Trygghetsgaranti för ensamförälder

Motion 1989/90:Sf269 av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sf269

av Ann-Cathrine Haglund och Margareta Gard
(bådam)

Trygghetsgaranti för ensamförälder

Särskild uppmärksamhet behöver riktas mot situationen för de ensamstående
kvinnorna och deras barn, i synnerhet de som har knappa ekonomiska
förhållanden.

Även om ensamföräldrars ekonomiska förhållanden visar stora variationer,
så har de ensamboende mammorna ofta en särskilt svår situation såväl
ekonomiskt som på andra sätt, och deras möjligheter att välja livsform och
barnomsorgsform är ringa. De ensamstående mammorna har praktiskt taget
ingen möjlighet att kunna välja att avstå från förvärvsarbete under småbarnsåren.
Deras tid för samvaro med barnen är mindre. De är också mer
beroende av barnomsorg.

Under 1980-talet har socialbidragen till ensamstående med eller utan barn
ökat kraftigt. Ensamma kvinnor med barn är den grupp som i förhållande
till sin andel i befolkningen är kraftigast överrepresenterad bland socialbidragshushållen.

I praktiken är den ensamstående mamman ensam om vård och fostran, om
glädje och bekymmer. Hon har långa arbetsdagar och ska ensam ombesörja
transporter till barnomsorg och alla andra aktiviteter. Hon ska vara både
mamma och pappa. Många dignar under arbetsbördan, ansvaret och det
ständigt dåliga samvetet.

Moderata samlingspartiets förslag om skatt efter försörjningsbörda med
ett grundavdrag för varje barn, vårdnadsbidrag, avdragsrätt för styrkta barntillsynskostnader,
ett högre garantibelopp i föräldraförsäkringen och ett neutralt
och likvärdigt stöd till enskild och kommunal barnomsorg i olika former,
skulle avsevärt förbättra den ekonomiska situationen och valfriheten
för barnfamiljerna, såväl familjer med sammanboende som med ensamboende
vårdnadshavare.

Vårdnadsbidraget och föräldraförsäkringen bör dock kunna kompletteras
med en rätt till utfyllnad av inkomsten upp till en viss minimistandard. En
sådan utfyllnad skulle bli ett slags trygghetsgaranti för en ensamstående
mamma. Hon skulle få tryggheten att veta att hon kan avstå från förvärvsarbete
helt eller delvis under någon tid för att i stället ta hand om barnen. Hon
kanske inte orkar med både förvärvsarbete och barn eller anser att det skulle
vara bäst för barnen om hon tog hand om dem själv en tid.

Samtidigt skulle en trygghetsgaranti innebära ett erkännande av att vård

av egna barn i hemmet är ett värdefullt arbete. Även andra småbarnsfamiljer
med utsatt ekonomi bör ha rätt till trygghetsgaranti.

Trygghetsgarantin bör handhas av försäkringskassan. Den skulle till en
början kunna omfatta familjer med minst ett barn under tre år eller två barn
under skolåldern. Underhållsbidrag, bidragsförskott, barnpension, bostadsbidrag,
sjukpenning och andra inkomster måste naturligtvis avräknas. Likaså
måste möjligheterna för en studerande förälder att erhålla studiemedel
och barntillägg beaktas.

I praktiken skulle en trygghetsgaranti innebära mycket små kostnader eller
t.o.m. besparingar. Alternativen är ju för det mesta socialbidrag och en
betydande daghemssubvention minskad med den skatt och eventuella reduktion
av bostadsbidraget som förvärvsarbetet skulle ha medfört. En trygghetsgaranti
bör snarast utredas och föreslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en trygghetsgaranti i
enlighet med vad som anförts i motionen i syfte att öka tryggheten och
valfriheten för särskilt ensamboende vårdnadshavare i knappa ekonomiska
omständigheter.

Stockholm den 22 januari 1990

Ann-Cathrine Haglund (m) Margareta Gard (m)

Mot. 1989/90
Sf269

10