Trafiksäkerhet

Motion 1989/90:T408 av Göran Ericsson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T408

av Göran Ericsson (m)
Trafiksäkerhet

Mot.

1989/90

T408-412

Inledning

Under föregående riksmöte väckte undertecknad en motion rörande tillkomsten
av en lagregel i Fordonskungörelsen (1972:595) om att motorfordon
skall vara försedda med låsningsfria bromssystem så kallat ABS-system
(Anti Blockier System).

Riksdagen antog under höstsessionen 1989 ett betänkande från trafikutskottet,
där utskottet mycket summariskt berört frågan och där något argument
mot den utomordentligt stora trafiksäkerhetsvinsten över huvud taget
inte berördes.

Mot den bakgrunden finns anledning att ge utskottet möjlighet att mer
djupgående diskutera frågan om en sådan lagregel.

Aktiv och passiv olycksorsak

Normalt bekänner vi oss till en indelning av olycksorsakerna som ger brister
hos föraren skulden till ca 80 % av olyckorna, brister hos fordonet ca 10 %
och brister i vägbanan ca 10 %. Säkert stämmer denna indelning i allt väsentligt
även i dag och förskjutningarna när de sker är tämligen små trots många
goda insatser i trafiksäkerhetshöjande syfte.

Om man accepterar dessa fördelningstal framgår mycket tydligt att det är
hos föraren de fortsatta insatserna bör göras, även om utvecklingen mot
bättre fordon och underhållet av vägnätet inte får avstanna eller försämras.
Oavsett kampanjer och utomordentligt viktiga insatser i grundskolan när det
gäller trafikvett, så kvarstår föraren som den helt övervägande orsaken till
uppkomsten av trafikolyckor med alltifrån plåtskador och skrubbsår till dödlig
utgång.

Förarens orsak till trafikolycka, kan också den sönderdelas i åtminstone
två delar, den aktiva och den passiva delen. Med den aktiva menas beteenden
där förare avsiktligt kör vårdslöst eller är påverkade. Med den passiva
delen förstås uppkomsten av successivt nedsatt syn och hörsel samt förmåga
till så kallad split vision, det vill säga förmågan att snabbt registrera två
eller flera föremål samtidigt. I den passiva inräknas också hastiga väderomslag
där normalt försiktiga bilförare överraskas av sladd genom att man som
normalbilist inte har den extremt stora körvana som erfordras för att klara
ovana och snabbt uppkommande svåra trafiksituationer.

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T408412

När det gäller den aktiva delen är denna straffbar och här kommer till ex- Mot. 1989/90

empel riksdagen under vårsessionen att besluta om en sänkning av nedre T408

straffbara gränsen för påverkan av alkohol vid bilkörning. Den aktiva delen
behandlas således inte vidare i denna motion. När det så gäller den passiva
delen finns en rad åtgärder som dels diskuteras inom regeringskansliet och
på trafiksäkerhetsverket, men också insatser som har stor trafiksäkerhetshöjande
effekt och där riksdagen kan påskynda arbetet genom att kräva
skärpta eller nya regler av regeringen.

Låsningsfria bromsar (ABS-system)

ABS är ett system som kompenserar föraren i svårbemästrade situationer
främst vid halt väglag såsom is/snökörbana, vattenplaning och grusväg. Få
av oss normalbilister uppnår någon gång under livstiden den körskicklighet
att vi i en paniksituation avstår från panikinbromsning utan kommer ihåg
vad man sa på körskolan - frikoppla och styr Dig ur situationen.

Det är inte heller möjligt att begära en sådan utbildning som leder till en
körskicklighet hos normalbilisten som bara finns hos aktiva rallyförare och
utryckningsförare inom polisen och brandkåren, som i sin tjänst tränar årligen.
ABS syftar således till att kompensera föraren och medverka till att
denne blir skickad att bemästra fordonet under mycket svåra yttre förhållanden.

Bilen görs genom ABS säkrare och risken att föraren i en paniksituation
skall låsa bilens hjul och därmed åstadkomma sladd undanröjs. Man kan påstå
att detta system har en trafiksäkerhetspotential som är minst lika stor
som införandet av lag om att alla bilar skall vara utrustade med fungerande
säkerhetsbälten. Det bör därför ankomma på regeringen att utforma lag om
att motorfordon skall vara utrustade med ABS-system från och med det år
regeringen fastställer.

Från näringslivet kan knappast anföras att någon biltillverkare skulle bli
utestängd från den svenska marknaden. ABS är ett enkelt system och det
har nu varit i bruk så länge hos vissa biltillverkare, att principen är väl känd
och utprovad. Tvärt om visar biltillverkarna själva stort intresse av att öka
säkerheten på sina produkter. Säkerhetsutvecklingen har under senare år
dessutom blivit ett konkurrensmedel.

Biltillverkarna söker dock att tillgodose så många olika smak- och prisgrupper
som möjligt. Att lansera bilar utan ABS gör dem säkert i dag ca
15 000 kr. billigare. Många bilköpare ser som bekant enbart till priset och
inte till den tekniska standarden hos bilen. En lagregel i Sverige skulle medföra
att ABS utvecklades i större skala och priset för varje bil skulle därmed
säkert sjunka.

Förarens ålder som trafiksäkerhetsfaktor

Det är numera genom forskning fastställt att vissa ålderskategorier av förare
har en högre olycksfrekvens. Det gäller dels de yngsta förarna, dels de gamla
förarna.

2

De yngsta förarna

För dessa grupper, sorn nyligen tagit sitt körkort, är deras deltagande som
part eller vållande till trafikolycka huvudsakligen hänförligt till överskattning
av den egna förmågan. Man kör i allmänhet fortare än vad som är tillåtet
men också med hänsyn till den egna körvanan och fordonskännedomen.
Fordonets uppträdande blir en chock. Man överraskas av sladden eller under-
eller överstyrningen och förlorar kontrollen över körningen.

De yngsta förarnas överrepresentation som orsak till trafikolyckor är så
stor, att riksdagen redan beslutat om sådan ändring i körkortslagen att de två
första åren kan sägas utgöra provår, detta är en korrekt utveckling och
säkert kommer de yngre gruppernas representation i trafikolyckstalen att
med tiden sjunka tillbaka något. Nya analyser måste då göras och eventuella
beslut fattas.

Ett sådant förfarande skulle medföra att körkortsåterkallelsen inte behöver
göras i länsrätt utan av utfärdande myndighet så snart en i lagakraftvunnen
dom fallit endera i domstol eller genom erkännande av trafikbrott eller
trafikförseelse. Hur låg denna nivå skall sättas bör bli föremål för utredning,
dock bör körkortet ha ett annat utseende än det ordinarie för den här gruppen
och detta skall då kunna bytas ut efter femårsperioden.

De äldre förarna

Också de äldre förarna har en överrepresentation som part eller vållande till
trafikolyckor. Problemet med de äldre förarna är dock av en annan art än
för de yngre. Här gäller det inte framförande av fordon utom den egna kontrollen
utan mer en fråga om att registrera omgivande trafik.

Åldrandet ger regelmässigt en sämre syn, vilket kompenseras genom åläggande
för föraren att bära glasögon. Men förmågan att snabbt uppfatta två
eller tre olika fordonsrörelser samtidigt så kallad splitvision blir allt mer
begränsad med åren och kan inte kompenseras med glasögon.

En vanlig äldreolycka är vänstersvängen, där man observerar framifrån
kommande fordon men inte bakifrån. De äldre förarna bör därför från och
med fyllda 70 år vart tredje år med början på 70-årsdagen genomgå läkarundersökning
för bibehållande av körkortsinnehavet. Den som inte önskar
fortsatt körkortsinnehav skall på ett enkelt sätt kunna meddela detta och inlämna
sitt körkort på polisstation eller hos distriktsläkare eller distriktssköterska.

Påföljdssystemet

För att öka efterlevnaden av trafikbestämmelserna krävs att påföljderna svarar
mot det allvar med vilket samhället ser på trafiksäkerheten och brott mot
denna.

I samma ögonblick som vi ökar kraven på fordonen och deras kondition
genom obligatorisk besiktning, och samtidigt som kommun och stat lägger
ner stora summor på vägunderhåll och skötsel, tycks vi strunta i om folk till
exempel har eller inte har körkort. Straffsatserna för parkeringsförseelser
och stannande i strid mot stoppförbud har i praktiken tredubblats under

Mot. 1989/90
T408

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T408412

några år. Straffet för olovlig och grov olovlig körning är numera avsevärt Mot. 1989/90
lägre än parkeringsföreseelse. T408

Kraven för körkortsinnehav skärps nu. Det är då rimligt att se över straffet
för olovlig körning. Annars kan det framstå som mer tilltalande att köra utan
körkort, eftersom det torde krävas en avsevärd mängd sådana förseelser innan
kostnaden för böterna kommer i paritet med kostnaderna för att ta körkort.

Den nuvarande situationen bryter mot proportionalitetsprincipen. Det är
helt enkelt ett för lågt straff på olovlig körning i förhållande till den risk som
körkortslösa utgör samtidigt som dessa genom den bristfälliga övervakningen
knappast löper särskilt stor risk att bli lagförda.

Domstolarnas praxis i mål om olovlig respektive grov olovlig körning är
mycket liberal. Merparten av dem som råkar ut för en månads fängelse har
mer än hundra fall av grov olovlig körning. Olovlig körning förtjänar jäml.

TBL (Lag 1951:649 om straff för vissa trafikbrott) § 3 böter. Den som för
fordon och har sitt körkort återkallat eller om brottet sker vanemässigt dömes
för grov olovlig körning till böter eller upp till sex månaders fängelse.

Genom att domstolarnas praxis i mål om olovlig körning är så utomordentligt
liberal fordras för att såväl hos allmänhet som hos domstolarna inskärpa
allvaret i brottet att straffsatserna höjs. Därvid bör beaktas att straffen
skall vara kännbara särskilt för den som bedriver detta brott vanemässigt.
För sådana bör enbart frihetsstraff komma i fråga.

I TBL § 5 behandlas brottet smitning. Detta brott är till sin natur avskyvärt,
där någon som haft eller inte haft skuld i trafikolycka undandrar sig att
medverka till de åtgärder som omständigheterna bör föranleda eller undandrar
sig att vittna i fråga om trafikolycka. Straffet härför är böter eller sex
månaders fängelse.

För den som med bil påkört oskyddad trafikant och denne dödats eller
allvarligt skadats är sex månaders fängelse ett alltför lågt straff. I dessa fall
bör en särskilld straffsats införas för grov smitning. Straffet för grov smitning
kan enbart vara av frihetsberövande karaktär. Således skall för grov smitning
dömas till sex månaders eller upp till två års fängelse.

Kontrollstationer för trafikanter

I en reformering av trafiksäkerhetsfrågorna ingår inte enbart en repressiv
del utan också en till trafikanterna riktad servicedel. Genomgående är den
svenske bilisten synnerligen kompetent och medveten om sin bil, vad den
kostar och inte minst om skötsel och kompletterande utrustning för att bilen
skall vara det säkra transportmedel som den är avsedd att vara.

Denna positiva inställning och detta intresse skall samhället understödja
och vidareutveckla. Moderata riksdagsmän har väckt förslag till riksdagen
om lagliga åligganden för kommuner att inrätta så kallade "avgasakuter",
det vill säga stationer till exempel i anslutning till Svensk Bilprovning där
medborgarna gratis kan få sina bilar testade vad gäller avgasrening.

Dessa akuter skulle med fördel kunna kontrollera bromsar, belysning med
mera och lämna den enskilde råd och tips i trafiksäkerhetsfrågor vad avser

4

fordonet och dess utrustning. Det bör utredas hur ett system med gratis tra- Mot. 1989/90

fiksäkerhetskontrollstationer ute i kommunerna skall inträttas och finansie- T408

ras.

Hastighetsregistrering

Trafikförseelser begås naturligtvis av de allra flesta människor som vistas i
trafiken. Stundom är förseelsen avsiktlig men i de allra flesta fall en produkt
av tanklöshet och tillfällig ouppmärksamhet. I hög grad gäller det senare för
hastighetsöverträdelser. Polisens begränsade resurser gör att hastighetskontroller
förekommer rätt sparsamt. Men behov finns att på vissa platser regelmässigt
upplysa trafikanten om hans hastighet för tillfället. Inte minst gäller
detta i anslutning till bebyggelse, skolor, daghem med flera objekt.

Redan i dag finns anläggningar som upplyser bilisten om att han kör för
fort eller hur fort han kör på en starkt hastighetsbegränsad vägsträcka. Sådana
anläggningar bör mer frekvent kunna komma till användning i trafiksäkerhetsarbetet.
Den trafikant som kör för fort in i en sådan anläggning och
får upplysningen på en skylt sänker omedelbart farten och dessutom leder
det till en positiv inställning till trafik och säkerhet.

Att bli bötfälld i en automat kan tvärt om skada trafiksäkerhetsarbetet.

Det bör utredas hur kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall se
ut när det gäller installerandet av hastighetsupplysningsutrustning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillkommande lagregel i fordonskungörelsen om att
alla nyregistrerade motordrivna fordon från år som regeringen bestämmer
skall vara utrustade med låsningsfria bromsar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regel till körkortskungörelsen om att bilförare
fr.o.m. 70-årsdagen skall inkomma med läkarintyg och därefter vart
tredje år,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpning av påföljdssystemet inom TBL, vad
avser brottet olovlig körning,1]

[att riksdagen beslutar införa en tilläggsregel i 5 § TBL om nytt
brott, s.k. grov smitning enligt följande:

5 §

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om en vägtrafikant, som med
eller utan skuld haft del i upp

Om en vägtrafikant, som med
eller utan skuld haft del i upp

5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kornsten av en trafikolycka,
genom att avlägsna sig från
olycksplatsen undandrar sig
att i mån av förmåga medverka
till de åtgärder, vartill
olyckan skäligen bör föranleda,
eller om han undandrar
sig att uppge namn och hemvist
eller att lämna upplysningar
om händelsen, döms
till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Är brottet med hänsyn till
omständigheterna att anse
som grovt, döms till fängelse i
högst ett år.

Bestämmelserna i första
och andra styckena gäller
även den som för spårvagn
och den som annorstädes än
på väg för motordrivet fordon.

kornsten av en trafikolycka,
genom att avlägsna sig från
olycksplatsen undandrar sig
att i mån av förmåga medverka
till de åtgärder, vartill
olyckan skäligen bör föranleda,
eller om han undandrar
sig att uppge namn och hemvist
eller att lämna upplysningar
om händelsen, döms
för smitning till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Är brottet med hänsyn till
omständigheterna att anse
som grovt, skall för grov smitning
dömas til! fängelse lägst
sex månader och högst två år.

Bestämmelserna i första
och andra styckena gäller
även den som för spårvagn
och den som annorstädes än
på väg för motordrivet
fordon.1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning avseende inrättande av stationer för trafiksäkerhetskontroller,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning avseende inrättande av hastighetsregistrering
på särskilt känsliga platser och hur finansiering och kostnadsfördelning
bör ligga.

Stockholm den 19 januari 1990
Göran Ericsson (m)

Mot. 1989/90
T408

1 1989/90:Ju616

6