Trafiken och miljön

Motion 1989/90:T252 av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T252

av Claes Roxbergh och Elisabet Franzén
(båda mp)

Trafiken och miljön

Trafiken och miljön i Göteborg

Bakgrund

Våren 1988, några månader innan miljöpartiet de gröna kom in i riksdagen,
antog riksdagen ett omfattande trafikpolitiskt beslut som ska vara vägledande
för hela 90-talet.

Redan sommaren 1988 stod det klart att det trafikpolitiska beslutet inte
hade rätt inriktning. Det var naturen själv som sade ifrån!

Haven drabbades av övergödning med åtföljande syrebrist, bottendöd och
fiskdöd. Övergödningen kom främst av kvävenedfallet från luften, även om
jordbrukets bidrag också är betydande. Skogarna i stora delar av landet
mådde allt sämre, och forskarna visade att det beror bl.a. på höga halter av
kväveoxider i luften. Markförsurningen tilltog, näringsämnen läcker allt
snabbare ur marken och på sina håll börjar giftiga metaller lösas ut - och
forskarna visar att kväveoxidutsläppen till luft till stor del bidrar till den utveckling.
Sjöförsurningen tilltog också. Och av de totala kväveoxidutsläppen
till luft i Sverige står trafiken ensamt för hela 70 %.

Forskarna förklarade att utsläppen måste minskas radikalt, uppemot
75 %, om naturen ska kunna återhämta sig och inte drabbas av nya katastrofer.

Sedan dess har samma tragiska utveckling fortsatt och fördjupats. Dessutom
har vi fått veta att trafiken också är största enskilda utsläppskälla av
koldioxid genom att stå för ca 35 % av totalen i vårt land. Då avses nettotillförseln
av koldioxid till atmosfären genom eldning av fossila bränslen. Koldioxiden
bidrar till växthuseffekten, och den kommer sannolikt förändra klimatet
på stora delar av vår planet. Forskarna varnar även för detta, och betonar
att det kommer att medföra mycket långtgående miljöförändringar som
inte kan stoppas när de väl har börjat.

Vi har också fått allergiutredningens papper på bordet, och de visar att
allergierna bara ökar - och då främst i städerna. En hel del av dessa allergier
visas sammanhänga med trafikens luftutsläpp, kanske främst kolväteutsläppen.
Trafiken står för drygt hälften av alla kolväteutsläpp i vårt land. Många
av dessa kolväten är kända som starkt giftiga ämnen.

Göteborgs problem

Luften i Göteborg är eländig. Man räknar med en 5 %-ig tillväxt av biltrafiken
per år och då kommer utsläppen att öka trots införande av katalysatorer.
Detta skulle innebära att vi 2010 skulle ha 25 % större kväveoxidutsläpp än
idag.

Luften i Göteborg måste bli bättre, inte sämre. För att uppnå detta i Göteborg
krävs mycket stora insatser både för spårvägen och den regionala tågtrafiken.
Tyvärr har kollektivtrafiken systematiskt missgynnats när statens
anslag har fördelats. Staten måste ta ett större ansvar än hittills.

Biltrafiktillväxten är störst mellan Göteborg och kranskommunerna. Därför
är det oerhört viktigt att kollektivtrafiken förstärks in till Göteborg. Till
Göteborg leder järnvägar från Uddevalla, Vänersborg, Alingsås. Borås och
Kungsbacka men endast en är idag utnyttjad för pendeltågstrafik. För att
få till stånd effektiv pendeltågstrafik krävs att Bohusbanan och Boråsbanan
rustas upp samt att utbyggnaden till dubbelspår fortsätter utan avbrott på
Västkustbanan. Dessutom krävs ökande anslag till länstrafiken. Västpendeln
måste förverkligas i full omfattning snarast.

Statsbidrag bör utgå för en större del av investeringen vad gäller spårväg
än vad som är fallet i dag och även för trådbussinvesteringar bör investeringsbidrag
kunna utgå.

Aktiv samhällsplanering

Genom förbättrad samhällsplanering kan vägtrafiken såväl minskas som göras
säkrare och mindre miljöpåverkande.

I dag upplever vi tyvärr i hög grad en samhällsplanering som verkar i motsatt
riktning. Några exempel på detta är anläggande av externa köpcentra,
s.k. truck stops längs större vägar, anläggande av bostads- och arbetsområden
utan tillfredsställande kollektivtrafik, prioritering av vägleder framför
järnvägar, samt prioritering av bekväma parkeringsanläggningar i ofta känslig
stadsmiljö.

Trafikplaneringen måste på ett mer markant sätt ingå i bl.a. den kommunala
planeringen än hittills. Målsättningen måste vara att minska onödig biltrafik
och se till att den miljövänliga kollektivtrafiken blir effektiv och kundanpassad.
När nya arbetsplatser eller bostadsområden m.m. anläggs måste
trafikförsörjningen lösas med minsta möjliga vägtrafik.

Genom en bra planering kan också fenomen som söktrafik i stadskärnor
efter lediga parkeringsplatser, och många stopp och accelerationer vid trafikljus
undvikas. Därmed minskar utsläppen från vägtrafiken.

På lite längre sikt bör en bra trafik- och samhällsplanering kunna leda till
ytterligare biltrafikminskning utöver vår målsättning på 25 % till 1995.

Investeringar i kollektivtrafik

Som redan framhållits så måste satsningarna på miljövänlig kollektivtrafik
ökas högst väsentligt på alla nivåer. Det gäller även det statliga engagemanget.

Vi har sedan flera år tillbaka krävt att ett nytt särskilt anslag inrättas för
statligt stöd och bidrag till utveckling och inrättande av miljövänlig, främst

Mot. 1989/90
T252

eldriven, kollektivtrafik i städerna. Vi har bedömt att det behövs ca 15 mil- Mot. 1989/90

järder av statliga budgetmedel för detta ändamål under 90-talet. För kom- T252

mande budgetår föreslår vi ett första anslag på 500 miljoner.

Vad gäller forskning och utveckling av bättre kollektivtrafik och miljövänlig
trafik överhuvud taget avser vi återkomma med konkreta förslag när
forskningspropositionen kommer. Vi kommer då sannolikt föreslå väsentliga
ökningar liksom vi gjort tidigare.

Vi föreslår att Västkustbanan byggs ut med dubbelspår och snabbtågsstandard
och att Bohusbanan byggs med snabbtågsstandard till Oslo och dubbelspår
till Uddevalla. Om Bohusbanan redan i ett inledningsskede rustas upp
och förlängs till Oslo samt Bergslagsbanan rustas upp till Mellerud, då åstadkommer
man ett så kallat tekniskt dubbelspår. Gods- och persontrafiken
mellan Göteborg och Oslo kan då styras över dit och på så sätt tas den trafik
om hand som motiverat en fortsatt motorvägsutbyggnad i Bohuslän.

I miljöpartiet de grönas förslag byggs Götalandsbanan och Göteborg-Borås-Tranås
ut med snabbtågsstandard. Västgötatrafiken utvecklas på många
banavsnitt, liksom trafiken på tvärbanorna till västkustbanan, pendeltrafik
Göteborg-Borås utvecklas och Kust-till-kustbanan utvecklas till högre standard.

I budgetpropositionen 1989/90:100 förklarar regeringen att man ämnar
återkomma i februari med förslag till budget på bl.a. området Järnvägstrafik.
Det betyder att vi inte nu kan presentera ett komplett budgetalternativ.

Miljöpartiet de gröna preciserar dock kravet på nyinvesteringar i järnvägar
till 2,5 miljarder för det kommande budgetåret. Det är en ökning med
1,9 miljarder jämfört med vad som budgeterades för 1989/90.

Transport av farligt gods

Transporter av farligt gods genom Göteborgs kommun medför betydande
risker för såväl miljö som hälsa. Visst farligt gods kan inte transporteras på
annat sätt, men i åtskilliga fall torde godset istället kunna transporteras på
den betydligt säkrare järnvägen eller på den likaledes säkrare sjövägen. Det
finns därför skäl för myndigheterna att ta alternativa transportsätt i beaktande
när tillstånd för transport av farligt gods ges.

Alltför ofta är det miljöfarliga godset bristfälligt märkt. Det gäller inte
minst sådant som kommer från andra länder. Kontrollen av märkningen bör
skärpas, och samtal med övriga berörda länder bör tas upp i syfte att finna
effektiva åtgärder mot fusk.

Det farliga godset passerar ofta igenom tättbebyggda områden, nära vattentäkter,
och i regel utan att det framgår att vägen används på detta sätt
eller att lokala myndigheter har kännedom om det.

Vi anser att de vägar där farligt gods tillåts transporteras ska märkas ut
med särskild vägskylt. Vi anser också att kommunerna måste få betydligt
bättre kännedom om dessa transporter. Kommunernas beredskap måste
också förbättras.

Vi anser också att transport av farligt gods måste anses vara miljöfarligt
verksamhet, och att sådan verksamhet därmed ska prövas enligt miljöskyddslagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en aktiv samhällsplanering i syfte att
befrämja miljövänlig kollektivtrafik och även att minska vägtrafiken,

2. att riksdagen beslutar att i enlighet med vad som anförts i motionen
inrätta ett nytt statligt budgetanslag Bidrag till miljövänlig kollektivtrafik,
och att anslå 500 milj. kr. till detta för budgetåret 1990/91,

3. att riksdagen hos regeringen begär ett, i enlighet med vad som
anförts i motionen, statligt stödprogram med en total budgetram på
15 miljarder kronor till utveckling av miljövänlig kollektivtrafik under
90-talet,

4. att riksdagen beslutar att nyinvesteringarna på 65 miljarder kronor
skall göras i järnvägar under 90-talet,

5. att riksdagen till Nyinvesteringar i stomjärnvägar, anslag D2 i
bilaga 8 till proposition 1989/90:100, för budgetåret 1990/91 anslår
2 500 000 000 kr.,

6. att riksdagen till köp av interregional persontrafik på järnväg,
anslag H6 i bilaga 8 till proposition 1989/90:100, för budgetåret
1990/91 anslår 868 000 000 kr.,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatoriska miljökonsekvensanalyser
inbegripande bl.a. en alternativ järnvägsutbyggnad
vid alla större väg- och flygplatsinvesteringar,1]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att banverket
skall bekosta såväl underhåll som reinvesteringar på alla offentligt
ägda järnvägar, och att dessa kostnader inte skall övervältras på län,
landsting och kommuner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att länstrafikhuvudmännen
skall beredas större möjligheter att bedriva lokal
och regional järnvägstrafik även på stomnätet,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommuner
skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna hastigheten på vägar
av såväl hälso-, säkerhets- som miljöskäl,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägar
där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med särskilt vägmärke,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att farligt gods i första hand skall gå per järnväg
eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,:]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport
av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och
därmed prövas enligt miljöskyddslagen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att
det skall ske i samarbete med andra berörda länder,2]

11. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna vad som Mot. 1989/90
i övrigt anförts i motionen. T252

Stockholm den 25 januari 1990

Claes Roxbergh (mp) Elisabet Franzén (mp)

1 1989/90:Jo866

2 1989/90:Fö719