Trafiksäkerheten

Motion 1989/90:T221 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T221

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Trafiksäkerheten

Detta är miljöpartiet de grönas partimotion om trafiksäkerheten.

Varje år skadas i storleksordningen 30 000 människor i trafiken. Statistiken
är osäker eftersom många olyckor aldrig rapporteras eller registeras som
trafikolyckor. Antalet polisrapporterade skador i trafikolyckor ligger kring
16 000.

Siffran för antalet dödade i trafiken ligger över 800 per år, och är naturligtvis
en statistiskt säker siffra. Vad som möjligen komplicerar denna siffra är
att en del dödsolyckor kan vara självmord. Andelen sådana dödsolyckor är
svår att bedöma.

Antalet olyckor, antalet skadade och antalet dödade i trafiken ökar dessvärre.
Detta sammanhänger främst med den ökande trafiken.

Olyckorna sker nästan helt på landets vägar. Det är dels olyckor med bilar
inblandade, dels olyckor med gående inblandade som dominerar statistiken.

Olyckor med gående, utan bil inblandad, rapporteras vanligen inte till polis.
Dessa olyckor drabbar ofta äldre på grund av dåligt underhållna gångbanor
och slarviga medtrafikanter. Skadorna är i regel inte särskilt allvarliga.

Bilolyckorna leder till betydligt värre skador, både på människor och materiellt.
Särskilt allvarliga är olyckor med tunga fordon. Tunga lastbilar är
kraftigt överrepresenterade i statistiken över dödsolyckor.

1. Målsättning

Miljöpartiet de gröna anser att målsättningen ska vara att halvera såväl antalet
vägtrafikolyckor som antalet dödade och skadade under 90-talet.

2. Hur öka säkerheten?

Trafiksäkerheten på vägarna kan främst förbättras på fem sätt:

- minska vägtrafiken

- sänka hastigheterna på vägarna

- minska rattonykterheten

- förbättra informationen

- förbättra underhållet av gångbanorna

- bättre laglydnad

Av främst trafiksäkerhetsskäl, men även av miljö- och energibesparings

skäl, anser vi att vägtrafiken ska minskas med 25 % till 1995. Detta krav Mot. 1989/90

återfinns i vår partimotion om vägtrafiken m.m., och beskrivs därför inte T221

närmare här.

3. Sänk hastigheten

Vi har sedan flera år tillbaka krävt en generell hastighetssänkning på våra
vägar till maximalt 90 km/h. Vi fick faktiskt gehör för detta krav under sommaren
1989, och även för delar av södra Sverige i fortsättningen. Vi anser
dock att denna hastighetssänkning ska genomföras fullt ut.

Dispens skulle kunna tänkas någonstans i den norra glesbygden där vägarna
är mycket bra, trafiktätheten mycket låg och miljöskadorna av trafikavgaser
obefintliga.

Naturligtvis ska den maximalt tillåtna hastigheten sänkas ytterligare där
trafiksäkerhet och miljö så erfodrar. 70 km/h borde bli vanligare på landsvägarna,
och i många tätorter borde 30 km/h bli vanligare.

I dag är det enbart trafiksäkerhetsverket som får sänka hastigheten på vägar
utanför tätorterna. Vi anser att såväl landsting som kommun ska ges rätt
att sänka hastigheterna av såväl säkerhets- som miljöskäl på alla vägar inom
deras respektive geografiska verksamhetsområden. De ska däremot inte ha
rätt att höja hastigheten - den rätten ska enbart trafiksäkerhetsverket ha.

För övrigt bör trafiksäkerhetsverkets rätt att sänka hastigheterna av miljöskäl
förstärkas och förtydligas i lagstiftning och förordning.

Hastighetsövervakningen måste skärpas, liksom även bötesbeloppen och
övriga straffsanktioner vid hastighetsöverträdelser. Automatisk övervakning
bör införas över hela landet, så snart den beslutade försöksverksamheten är
tillfredsställande prövad och acceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt.

4. Sänk promillen!

Straffbarhetsgränsen för rattonykterhet ska vara så låg som möjligt. Vår
bedömning är att 0,1 %c alkoholhalt i blodet ska vara gräns för straffbarhet.

Därmed är det möjligt att dricka lättöl till maten utan att alls riskera klassas
som rattonykter. Därmed torde man också komma under gränsen för
varje förgiftningssymptom av alkoholen.

En högre gräns innebär risk för såväl förgiftningssymptom för vissa känsligare
personer, som att det inbjuder till slarv med starkare drycker än lättöl.

5. Förbättra informationen

För att ovanstående åtgärder ska kunna lyckas krävs också kraftigt förbättrad
information. Informationen kan gälla såväl riskerna i trafiken och hur
man på olika sätt kan undvika dem.

Särskilt viktigt är det att förbättra informationen om hur man kan undvika
olycksriskerna genom att åka kollektivt, och då inte minst med järnväg. Ett
effektivt och bra resande med kollektivtrafik ställer förhållandevis stora krav
på kunskaper om hur man kan resa, utnyttja olika rabatter, kombinera med
hyrbil och taxi etc. En stor del av den trafiksäkerhetsinformation som idag
ges är kraftigt bilfixerad, och ger därigenom sken av att alternativ saknas.

13

Därför är det viktigt att informationen, som betalas med statliga budgetme
del, ses över.

NTF:s anslag bör sålunda till 50 % användas till att informera och propa
gera för kollektivtrafiken och dess trafik- och säkerhetsmässiga fördelar.

6. Förbättra underhållet av gångbanorna

Sorn tidigare nämnts sker en stor del av trafikolyckorna på bristfälligt underhållna
gångbanor. Särskilt äldre drabbas illa av halkolyckor.

Under vintern måste gångbanor röjas och sandas i högre utsträckning och
snabbare. Detta är en prioriteringsfråga i kommuneras verksamhet. Det
är ändå väsentligt att riksdagen faktiskt uttalar att gångtrafikanternas behov
måste tillgodoses i högre grad.

7. Förbättra planeringen

Trafiksäkerheten kan förbättras på många andra sätt. Särskilt vill vi här
framhålla möjligheterna att i den kommunala planeringen se till att trafikfällor
aldrig byggs, och att samtidigt se till att det blir lätt att åka kollektivt.

Säkerheten kan också förbättras genom att i ökande utsträckning skilja
gång- och cykelbanor åt. De moderna snabbare cyklarna har medfört ett
ökande antal olyckor mellan cyklister och gående.

Genom att samplanera de olika trafikslagen kan resande med kollektivtrafik
underlättas väsentligt. Detta bör i högre utsträckning än nu prägla planarbetet
i såväl stat, landsting som kommun.

8. Förbättra fordonens säkerhet

Bilfordonens säkerhet kan också förbättras. Bättre stötuppfångande zoner
runt förare och passagerare, s.k. airbags inbyggda i ratten, automatisk hastighetskontroll
etc. kan vara väl så bra. Kraven på bränslesnålhet av miljöskäl
och ekonomiska skäl leder till krav på mindre, lättare och dessvärre
mindre trafiksäkra bilar. Det är därför särskilt viktigt att trafiksäkerheten
hos små eller lätta bilar avsevärt förbättras. Skärpta säkerhetsnormer bör
stegvis införas.

9. Förbättra förarutbildningen och skärp körkortskraven

Förarutbildningen bör förbättras och kraven för körkortsinnehav skärpas.

Särskilt viktigt är det att körkortsprovet upprepas. Det är orimligt att ett körkort
ska gälla hela livstiden ut utan att omprövas - det är ju faktiskt vad som
gäller i dag för personbilar!

Vi föreslår att körkortet ska omprövas vart tionde år. Efter ålderspensionering
bör körkortet omprövas vart femte år.

Aven allvarligare förseelser i trafiken ska leda till omprövning av körtillståndet.

10. Transport av farligt gods

Transporter av farligt gods på våra vägar medför också betydande risker för 14

såväl miljö som hälsa. Visst farligt gods kan inte transporteras på annat sätt,

- Mot. 1989/90

T221

men i åtskilliga fall torde godset istället kunna transporteras på den betydligt Mot. 1989/90

säkrare järnvägen eller på den likaledes säkrare sjövägen. Det finns därför T221

skäl för myndigheterna att ta alternativa transportsätt i beaktande när bistånd
för transport av farligt gods ges.

Alltför ofta är det miljöfarliga godset bristfälligt märkt. Det gäller inte
minst sådant som kommer från andra länder. Kontrollen av märkningen bör
skärpas, och samtal med övriga berörda länder bör tas upp i syfte att finna
effektiva åtgärder mot fusk.

Det farliga godset passerar ofta igenom tättbebyggda områden, nära vattentäkter
m.m., och i regel utan att det framgår att vägen används på detta
sätt eller att lokala myndigheter har kännedom om det.

Vi anser att de vägar där farligt gods tillåts transporteras ska märkas ut
med särskild vägskylt. Vi anser också att kommunerna måste få betydligt
bättre kännedom om dessa transporter. Kommunernas beredskap måste
också förbättras.

Vi anser också att transport av farligt gods måste anses vara miljöfarlig
verksamhet, och att sådan verksamhet därmed ska prövas enligt miljöskyddslagen.

Det förekommer t.o.m. att förare av miljöfarligt gods har ackordslön. Det
bör förbjudas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att målsättningen
för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att halvera antalet
olyckor, antalet skadade och antalet dödade under 90-talet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägtrafiken
måste minskas med minst 25 % till 1995 som ett led i trafiksäkerhetsarbetet,

3. att riksdagen beslutar att den maximalt tillåtna hastigheten på
våra vägar skall vara 90 km/h,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den maximalt tillåtna hastigheten bör kunna
sänkas till 70 km/h av såväl trafiksäkerhets- som miljöskäl,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägtrafikkungörelsen
skall ändras så att trafiksäkerhetsverket helt entydigt
får rätt att sänka den maximalt tillåtna hastigheten på vägar även av
miljöskäl,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att landsting
skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna hastigheten på vägar
av såväl hälso-, säkerhets- som miljöskäl,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommuner
skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna hastigheten på vägar
av såväl hälso-, säkerhets- som miljöskäl,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av skärpt hastighetsövervakning,1]

[att riksdagen beslutar att straffbarhetsgränsen för rattonykterhet
skall vara 0,1 %c alkoholhalt i blodet,1]

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation, och att oddsen
i högre utsträckning skall inriktas mot att få fler att kunna utnyttja
trafiksäkrare trafikslag,

9. att riksdagen beslutar att hälften av det statliga bidraget till nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande skall användas för att
informera om och propagera för trafiksäker kollektivtrafik i enlighet
med vad som anges i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av förbättrat underhåll av gångbanor,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skilja gång- resp. cykelbanor åt,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att med god planering förhindra att
farliga transportlösningar kommer till stånd,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av samplanering av kollektivtrafik m.m. i
syfte att föra över trafik till den trafiksäkrare kollektivtrafiken,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla trafiksäkrare småbilar och
om behovet av skärpta trafiksäkerhetsnormer för bilar,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad förarutbildning och omprövning av körtillstånd
vart tionde år för privatbilister,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ökande behovet av omprövning av körtillstånd
vid allvarligare förseelser i trafiken,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vägar
där farligt gods tillåts transporteras skall märkas ut med särskilt
vägmärke,2]

[att riksdagen förbjuder ackordslön för förare av transporter på
väg med farligt gods,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att farligt gods i första hand skall gå per järnväg
eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transport
av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och
därmed prövas enligt miljöskyddslagen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt gods, och att
det skall ske i samarbete med andra berörda länder.2]

Mot. 1989/90

T221

16

Stockholm den 19 januari 1990
Claes Roxbergh (mp)

Inger Schörling (mp)

Kjell Dahlström (mp)

Kent Lundgren (mp)

Eva Goés (mp)

Mot. 1989/90

T221

Roy Ottosson (mp)

Carl Frick (mp)

Lars Norberg (mp)

1 1989/90Ju223

2 1989/90.FÖ711

3 1989/90. A256

17