Trolöshetsbrott

Motion 1991/92:Ju617 av Bengt Harding Olson och Britta Bjelle (fp)

Det moderna affärslivet är mycket känsligt för
störningar, som beror på att personer, som egenligen borde
vara skyldiga varandra trohet och lojalitet, gravt åsidosätter
dessa förpliktelser.

I affärslivet är det vanligt med långsiktiga skriftliga
''kompanjonsavtal'' men ibland förekommer även
informella muntliga ''kompanjonsavtal'' av kortvarig natur.
Det kan då t.ex. röra sig om ett tillfälligt samarbete under
några månader, där två personer med parternas samlade
resurser försöker uppnå ett gemensamt resultat av visst slag.

Gällande lagstiftning om trolöshet behandlar främst den
uppåtriktade vertikala relationen i brottet trolöshet mot
huvudman. Trolöshet mot kompanjon, alltså den
horisontella inbördes relationen mellan exempelvis två
delägare i en enskild firma, uppfattas nog numera av de
flesta människor som minst lika klandervärd som trolöshet
mot huvudman. Allra mest klandervärt anses det nog dock
numera vara, när det i stället är huvudmannen, som är
trolös mot den underställde i en nedåtriktad vertikal
relation. Det synes som om en mera modern utgångspunkt
för lagstiftaren vore att i huvudsak bortse från ''uppåt'',
''nedåt'' och ''i sidled'' och i stället klarlägga de situationer,
då två personer skall vara skyldiga varandra trohet och
lojalitet. Lämpliga påföljder bör fastställas med hänsyn till
ett mer modernt synsätt än hittills.

Exempelvis fanns bakom 1991 års många
fastighetskrascher, som ju försatte flera storbanker i
gungning, en synnerligen artrik flora av såväl horisontell
som vertikal trolöshet. Vill man i framtiden förebygga nya
krascher, bör en av flera viktiga parallella åtgärder vara att
man utstakar nya gränser för den kriminaliserade
trolösheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kriminalisering av särskilda
trolöshetsbrott.

Stockholm den 24 januari 1992

Bengt Harding Olson (fp)

Britta Bjelle (fp)