Trafikhuvudmannareformen

Motion 2000/01:T419 av Per-Richard Molén m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen så att trafikföretag som
bedriver linjetrafik får större ansvar vid planering och utvecklande av
linjetrafik i syfte att öka konkurrensen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannareformen i syfte att avveckla
länshuvudmännens trafikeringsmonopol på linjetrafiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utvärdera länshuvudmannarollen så att trafikföretag som
bedriver linjetrafik ges möjlighet till att även utveckla trafik utanför det
egna länets gränser.

Inledning

En god kollektivtrafik tillgodoser det lokala och regionala resebehovet.
En väl fungerande utbyggnad av kollektivtrafiken gynnar därmed både
resenärerna och miljön.

Den svenska bussbranschen domineras av ett fåtal större företag. De fyra
största bolagen innehar drygt hälften av samtliga bussar med tillstånd att köra
i yrkesmässig trafik. De flesta företagen har således få bussar. Av de 1 630
företagen med tillstånd för yrkesmässig trafik har 92 procent mellan en till nio
bussar. 331 företag har bussar tursatt i linjetrafik för trafikhuvudmännen. År
1998 var 15 av dessa företag offentligt ägda och 316 privata entreprenörer.

Operatörerna, trafikföretagen, anser idag att kundanpassningen är
bristfällig. Den huvudsakliga förklaringen till detta är att operatörerna på
grund av sina avtal med trafikhuvudmännen främst är inriktade på att
producera trafiken till lägsta möjliga kostnad. En helt annan dynamik skulle
utvecklas i relationerna mellan beställare och utförare om avtalen ändrades i
sin utformning och medgav inflytande på såväl prissättning som
tidtabelläggning.

Kollektivtrafikens fortsatta utveckling har genom den akuta bristen på
såväl lokförare som busschaufförer ställts inför svåra problem. Näringen
måste på annat sätt än hittills uppmärksamma detta problem och kraftfullt
vidta åtgärder.

Vad är en trafikhuvudman?

De förutsättningar som den lokala och regionala kollektivtrafiken idag
arbetar under har sin grund i tre genomgripande reformer. Den första
reformen var den s.k. länshuvudmannareformen som togs av riksdagen
1978. Den innebar att det i varje län bildades en huvudman, som
ansvarade för den lokala och regionala kollektivtrafiken. Den andra
reformen innebar att koncessionerna avskaffades och trafikhuvudmännen
fick ensamrätt till all linjetrafik inom ett län. Genom denna reform blev
det möjligt för trafikhuvudmännen att upphandla linjer och trafikområden
i konkurrens mellan trafikföretagen. Den tredje reformen, som infördes
1998, innebar bl.a. att trafikhuvudmännens ansvar vidgades till att även
omfatta uppgiften att verka för att den lokala och regionala linjetrafiken
skall vara tillgängliga för funktionshindrade.

Vi menar att länsmannareformen har lett till många positiva effekter på
kollektivresandet. Det är nu dags att utvärdera reformen och göra de
förbättringar som krävs för att skapa ett tillväxtfrämjande klimat för
kollektivtrafiken.

Behovet av en avreglering

Trafikhuvudmännen har under 1990-talet huvudsakligen valt
bruttoavtalsmodellen vid sina upphandlingar av trafiktjänsterna. En
negativ effekt av modellen är att entreprenörerna tvingas inrikta sina
ansträngningar på att pressa produktionskostnaderna varvid
kvalitetsutvecklingen kommer i bakgrunden.

De senaste årens upphandling av trafik har lett till att vissa trafikföretag
utvecklas till att i huvudsak sälja fordonskilometer. Avtalen ger normalt liten
stimulans till utveckling av annat än lågt pris per producerad kilometer.
Härtill kommer att upphandlingsformen har begränsat antalet operatörer.

Trafikföretagen, den privata entreprenören, måste få en möjlighet att
utveckla det egna företaget även utanför länsgränserna. Som läget är idag
finns vissa möjligheter att söka och få tillstånd till långväga busstrafik.
Lokala
och regionala linjer inom ett län drivs emellertid inom den generella
huvudmannakoncessionen. Om det finns särskilda skäl får
trafikhuvudmannen, efter beslut från Vägverket, även driva linjetrafik på
bestämda linjer som sträcker sig från det län där huvudmannaskapet gäller in i
ett angränsande län. Det innebär att möjligheterna för privata trafikföretag att
starta linjetrafik är mycket begränsade.

Moderata samlingspartiet anser därför att länshuvudmannareformen bör bli
föremål för en utvärdering i syfte att skapa rejäla incitament för att utveckla
den viktiga kollektivtrafiken.

Vidare anser Moderata samlingspartiet att länshuvudmannareformen bör
ändras i riktning mot att avveckla huvudmännens monopol på all linjetrafik så
att de enskilda trafikföretagen ges möjlighet att i konkurrens utveckla
linjetrafiken. Detta måste även innefatta konkurrens över länsgränserna.

Stockholm den 26 september 2000

Per-Richard Molén (m)

Tom Heyman (m)

Lars Björkman (m)

Birgitta Wistrand (m)

Jan-Evert Rådhström (m)

Lars Elinderson (m)

Jeppe Johnsson (m)

Elizabeth Nyström (m)

Per Westerberg (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Karin Enström (m)