Trafikpolitiken

Motion 1989/90:T217 av Inger Schörling m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T217

av Inger Schörling m.fl. (mp)
Trafikpolitiken

Trafikpolitiken

Detta är miljöpartiet de grönas övergripande trafikpolitiska motion för 1990.

1. Ompröva trafikpolitiska beslutet

Våren 1988, några månader innan miljöpartiet de gröna kom in i riksdagen,
antog riksdagen ett omfattande trafikpolitiskt beslut som ska vara vägledande
för hela 90-talet.

Redan sommaren 1988 stod det klart att det trafikpolitiska beslutet inte
hade rätt inriktning. Det var naturen själv som sade ifrån!

Haven drabbades av övergödning med åtföljande syrebrist, bottendöd och
fiskdöd. Övergödningen kom främst av kvävenedfallet från luften, även om
jordbrukets bidrag också är betydande. Skogarna i stora delar av landet
mådde allt sämre, och forskarna visade att det beror bl.a. på höga halter av
kväveoxider i luften. Markförsurningen tilltog och näringsämnen läcker allt
snabbare ur marken och på sina håll börjar giftiga metaller lösas ut - och
forskarna visar att kväveoxidutsläppen till luft till stor del bidrar till den utvecklingen.
Sjöförsurningen tilltog också. Och av de totala kväveoxidutsläppen
till luft i Sverige står trafiken ensamt för hela 70 %.

Forskarna förklarade att utsläppen måste minskas radikalt, uppemot
75 %, om naturen ska kunna återhämta sig och inte drabbas av nya katastrofer.

Sedan dess har samma tragiska utveckling fortsatt och fördjupats. Dessutom
har vi fått veta att trafiken också är största enskilda utsläppskälla av
koldioxid genom att stå för ca 35 % av totalen i vårt land. Då avses nettotillförseln
av koldioxid till atmosfären genom eldning av fossila bränslen. Koldioxiden
bidrar till växthuseffekten, och den kommer sannolikt att förändra
klimatet på stora delar av vår planet. Forskarna varnar även för detta, och
betonar att det kommer att medföra mycket långtgående miljöförändringar
som inte kan stoppas när de väl har börjat.

Vi har också fått rapporter, bl.a. från den statliga allergiutredningen, som
visar att allergierna ökar - och då främst i städerna. En hel del av dessa allergier
visas sammanhänga med trafikens luftutsläpp, kanske främst kolväteutsläppen.
Trafiken står för drygt hälften av alla kolväteutsläpp i vårt land.
Många av dessa kolväten är kända som starkt giftiga ämnen.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T216-219

Sedan trafikbeslutet togs 1988 har trafiken, och då främst vägtrafiken och Mot. 1989/90

flygtrafiken, ökat kraftigare än på mycket länge. Tidigare prognoser, som T217

bl.a. var underlag till beslutet, visade sig snabbt vara felaktiga. Denna trafikökning
förväntas nu fortsätta, och kan få ett ännu mer dramatiskt förlopp till
följd av EG-harmoniseringen som nu tagit fart.

Till följd av trafikökningen har trafiksäkerheten försämrats, och trenden
mot förbättrad säkerhet bröts därmed. Nu ökar således antalet olyckor, antalet
skadade och antalet dödade på våra vägar.

Trafikens snabba ökning innebär också att de miljö- och energipolitiska
mål som riksdagen fastslagit blir mycket svåra att klara. Än omöjligare blir
det att klara naturens krav med nuvarande trafikökning. Sålunda bör energianvändningen
inom trafiksektorn åtminstone halveras de närmaste 25
åren.

Allt detta berättar entydigt en sak för oss: Det trafikpolitiska beslutet måste
omprövas. Trafiken mäste på allvar anpassas till naturens krav. Trafiken
mäste civiliseras.

En sådan omprövning måste ta sin utgångspunkt i naturens och trafiksäkerhetens
krav. En sådan omprövning borde ha följande inriktning:

- att minska vägtrafiken

- att överföra godstrafik från väg till järnväg och sjö

- att radikalt minska utsläppen från alla typer av trafik

- att minska inrikes flygtrafik till järnvägens förmån

- att kraftigt öka järnvägsutbyggnaderna i landet

- att söka nya transportlösningar som ger mindre energiåtgång, mindre utsläpp
och som ändå ger goda och effektiva transportlösningar

Vi måste alltså inse det felaktiga i den populära föreställningen att ökat resande
och ökade transporter, utbyggd infrastruktur, alltid är något positivt.

Precis som en överdriven energianvändning kan vara destruktiv, så kan en
överdriven transportapparat vara det. När skadorna, bland annat i form av
miljöförstöring och olyckor, blir större än nyttan av transporterna, så har det
gått för långt. Och det är just vad som nu är fallet.

Vi måste också ifrågasätta om det verkligen är nödvändigt att ha så kolossalt
bråttom. Denna höghastighetskultur som vi alltmer har utvecklat är
ingalunda någon självklarhet. Många, sannolikt majoriteten av svenskar,
kan säkert tänka sig att ta det lite lugnare.

2. Avskaffa TPR - inrätta statens verk för transporthushållning

Transportrådet har under åren verkat för en trafikpolitik som går stick i stäv
med den som förespråkas här. Det torde därför vara olämpligt som central
myndighet för de uppgifter som nu förestår. Vi föreslår därför att det avskaffas.

I stället bör ett Statens verk för transporthushållning inrättas. Dess inriktning
ska vara att just verka för att de ur energi-, miljö-, social- och samhällsekonomisk
synpunkt bästa transportlösningarna utvecklas. Förutom alla de
funktioner som transportrådet har idag, ska transportverket samordna alla
trafikslag. Investeringarna ska samordnas så att onödig vägtrafik kan ersättas
med kollektivtrafik eller järnväg och sjötransport. 4

Om en ny väg ska byggas, eller en gammal i större utsträckning byggas Mot. 1989/90

om, ska det alltså vägas mot alternativa investeringar i järnväg eller sjöfart T217

för att klara samma transportbehov. Samma sak ska gälla flygplatsinvesteringar
m.m.

Transportverket ska också utveckla enhetlig statistik, prognosmodeller
och enhetliga normer för t.ex. kalkyler och ekonomiska beräkningar i samband
med olika utbyggnader.

Transportverket ska naturligtvis samarbeta med naturvårdsverket vad gäller
miljöfrågorna och boverket vad gäller planfrågorna.

Transportverket bör finansieras genom att dels ta över transportrådet, och
dels genom att överta medel från vägverket och kommunikationsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1988
års trafikpolitiska beslut skall omprövas i enlighet med vad som anges
i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transportrådet
skall avskaffas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett statligt
verk för transporthushållning (transportverket) skall inrättas,
och att verkets uppgifter och inriktning skall vara i enlighet med vad
som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likartade sätt att göra samhällsekonomiska beräkningar
för olika trafikinvesteringar m.m.

Stockholm den 21 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Roy Ottosson (mp)

Kjell Dahlström (mp) Carl Frick (mp)

Lars Norberg (mp) Kent Lundgren (mp)

5