Träanvändning i offentligt byggande

Motion 2000/01:N253 av Lennart Beijer m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att införa ett nationellt program för ökad träanvändning vid
offentligt byggande.
2 Inledning

Framtidens byggmateriel växer på träd. En ökad träanvändning inom
byggsektorn är bra för både miljön och samhällsekonomin. Trä är vårt
enda förnyelsebara byggmaterial och en ökad träkonsumtion har inga
negativa miljökonsekvenser. Tvärtom skulle den svenska byggsektorns
miljöbelastning minska vid ökad träanvändning.

Byggnader och konstruktioner av trä utgör en kolkälla, dvs. stora mängder
av den besvärliga växthusgasen koldioxid plockas ur kretsloppet under
träkonstruktionens livstid. För koldioxid som är bunden i byggnadsdelar som
återanvänds, t.ex. trägolv och delar av byggnadens stomme, fungerar
kolkällan i generationer.

Trä är ett extremt energisnålt byggmaterial. För att exempelvis producera
en limträbalk förbrukas en bråkdel så mycket energi som för alternativa
balkar i stål eller betong. Huvuddelen av denna energi genererar sågverken
dessutom själva genom att förbränna biprodukter som bark, spån och flis. Det
är något som ytterligare innebär en miljöfördel för olika slag av
träkonstruktioner.

Den svenska träbaserade industrin har goda förutsättningar att stärka sin
position på den internationella marknaden för byggprodukter. Sverige har gott
om högkvalitativ råvara och ett högt produktkunnande och ligger som tidigare
påpekats långt framme vad gäller att minimera miljöpåverkan vid tillverkning
och användning.

3 Låg träandel i svenskt byggande

Byggandet av offentliga lokaler och flervåningshus i Sverige uppvisar en
mycket låg träandel vid en internationell jämförelse. Byggandet av lokaler
och flerfamiljshus domineras fortfarande av betong och stål, trots de
miljömässiga och samhällsekonomiska fördelar en ökad användning av
träkonstruktioner kan uppvisa.

Till och med länder som är nettoimportörer av trävaror, som Frankrike och
Holland, har ett högre inslag av trä i sitt offentliga byggande. Holland, med
försumbara egna skogstillgångar, har ett nationellt program, med inriktningen
att under en tioårsperiod öka byggsektorns träanvändning med 20 %. För
miljöns skull!

Finland har ett nationellt program för träbyggande och i Norge har de
offentliga institutionerna en uttalat positiv attityd till trä och träbaserad
industri. De olympiska spelen i Lillehammer blev en manifestation av norsk
träbyggnadstradition. En mycket medveten strategi låg bakom materialvalet
då Oslos nya internationella storflygplats Gardemoen projekterades. I finska
Lahtis byggs Sibeliushallen, för den internationellt erkända symfoniorkestern,
med hjälp av limträstommar.

I Sverige finns ett kunnande vad gäller stora byggnader i trä. Dessutom har
träbroar utvecklats i Sverige, som ett nytt användningsområde för limträ.
Träbroar har utvecklats till ett konkurrenskraftigt alternativ till
konstruktioner
i betong eller stål. Årligen färdigställs närmare ett femtiotal nya vägbroar,
cykel- och gångvägar i trä. De svenska statliga beställarna Banverket och
Vägverket har dock intagit en kallsinnig inställning till träbroar, vilket
hämmat utvecklingen.

Motståndet mot stora byggnader i trä har dock minskat på den privata
byggmarknaden och det blir alltmer intressant med flerfamiljshus i trä.
Skanskas betongbyggexperter konstaterar med viss förvåning, att trähusen
inte bara upplevs som bättre - de var också billigare att producera. I
genomförda pilotbyggen har trähusen nått en kostnadsfördel på mellan sex
och tolv procent. Grovt räknat innebär detta en besparing på 500 kronor per
kvadratmeter jämfört med samma byggande i betong.

Det finns alltså många olika, tungt vägande anledningar att öka
byggnationen av lokaler och flerfamiljshus i trä. Träkonstruktionen bör alltid
vara ett alternativ när nya offentliga byggnader och andra konstruktioner skall
byggas.

Stockholm den 1 oktober 2000

Lennart Beijer (v)

Hans Andersson (v)

Sture Arnesson (v)

Britt-Marie Danestig (v)

Stig Eriksson (v)

Lennart Gustavsson (v)

Owe Hellberg (v)

Kalle Larsson (v)

Sten Lundström (v)

Camilla Sköld Jansson (v)

Karin Svensson Smith (v)

Lennar Värmby (v)

Gunilla Wahlén (v)