Totalvägran

Motion 1992/93:Fö301 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c)

Resurserna som är till för försvaret är begränsade. De
medel som satsas måste användas så, att man får bästa nytta
av pengarna för ett gott försvar av hela vårt land.

Den allmänna värnplikten berörs av besparingarna, så
att hela den värnpliktiga årskullen inte kommer att tillåtas
göra värnplikt.

Det är viktigt att lagen underlättar för försvaret att
frikalla eller ge möjlighet till civilplikt för dem som av olika
anledningar inte önskar göra militär värnplikt, såväl
grundutbildning som repövningar.

Lagen måste även ta hänsyn till dem, som efter påbörjad
eller fullgjord värnpliktsutbildning ansöker om att övergå
till vapenfri tjänst. Det är inte rimligt, att någon som
genomgått grundutbildning och därefter ansöker om
vapenfri tjänst åter ska kallas in. Än mer stötande är det,
när en sådan person i den aktuella situationen döms till
fängelse.

Det är olyckligt om lagen tvingar försvaret att fängsla
fredliga totalvägrare till stora kostnader och samtidigt av
besparingsskäl förvägrar andra ungdomar att göra önskad
värnplikt.

Den nyligen genomförda utredningen som ser över
värnplikten, den s k pliktutredningen, har vid olika tillfällen
i utredningens arbete berört de rättsliga påföljderna för
totalvägrare. Frågan om vilka rättsliga påföljder, som
totalvägran bör leda till, har emellertid inte legat inom
utredningens uppdrag. Dock anser utredningen att frågan
om ett nytt påföljdssystem bör övervägas. Vi anser också en
utredning vara av yttersta vikt, samt att en sådan utredning
bör påskyndas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning vad gäller
påföljdssystem för totalvägrare.

Stockholm den 11 januari 1993

Ingbritt Irhammar (c)

Birgitta Hambraeus (c)