Trafikpolitik för Jämtlands län

Motion 1989/90:T347 av Stina Eliasson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Stina Eliasson (c)
Trafikpolitik för Jämtlands län

Mot.

1989/90

T347-353

Goda kommunikationer är en förutsättning för regional utveckling och balans.
Detta gäller i särskilt hög grad Norrlands inland, där kommunikationernas
standard är helt avgörande för möjligheterna att utveckla näringslivet.

I Jämtlands län är turismen den snabbast växande huvudnäringen. Turismens
behov av goda vägar beaktas inte i tillräcklig omfattning, detta trots
att trafikflödena i Jämtlands län är flera gånger större under turistsäsong,
jämfört med de värden som representerar årsdygnstrafiken.

Turismens betydelse ökar

Årligen besöks länet av ca 1 miljon turister. De flesta kommer till länet vägledes.
Detta innebär att länets vägnät skall betjäna förutom länets ca 55 000
personbilar och bussar även ytterligare ca 250 000 fordon, som tillförs länet
genom turisttrafiken. Hela 60% av dessa fordon (ca 150 000) kommer till
länet under vinterturistsäsongen, d.v.s. under vårvintern när tjälskaderestriktionerna
ger sig till känna. Vinterturismen berör dessutom i hög grad
det lågt prioriterade sekundära och tertiära vägnätet i länet, vilket skapar
särskilda problem.

Skogsbruket är en annan av länets huvudnäringar som lider av de eftersatta
väginvesteringarna och underhållet i länet. Jämtlands län har ca 1/10 av
landets samlade skogstillgångar och är dessutom det län i landet från vilket i
absoluta tal räknat - det mesta virket transporteras ut för förädling i andra
län.

Skogsbrukets transportproblem

Även skogsbruket får lida för brister i vägverkets värderingsmodell, som inte
medger nyansering av vilka vikter som bärs upp av fordonens axlar. Denna
värderingsmodell kan därför inte tillåtas styra väginvesteringarna om målet
är att skapa likvärdiga utvecklingsförutsättningar. Redan i planeringsförutsättningarna
konserveras och förstärks spännvidden och obalansen mellan
landets starka respektive svaga regioner.

Vägverkets planerings- och värderingsmodell förutsätter att landets allmänna
vägnät och - självklart - huvudvägnät redan uppfyller någon form av

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T347-353

minimikrav i hela landet. Med denna utgångspunkt styrs sedan resurserna Mot. 1989/90

mellan regionerna genom registrering av det antal fordonsaxlar som trafike- T347

rar vägarna.

I praktiken innebär t.ex. detta, att behov av ytterligare förbättringar i storstadsområden
på väg med intensiv personbilstrafik och med full bärighet
året runt jämförs med vägar i Norrlands inland, vilka endast tillåter tunga
fordon på tjälad mark om broarna håller. I skogsområden som Norrlands
inland kan man med fog dessutom förmoda att den tunga trafikens andel av
det totala fordonsflödet är större än i storstadsområdena. Detta ger dock
inget genomslag i värderingsmodellen.

Hälften grusvägar

Det allmänna vägnätet i länet uppgår till ca 600 mil (5 977 km). Detta innebär
ca 44,77 km allmän väg/l 000 invånare, vilket är mest i hela landet.

I Stockholms län utgörs t.ex. det allmänna vägnätet av drygt 300 mil (3 058
km). Detta innebär ca 1,92 km allmän väg/l 000 invånare. Västerbottens län
och Norrbottens län har 37,59 respektive 33,24 km allmän väg/l 000 invånare.

Ca 53 % av de allmänna vägarna i länet har beläggning, medan motsvarande
andel för hela riket är ca 70 %. Tendensen är dessutom den, att länets
eftersläpning ökar i förhållande till landet i övrigt.

I inget annat län i landet utförs - i absoluta tal - så stort trafikarbete (mätt
i fordonskilometer) på allmänna vägar med slitlager av grus som i Jämtlands
län. Drygt 12 % av trafikarbetet i länet utförs på sådana vägar, medan medelvärdet
för landet endast är ca 3 %.

På 1/3 av det allmänna vägnätet råder tjälskaderestriktioner under i genomsnitt
2 månader årligen (längsta avstängningstid 3,5 månader).

Huvudvägnätets andel av de allmänna vägarna i länet utgör nästan 33 %

(riksvägar 93,5 mil + primära länsvägar 103,5 mil = 197 mil).

Enligt vägverket är det självklart att huvudvägnätet i hela landet skall ha
beläggning. Huvudvägnätet i Jämtlands län är belagt på endast 173 mil och
har grusvägar på hela 24 mil, d.v.s. nästan 12% av huvudvägnätet i länet
utgörs av grusvägar. Det finns totalt endast 450 km grusvägar på landets huvudvägnät.
Av dessa grusvägar finns mer än hälften i Jämtlands län (53 %).

På huvudvägnätet i Jämtlands län förekommer tjälskaderestriktioner på
drygt 30 mil under ca två månader årligen.

På hela 45 % av huvudvägnätet i länet nås inte medelresehastigheten 76
km/timme.

På huvudvägnätet i länet finns mer än 50 broar som inte klarar EGs bruttoviktsbestämmelser.
Endast två län utöver Jämtlands (T- respektive W-län)
har över 30 broar som inte klarar dessa bruttoviktsbestämmelser.

Enligt den senaste inventeringen finns det totalt c:a 140 broar i Jämtlands
län, som inte klarar EG:s bruttoviktsbestämmelser.

2

Mot. 1989/90
T347

Nu bör broarna i Storsjön byggas

För att mobilisera nödvändiga resurser för en forcerad upprustning av vägnätet
i Jämtlands län har vi centerpartister från Jämtlands län vid tidigare
riksmöten upprepade gången föreslagit att större vägbyggnadsprojekt skulle
kunna komma till utförande med finansiering utanför statsbudgeten. I en
centermotion till riksmötet 1986/87 föreslogs sålunda, att de synnerligen angelägna
broprojekten vid Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland
skulle erbjudas till entreprenörer eller konsortium av entreprenörer att byggas
för att sedan förhyras (s.k. leasing) av vägverket för att efter viss tid,
förslagsvis 10 år, helt övertas av vägverket. Riksmötet beslöt med anledning
av bl.a. en centermotion att uppdra åt regeringen att återkomma med förslag
till extern finansiering av vägprojekt.

I proposition 1987/88:50 föreslogs att regeringen skulle medges bemyndiga
vägverket att tidigarelägga byggande av vägar eller broar med lån, s.k.
förskottering, från kommuner eller företag. Sannolikt kan detta arrangemang
i vissa tätbefolkade trafikintensiva delar av landet underlätta genomförandet
av angelägna projekt. Om arrangemanget inte skall föranleda en
fortsatt koncentration av investeringarna, förutsätter det emellertid att vägverket
i stödområdena (A, B och C) också bemyndigas ersätta de kommuner
eller företag som förskotterar en väg- eller broinvestering för räntekostnaderna
under tiden fram till dess väg- eller broprojektet inlöses.

Vallsundsföreningen i Jämtland har vid upprepade tillfällen uppvaktat
flera myndigheter i brofrågorna.

Färjorna över Vallsundet och Rödösundet i Storsjön i Jämtland behöver
repareras och inom kort förnyas. Vallsundsföreningen har med noggranna
beräkningar som grund framfört förslag om att de medel som vägverket avsätter
för färjornas reparation och nyanskaffning istället skall avsättas till en
fond för att användas vid de aktuella brobyggena över Vallsundet och Rödösundet
i Storsjön. Detta bör ges regeringen till känna.

Otillräcklig medelstilldelning

Tilldelningen av medel till vägar i Jämtlands län är för liten.

För att understryka länets behov av åtgärder redovisas tillståndsbild för Z

län:

- Beläggningsandelen för hela vägnätet är 55 %, riksgenomsnittet ca 70 %.

- Väglängd primära länsvägar med grusslitlager är 225 km. Motsvarar ca
62 % av rikets primära länsvägar med grusslitlager.

- Samtliga grusvägar med trafik mer än 250 fordon per årsdygn är 143 km.
Motsvarar ca 20 % av rikets samtliga grusvägar med mer än 250 fordon
per årsdygn.

- Totala kostnader för att enbart åtgärda bärighetsbrister på vägar som
normalt sätts ner har beräknats till ca 1 300 Mkr.

- Totala kostnader för att återhämta eftersläpande underhåll avseende beläggnings-,
torrläggnings- och grusslitlagerunderhåll har beräknats till ca
385 Mkr.

3

Hemställan Mot. 1989/90

T347

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar för budgetåret 1990/91 anvisa ett extra anslag
om 100 milj. kr. för underhåll och upprustning av vägnätet i Jämtlands
län,

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att vägverket vid
förskottering från kommun eller företag av kostnad för väg- eller broprojekt
inom stödområdet också skall medge att ersättning för räntekostnaden
utgår fram till att projektet inlöses,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda brofonder.

Stockholm den 25 januari 1990

Slina Eliasson (c)

4