Trafiksäkerheten

Motion 1989/90:T432 av Hugo Andersson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T432

av Hugo Andersson m.fl. (c)
Trafiksäkerheten

Inledning

Trafiksäkerhetsarbetet måste intensifieras. Det är inte acceptabelt att över
800 människor dödas i trafiken eller att nästan 23 000 årligen rapporteras
skadade i trafikolyckor. Utvecklingen under 1989 visar en ökning av antalet
olyckor med dödlig utgång och även ökning av antalet skadade. Samhället
måste med stor kraft vidta åtgärder med syftet att kraftigt minska trafikolyckorna.

Försöket under sommaren 1989 med generell sänkning av hastigheten på
110-vägarna till 90 km/tim var en omdiskuterad åtgärd men statistik från de
knappa två månaderna som försöket varade visar en minskning av antalet
olyckor med personskada som följd. Minskningen var drygt 100 olyckor vilket
motsvarar ca. 7 procent. Kampanjen som ingick i försöket innebar också
en sänkning av genomsnittshastigheten på 90- och 70-vägarna.

Det finns många orsaker till att trafikolyckor inträffar. Vissa olycksorsaker
är lätta att inse och även bevisa, medan andra olyckor ses som oförklarliga.
Centerpartiet kräver att resurser sätts in för att utreda dessa olyckor.
Det är av stor vikt för det fortsatta arbetet för att nedbringa antalet olyckor
att orsakerna blir kända. Utan den kunskapen famlar vi i mörker.

I TSV:s trafiksäkerhetsprogram finns dels kvantifierade mål för arbetet
under innevarande period, dels ett antal åtgärder som skall vidtas för att
uppnå målen. Enligt vår mening borde dessa åtgärder kompletteras med åtgärder
för att få bättre kunskap om olycksorsakerna. Därför bör en haverikommission
inrättas för att utreda orsakerna till svåra olyckor som betraktas
som oförklarliga.

1988 antog riksdagen tre mål för trafiksäkerhetsarbetet:

1. Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande
minska.

2. Risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för alla
trafikantkategorier.

3. Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för de
oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall särskilt
beaktas.

Utvecklingen har hittills gått åt fel håll. Om riksdagens mål skall uppnås
krävs ökade insatser på trafiksäkerhetsområdet.

1** Riksdagen 1989/90. 3 sami. Sr T428-443

Kollektiva transporter innebär mindre olycksrisk. Av den anledningen är
det viktigt att öka kollektivresandet i förhållande till privatbilismen. Ett ökat
kollektivt resande är därför ett viktigt mål också för trafiksäkerhetsarbetet.

Inom trafiksäkerhetsområdet arbetar förutom TSV många organisationer
och myndigheter. Intresset är också stort för trafiksäkerheten. Detta visade
sig inte minst på den offentliga hearing som trafikutskottet anordnade i november
1989. Ett stort antal representanter för organisationer och myndigheter
deltog.

För att nå bästa effekt måste en bättre samordning skapas bland dem som
arbetar med trafiksäkerhetsfrågor. Den nuvarande ordningen med delat ansvar
mellan TSV och NTF har ifrågasatts av RRV i en rapport. Det bör prövas
vilken ansvarsfördelning som skall råda för att nå bästa effekt av de medel
samhället satsar. En utvärdering måste nu göras om nuvarande organisation
är ändamålsenlig. Vid sidan av TSV-NTF gör dessutom många andra
myndigheter stora insatser för en ökad trafiksäkerhet.

Vissa platser längs våra vägar är mera olycksdrabbade än andra. Det kan
gälla viltolyckor, korsningar, korsning väg-järnväg, avsnitt med särskilda
halkproblem etc. Med Vägverket som ansvarig måste arbetet intensifieras
ytterligare för att råda bot på dessa olyckor genom att bygga om sådana avsnitt
för att få säkrare trafikmiljö. Aktivare information till bilisterna är ett
viktigt komplement. Hastighetsbegränsningar vid sådana vägavsnitt måste
också prövas. Vägverket måste här samordna sina insatser med andra myndigheter,
organisationer och verk.

Alkohol

Alkohol och bilkörning hör inte ihop. Statistiken visar att alkoholen är en
alltför vanlig orsak till olyckor. Försök av bl.a. VTI visar också att nuvarande
gräns för tillåten alkoholhalt i blodet är för hög. Omdömet och koncentrationsförmågan
är kraftigt nedsatt vid en alkoholkoncentration om 0,5 promille.
Riksdagen behandlar f.n. ett förslag om en sänkning av högsta tillåtna
alkoholhalt vid bilkörning. Centerpartiet har föreslagit att det måste vara en
principiell nollgräns. En sänkt promillegräns måste följas upp med både
bättre övervakning och information.

Hastighet

Hastigheten har stor betydelse för trafiksäkerheten. Lägre hastighet innebär
mindre risk för olyckor. Dessutom ger olyckor vid höga hastigheter större
skador på människor och material. Efterlevnaden av gällande hastighetsgränser
är dålig och måste kraftigt förbättras. Övervakningen måste intensifieras.
Informationskampanjer om hastighetens betydelse för olycksutvecklingen,
som under sommaren -89, bör därför upprepas.

Bötesbeloppen för förare som ertappas med att ha överskridit hastighetsgränsen
bör enligt vår uppfattning höjas.

Den ökade olycksrisken vid höga farter är ett motiv för en generell sänkning
av högsta tillåtna hastighet. Ett annat motiv är det faktum att utsläppen
av miljöförstörande ämnen kraftigt ökar vid ökad fart.

Centerpartiet föreslår därför att högsta tillåtna hastigheter sänks från nu

Mot. 1989/90

T432

8

varande 110 km/tim till 100 km/tim och från 90 km/tim till 80 km/tim med
undantag av Norrlandslänen. Detta för att åstadkomma en säkrare trafik och
en renare miljö.

Gångtrafikanter och cyklister

Ett växande problem i trafiksäkerhetsarbete är blandningen av gång- och cykeltrafik
på gemensamma vägar. I praktiken är det bara cyklisterna som fått
ökad säkerhet. För gående, särskilt de synskadade har situationen snarast
försämrats. Cyklarna är tystgående och hastigheterna höga, vilket gör att
gående som ser dåligt har svårt att hinna väja i tid.

För att stimulera kommunerna att bygga separata gångvägar borde statsbidragen
konstrueras så att det blir ekonomiskt fördelaktigt för kommunerna
att separera gång- och cykeltrafik. Man bör också förbättra informationsinsatserna
så att förståelsen ökar bland cyklisterna för de problem som synskadade
ställs inför i trafiken. Ett utvecklingarbete bör startas för att finna bra
och betryggande sätt att bygga separata gångbanor och samtidigt värna cyklisternas
trafiksäkerhet.

Obligatorisk kontrollbesiktning

I Sverige är kontrollbesiktning av personbilar, lastbilar, bussar och släpvagnar
obligatorisk. Dessa besiktningar utförs av Svensk Bilprovning AB. På
vissa håll i landet har invånarna mycket lång väg till bilprovningen. Därför
är det många gånger förenat med stora kostnader för att uppfylla krav som
samhället ställer. Under Hela Sverige ska leva- kampanjen, som pågick
under 1988, framkom från flera håll önskemål om att få en bilprovningsstation
på närmare håll. Centerpartiet har under flera år verkat för ett mera
decentraliserat system vad gäller bilprovningsstationer. Vi upprepar nu vårt
krav på att det anläggs ytterligare ett antal sådana i landet. Vi kan som alternativ
på försök tänka oss ett samarbete mellan Svensk Bilprovning och bilverkstäder.
Försök med ett sådant samarbete bör inledas. Försöken kan dels
omfatta hela besiktningsprogrammet, dels att man vid s.k. efterbesiktning
kan utföra den vid en närbelägen bilverkstad.

Trafiksäkerhet inom yrkestrafik

Det yrkesmässiga transportarbetet har ökat kraftigt. Det gäller både lastbilstrafik
och busstrafik. Även övriga yrkesfordons trafikarbete ökar. Det är
viktigt att säkerheten på detta område hålls på en mycket hög nivå. När det
gäller förarna av dessa typer av fordon har den tillsatta utredningen för översyn
av förarutbildning nu getts direktiv att särskilt arbeta med frågor om körkortsbehörighet
för yrkesmässig trafik. Vi avstår av den anledningen att nu
lägga förslag på detta område.

Säkerheten i busstrafik

I samband med svåra bussolyckor uppkommer diskussionen om säkerhet i
busstrafiken. I flera avseenden ställs högre trafiksäkerhetskrav på yrkesmässig
busstrafik än på icke yrkesmässig. De särskilda trafiksäkerhetskraven på

Mot. 1989/90

T432

9

yrkesmässig busstrafik avser viss utrustning på bussar för sådan trafik samt
föreskrifter om arbets- och vilotider. Motsvarande krav saknas för icke yrkesmässig
trafik. Därtill kommer naturligtvis att bussarna i den yrkesmässiga
trafiken av driftsekonomiska och marknadsmässiga skäl allmänt är föremål
för fortlöpande kvalificerat tekniskt underhåll och förnyelse för att kunna
fylla specifika trafikuppgifter. Till säkerhetsstandarden i yrkesmässig trafik
bidrar också det personliga ansvar för trafikutövningen som är förenat med
trafiktillstånden.

För att höja trafiksäkerheten med buss vill vi föreslå följande åtgärder:
a/ Uthyrningsrörelse med tyngre bussar för personbefordran bör utan undantag
förbehållas innehavare av tillstånd till yrkesmässig busstrafik; ansvaret
för verksamheten bör knytas till den person som har ansvaret för
denna trafik; missförhållanden i uthyrningsrörelsen kan därmed äventyra
rätten att utöva den yrkesmässiga trafiken. De bussar som används i uthyrningsrörelsen
bör uppfylla alla de säkerhets- och utrustningskrav som
gäller för bussar i yrkesmässig trafik,
b/ Efterlevnadskontrollen av busstrafik utan yrkestrafiktillstånd bör skärpas;
effektivt verkande påföljder bör införas när missförhållanden uppdagas
som kan äventyra trafiksäkerheten eller innefatta ekonomiska
oegentligheter i konkurrensen med den yrkesmässiga trafiken.

Säkrare skolskjutsar

Det är angeläget att skolskjutsningen blir säkrare. Nära 300 000 elever åker
med skolskjuts varje dag till och från sin skola. Två tredjedelar åker i särskilda
fordon och en tredjedel åker med ordinarie bussar. Det måste vara en
ambition att alla som åker buss, och i synnerhet skolbarn, skall ha en sittplats
i bussen. Barn utsätts för de största olycksriskerna vid avstigning och vid väntan
på buss. Centerpartiet föreslår därför att omkömingsförbud skall gälla
när skolskjuts med blinkande skolskylt stannar på väg utan bussficka.

Trafiksäkerhetsinformation kan under vissa förutsättningar spela en stor
roll för barns säkerhet i trafiken.

Säkerheten i lastbilstrafiken

Enligt uppgift från Svensk Bilprovning förekommer det förhållandevis fler
anmärkningar mot lastbilar än personbilar. Då lastbilarna ofta är mycket
tunga fordon innebär en trafikolycka där lastbilar är inblandade icke sällan
allvarliga följder. Vi vill därför föreslå att det bör övervägas om kontrollen
av lastbilarna skall ske, dels årligen, dels efter ett visst antal korda mil. En
sådan regel bör också övervägas för övriga fordon i yrkesmässig trafik.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av en
haverikommission för vägtrafiken enligt de riktlinjer som anges i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

T432

10

tionen anförts rörande översyn av ansvarsfördelningen på myndighetsnivå
för trafiksäkerhetsarbetet,

Mot. 1989/90

T432

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande övervakning och information vid en sänkt
promillegräns,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande skärpt hastighetsövervakning,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande statsbidragen till gång- och cykelvägar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande lokalisering av bilprovningsstationer och samverkan
med bilverkstäder,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad säkerhet i busstrafiken,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande insatser för säkrare skolskjutsar,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts rörande kontroll av fordon i yrkesmässig trafik.

Stockholm den 24 januari 1990

Hugo Andersson (c)

Elving Andersson (c) Rune Thorén (c)

Anders Svärd (c) Karin Starrin (c)

1 1989/90:Ju230 U