ytterligare reducera omfattningen av det militära försvaret till förmån för förstärkningar inom det civila samhället och infrastrukturen, men också till andra, för människor, viktiga delar av samhället.

Regeringen har förelagt riksdagen propositioner omfattande försvarspolitik och totalförsvarspliktfrågor samt aviserar att man avser förelägga riksdagen proposition om civila beredskapsfrågor våren 2002. Vänsterpartiet kommer i samband med beredningen av dessa propositioner att utveckla sin syn inom respektive område.

4 Förslag till sammanslagning av anslag

Regeringen föreslår att nuvarande anslag för förbandsverksamhet och beredskap 6:1 och fredsfrämjande truppinsatser, nuvarande anslag 6:2 slås ihop till ett anslag.

Vänsterpartiet ställer sig bakom detta förslag, men vi vill dock betona nödvändigheten av att regeringens redovisning till riksdagen om fördelningen inom det sammanslagna anslaget tydligt och klart definierar vad som är avsatt för fredsfrämjande insatser respektive förbandsverksamhet och beredskap. Det skall inte finnas möjlighet att omfördela inom denna ram utan riksdagens godkännande. Detta föreslår vi att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.

Det är bra att regeringen redan nu avsätter resurser för bättre villkor för totalförsvarspliktiga med anledning av propositionen i frågan. Vänsterpartiet återkommer till och tar definitivt ställning till de ekonomiska resurserna till detta viktiga område i samband med behandlingen av propositionen. Vänsterpartiet delar också regeringens förslag att stärka resurserna till fredsfrämjande truppinsatser.

Vänsterpartiet har genom budgetuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställt sig bakom totalramen för område 6 Totalförsvar för 2002. Däremot föreslår vi förändringar inom denna ram till förmån för våra prioriteringar.

5 Ökade resurser för minröjning

Inom de fredsbevarande och humanitära internationella insatserna har minröjning en stor betydelse. Sverige har spelat en viktig roll i arbetet för ett förbud mot antipersonella minor. Sverige har också en stor kunskap och kapacitet inom området. Under återuppbyggnad av ett land efter en konflikt är minröjning av grundläggande betydelse för hur snabbt människor kan börja bruka jorden och klara sin försörjning.

För att säkerställa en fortsatt utveckling av försvarets verksamhet och möjliggöra förverkligande av Försvarsmaktens planer inom området föreslås en förstärkning specifikt för detta ändamål med 35 miljoner per år. Ökade resurser behövs både inom anslaget för förbandsverksamhet, när det gäller utbildning samt inom anslaget fredsfrämjande trupp, när det gäller operativ verksamhet internationellt, men också inom materielanslaget då det behövs ökade satsningar både för utveckling och inköp av materiel. Därför bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening att Försvarsmakten inom dessa anslag bör prioritera verksamheter för minröjning. Detta vill vi ge regeringen till känna.

6 Helikopterverksamhet

I regeringens proposition Det nya försvaret (1999/2000) uttalas på sid 57 angående helikopterverksamhet att Räddningsfunktionen enligt avtalet mellan Sjöfartsverket och Försvarsmakten bör enligt regeringens mening upprätthållas inom ramen för den nya organisationen.

Försvarsutskottet säger i 1999/2000:FöU2 sid 213:

Utskottet uttalade sig senast om Försvarsmaktens stöd till samhället med helikoptrar i samband med budgetpropositionen 1997. Utskottet förutsatte då att medverkan i räddningstjänst även i framtiden skulle vara en viktig uppgift för Försvarsmaktens helikoptrar. Samhällets möjlighet att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred borde inte försämras.

Vidare att Försvarsmakten har inget ansvar för räddningstjänst utöver den räddning som direkt hör ihop med försvarsverksamheten. Försvarsmakten förfogar emellertid över i flera fall unika resurser som samhället i övrigt inte normalt disponerar. Dessa resurser kan med stor fördel användas vid samhällets räddningstjänst och vid svåra påfrestningar på samhället i fred.

Försvarsutskottet fortsätter på sid 214: Sjöfartsverket har sedan juni 1998 avtal med Försvarsmakten om helikoptrar i beredskap på fem orter i landet. Dessa förutsättningar stod riksdagen bakom i sitt beslut den 30 mars 2000.

Försvarsmaktens omstrukturering 2000-07-01 innebar för helikopterflottiljen en kraftig personalreducering med upp till 20 %. Detta innebär att personalstyrkan reduceras med ca 100 personer. Denna reducering innebär i sin tur att Försvarsmaktens avtal med Sjöfartsverket måste förändras i motsvarande grad. Man kan inte längre bemanna de fem platser som förutsatts i avtalet med Sjöfartsverket utan på sikt endast fyra platser. De närmaste två åren är resurserna ytterligare begränsade mot bakgrund av stora pensionsavgångar. För att säkerställa besättningsutbildning har därför helikopterflottiljen framfört önskemål att temporärt reducera antalet beredskapsplatser till tre. De platser som därvid sannolikt ersätts med en civil räddningshelikopter är i första hand Sundsvall och därefter Visby.

Regeringen säger i budgetpropositionen 2002 sid 5:

De två helikopterbataljonerna och helikopterskvadronen genomför ett omfattande stöd till samhället inom ramen för avtalet med Sjöfartsverket om helikoptrar för beredskap för räddningstjänst och avtalet med Västerbottens läns landsting om sjuktransporter. Som regeringen har utvecklat i avsnitt 3.8.3. om stöd till samhället anser regeringen att detta stöd till samhället med helikopterresurser bör begränsas.

Vänsterpartiet delar inte regeringens syn på frågan. Dels anser vi att de förutsättningar som fanns när beslutet togs radikalt har ändrats, dels att de resurser som Försvarsmakten disponerar även fortsatt bör utnyttjas till stöd för det civila samhället.

Det är inte brist på helikopterpiloter för närvarande. Dessutom utbildas nya. Det finns däremot i dag brist på tekniker och navigatörer.

Vänsterpartiet anser att helikopterverksamhetens resurser successivt bör utvecklas i syfte att dels klara de uppdrag man har i sin försvarsmaktsroll. Men också för att kunna hålla en hög beredskap gentemot samhället via de avtal som finnes med t.ex. Sjöfartsverket. Uppdrag åt det civila samhället innebär dessutom övningstillfällen som gynnar flygkompetensen och håller organisationen och personalen i hög trim.

Som exempel på vikten av samverkan kan vi ta förhållandet i Norrbotten och Västerbotten. Där finns i dag endast en polishelikopter med begränsad kapacitet som ska täcka bortemot en tredjedel av Sveriges yta. Den kan t.ex. inte operera vid otjänlig väderlek och mörker. Samtidigt finns vid Norrlands helikopterskvadron i Boden ett flertal moderna helikoptrar med stor kapacitet och kort utryckningstid som även kan operera under svåra förhållanden. För allmänheten framstår det konstigt att samverkan nu föreslås begränsas i stället för att utvecklas på ett konstruktivt sätt.

Därför föreslås att en utredning genomförs som dels skall redovisa de resurser som behöver tillföras för att Försvarsmakten även fortsättningsvis skall kunna bemanna fem räddningsbaser, dels granska förutsättningarna för att helikopterförbanden även fortsättningsvis kan medverka i ambulanshelikopterverksamheten.

Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

6.1 Ny hangar på Säve helikopterbataljon

Det finns sedan flera år planer på att bygga en ny hangar på Säve helikopterbataljon. Den gamla är i uselt skick och fungerar inte längre. Försvarsmaktens helikoptrar står utomhus med risk för skador av väder och vind. Dessutom har personalen en mycket dålig arbetsmiljö. Den nya hangaren är planerad att sambrukas med polisen och den helikopterambulansverksamhet som genomförs enligt avtal med Västra Götalands län. Sambruk är samhällsekonomiskt betydelsefullt då skattebetalarnas medel används effektivt. Nu diskuterar Försvarsmakten reparation av den gamla hangaren. Detta är ingen bra lösning av flera anledningar. Den är främst inte långsiktig. Om det blir reparation innebär det dessutom att andra byggnader också måste rustas upp för att få fullgod funktion. En ny hangar, med sambruk, innebär en investeringskostnad på ca 70–80 miljoner. Sambruket innebär att hyreskostnaderna delas och att Landstinget och RPS inte behöver uppföra egna lokaler. Dessutom blir arbetsmiljön bättre för Försvarsmaktens personal. Inte oväsentligt i syfte att hålla kvar personalen hos Försvarsmakten. Därför behöver resurser avdelas för denna investering. Kostnaden för denna åtgärd föreslås täckas genom omfördelning inom anslaget 6:1 Förbandsverksamhet. Detta vill vi ge regeringen tillkänna.

7 Decentralisera delar av Försvarsmaktens ledningsresurser

Regeringen skrev i proposition 2000/01:13 att:

Genom att ett antal regionala och taktiska staber lagts ner och med övergången av försvarsmaktens nya ledningsorganisation, återfinns sedan den 1 juli 2000 huvuddelen av Försvarsmaktens högre yrkesofficerare inom Mälarregionen.

Försvarsmakten anmälde i budgetunderlaget för 2002 att en utlokalisering av delar av den centrala ledningen på ett bättre sätt säkerställer en långsiktig försörjning av militär personal. Vänsterpartiet föreslog i en motion att marin-, flyg- och armétaktiska kommandona utlokaliseras till andra delar av landet än Mälarregionen.

Det är ett stort problem att 75–80 % av förbanden och verksamheten finns ute i landet medan huvuddelen av de högre officerstjänsterna är lokaliserade till Mälarregionen. Detta faktum försvårar möjligheten att personalförsörja dessa funktioner. Allt fler officerare vill kunna arbeta och göra karriär inom sitt område nära sin bostadsort och sitt moderregemente och är inte beredda att flytta till Mälarregionen för längre eller kortare tid. Vänsterpartiets bedömning är att kompetensflykten från officersyrket skulle kunna minska med fler högre officerstjänster ute i landet. Med tanke på det framtida nätverksbaserade försvaret finns ytterligare argument att utlokalisera ledningsfunktioner i framtiden.

Därför bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening att Försvarsmakten bör ges i uppdrag att ytterligare intensifiera arbetet med utlokaliseringen av delar av den centrala ledningen i syfte att öka andelen högre tjänster runt om i landet. Detta vill vi att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna.

8 Program för reducering av överbeställningar

Riksdagen har tagit beslut om en radikal omstrukturering av Försvarsmakten. De verksamheter och den materiel som avsågs svara mot invasionshotet håller nu på att avvecklas.

Dock existerar det materielbeställningar dimensionerade och avsedda för invasionsförsvaret som ännu inte levererats. Vänsterpartiet har i flera budgetmotioner föreslagit att regeringen skall tillsätta en arbetsgrupp i syfte att se över icke-levererade beställningar i syfte att behovsanpassa materielköpen. JAS 39 Gripen är det mest uppenbara exemplet på detta. Beställningen omfattar totalt 204 plan. Till dags dato har 107 plan levererats. Både Försvarsmakten och försvarsministern har uttalat att Sveriges flygvapen kommer att få 40 plan som inte motsvarar behovet om alla beställda plan levereras. Den omförhandling som skett har endast resulterat i en förlängning av leveranstiden. Kostnaden för de 40 plan som inte behövs omfattar ca 20 miljarder. Dessutom kommer underhåll och drift av dessa plan att bli en belastning oavsett om de används marginellt för att hålla dem i stånd eller bara står i en hangar. Detta är ett enormt slöseri som drabbar både Försvarsmakten och skattebetalarna.

Därför bör riksdagen tillkännage för regeringen att den skall tillsätta en arbetsgrupp med syfte att omförhandla JAS-beställningen.

9 Kustbevakningen

Kustbevakningen har en mycket bred och omfattande verksamhet och är ett viktigt instrument inom flera politikområden. Man har också visat att man klarar denna verksamhet med gott resultat hitintills.

Förutsättningarna för Kustbevakningen har förändrats både beroende av EU-medlemskapet och utvecklingen i länderna runt Östersjön. Kustbevakningen präglas av och utvecklar ett brett samarbete med olika myndigheter i Sverige men också allt mer internationellt. Detta är nödvändigt för att få en helhetssyn och för att resurser, kunskaper och kapacitet skall användas på ett rationellt sätt.

De uppgifter som Kustbevakningen genomför har, inte minst på det förebyggande området, också mycket stor betydelse för Sveriges säkerhet i ett bredare perspektiv. Genom skarp verksamhet dagligen och genom regelbundna kontakter med internationella myndigheter har man byggt upp ett nätverk som smidigt, handläggare till handläggare, ger information och underlag för arbetet.

Det är bra att regeringen med 2 + 2 miljoner kronor beviljar resurser för arbetet med illegala oljeutsläpp 2002 samt med 2 miljoner kronor framgent. Likaså att Kustbevakningen från 2004 tillförs 50 miljoner kronor för skärpt övervakning till sjöss och ökad satelitövervakning. Men för att Kustbevakningen skall få möjlighet att utföra dessa uppdrag och leva upp till det ansvar som läggs på myndigheten fordras också andra resurstillskott.

Inom personalsidan fordras ett ökat antal personer, ca 30 tjänster, för att kunna bemanna alla fartyg och flygplan med två besättningar. Genom denna personalförstärkning kommer fartygen och flygplanen att bättre och mer effektivt kunna utnyttjas för övervakning och därmed ökar närvaron till sjöss. Årskostnaden för denna personalförstärkning uppskattas till 10 miljoner kronor.

Sveriges havsgräns utgör yttergränsen inom Schengen. Schengenavtalet ställer mycket höga krav på åtgärder om Sverige skall leva upp till de åtaganden vi som nation gjort. Kustbevakning har ansvar och befogenheter att i enlighet med Schengenavtalet utföra personkontroll till sjöss. Vid passerandet av svensk yttre gräns skall samtliga resande underkastas in- respektive utresekontroll. Det går inte inom rimliga resurser att göra fysiska kontroller vad gäller alla fartyg. I stället kontrolleras besättningslistor från handelssjöfarten som underlag. Detta innebär att Kustbevakningen gör 100 000-tals dataslagningar per år kombinerat med fysisk kontroll vid behov.

Kustbevakningen har också nyligen fått uppgiften att samordna de civila behoven av sjöövervakning och sjöinformation till berörda myndigheter. Denna syftar till att den information som finns i olika system görs tillgänglig och tillhandahålls de myndigheter som behöver den så att kostnadskrävande dubblering av system för informationsinhämtning kan undvikas. Dessa båda uppdrag kräver personalförstärkning om ca 20 personer.

Kostnaden för denna personalförstärkning jämte vissa systemtekniska lösningar beräknas också till ca 10 miljoner kronor på årsbasis. Men för att kunna utveckla sitt arbete på ett rationellt sätt behöver Kustbevakningen också nya fartyg väl anpassade till verksamhetens behov. I första hand två nya ur serien KBV-201. Dessa föreslås stationeras i västerhavet respektive på Norrlandskusten. Dessutom erfordras en modifiering av ett stort antal fartyg, särskilt miljöskyddsflottan, samt ett tredje flygplan utöver de två som kan finansieras ur de 50 miljoner kronor som aviseras till 2004.

Kostnaden för dessa materiella förstärkningar beräknas till 50 miljoner kronor per år för räntor och amorteringar. Dessutom behöver investeringsramen utökas. Den sammanlagda resursförstärkningen som erfordras är 70 miljoner kronor per år.

De behov som här redovisats är beroende av beslut och åtaganden som ålagts Kustbevakningen. De totala behoven och därmed de ekonomiska resurserna för detta är relativt stora. Om man förstärker årligen under tre år upp till denna summa innebär det: 25 miljoner för år 2002, 45 miljoner för år 2003, och 70 miljoner kronor för år 2004.

Vänsterpartiet föreslår därför att Kustbevakningen förstärks med 24 miljoner 2002. Vi föreslår att detta finansieras genom att det militära materielanslaget 6:2 minskas med motsvarande summa, vidare föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utarbeta en plan för hur Kustbevakningens behovsresurser kan tillfredsställas under en treårsperiod samt finansieringen för detta. Detta vill vi att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Berit Jóhannesson (v)
Murad Artin (v)	Stig Sandström (v)
Maggi Mikaelsson (v)	Willy Söderdahl (v)
Eva Zetterberg (v)	Lars Ohly (v)