Turism och rekreation i skogslänen

Motion 1991/92:Kr509 av Leo Persson (s)

Inledning

Turismen är en basnäring sett till sysselsättningen i
många glesbygdskommuner. Den nuvarande turist- och
rekreationspolitiken utformades i början av 1970-talet och
beslutades av en enig riksdag år 1975. Målen för samhällets
turist- och rekreationspolitik måste vara att utveckla
turismen så att den ger största möjliga sysselsättning,
regionalpolitiska, sociala och valutapolitiska effekter samt
lönsamhet för näringen. Dessa mål har riksdagen varit helt
enig om och vid flera tillfällen understrukit att man står fast
vid.

Turistpolitiken i Sverige måste alltså utgå från alla de
aspekter turismen och rekreationen faktiskt rymmer.
Turismen är således ingen bransch som direkt kan jämföras
med skogen och gruvorna.

Begreppet turist är i sig ett synnerligen luddigt begrepp
och i all statistik kommer affärsresenärer in med stor tyngd
och snedvrider såväl övernattningsstatistik som
resandestatistik.

Härigenom får storstadsnäring och transportörer typ flyg
en alldeles för stor tyngd i tyckande och beslut från
''näringens'' sida. Begreppet näring bör alltså definieras
mycket tydligare.

En stor del av den egentliga turistnäringen återfinns ute
i de egentliga turistområdena och det är också här som
turismen har den stora regionalpolitiska effekten.

Viktigt är också att i alla sammanhang ta fram
vinterturismen, även om denna av väderskäl under de
senaste åren blivit alltför orienterad till fjällvärlden. Det
blir väldigt gärna en enorm kantring vad gäller de allmänna
satsningarna på turismen till några få korta sommarveckor.
Självfallet viktigt ur socialturismens syn, men ofta inte
särskilt lönsam.

Ny samordningsmyndighet behövs för samordning av
samhällsinsatser

Vårt nuvarande Sveriges turistråd har inte fungerat som
det samordnande och stimulerande organ som var tänkt, för
att genomföra de många uppgifter som krävs för att i ett
nationellt och internationellt perspektiv utveckla och
marknadsföra Sverige som turistland.

Även de regionala organen för turism och rekreation har
på många områden dålig förankring i näringen vilket
förstärker intrycket av turistrådets ineffektivitet.

Det av riksdagen initierade nya turistrådet bör
koncentrera sig till marknadsföringsuppgifter i samarbete
med turistnäringen och de regionala turistorganisationerna
för att marknadsföra Sverige i utlandet. Satsningarna på
utlandsmarknaden bör i allt väsentligt inrikta sig på
närmarknaderna, dvs. de nordiska länderna samt Tyskland,
Holland och England i första hand.

Sedan får vi inte glömma den inhemska marknaden. Det
gäller ju att på alla sätt uppmuntra semestrandet i Sverige i
form av kampanjer. I dag är 80 %
inhemskt turistande.

Näringens ansvar och engagemang bör öka i förhållande
till i dag -- både för verksamhetens inriktning och
finansiering.

Övriga arbetsuppgifter, forsknings-, kunskaps- och
samordningsuppgifterna inom dagens turistråd, bör
överföras till respektive verksamhets naturliga huvudmän.
Denna nyordning bör successivt genomföras under
exempelvis tre år.

Andra för turismens utveckling viktiga åtgärder och
därmed väsentliga medel för att nå målen för turism- och
rekreationspolitiken, är att vägar och transportsektorn
tillgodoser turismens servicebehov. Satsningen på den s.k.
inlandsvägen, utbyggt regionalflyg i skogslänen och bra
kommunikationer på järnväg är livsviktiga för turismens
expansion.

Vidare måste turistorter och turistregioner utvecklas
som fungerande turistcentra.

Natur-kultursektorn är ofta de aktiviteter och
upplevelser som gör att turisterna lockas till Sverige, till
regioner eller turistorter. Ofta är det produkter som
kommuner, myndigheter och organisationer ansvarar för
och dessa måste därför engageras i utvecklingen av Sverige
som turistland.

Turistfrågorna kräver således engagemang och insatser
från många samhällsorgan för att utvecklas.

Någon måste fylla rollen som samordnande organ för
centrala myndigheter och organisationer liksom
länsstyrelser och kommuner. Ett sådant samordningsorgan
kommer, om det drivs på rätt sätt, att fylla ett
utomordentligt stort behov som stimulator och pådrivare av
de myndigheter och organisationer som i dag på olika håll
arbetar för att utveckla och öka resandet till och i Sverige.
Detta kommer då också att innebära att de resurser som
stat, landsting och kommuner satsar på för att utveckla
turismen kan få en bättre användning.

Mitt förslag är att glesbygdsmyndigheten i
Östersund får denna samordningsuppgift och till sig
knyter en nämnd för turism med representanter från
berörda myndigheter och organisationer samt kommun-
och landstingsförbunden. Jag föreslår vidare att regeringen
ges uppdraget att undersöka förutsättningarna för en sådan
nyordning.

Östersund har i sig skapat förutsättningar för att en
sådan utlokalisering skulle bli framgångsrik. Man skapar
just nu en ''miljö'' med den tidigare utlokaliserade
glesbygdsmyndigheten och det senaste beslutet om ERUs
flytt till Östersund, där man ska bedriva forskning kring
glesbygdsutveckling där turismen utgör ett starkt inslag.
Tidigare finns turismlinjen på högskolan. Denna ''miljö''
skapar samnyttjandemöjligheter mellan de utlokaliserade
myndigheterna och skogslänens turistnäring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de av riksdagen fastlagda
riktlinjerna för turism och rekreation skall gälla,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett nationellt
turistråd och det fortsatta statliga stödet till turistrådet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om glesbygdsmyndigheten i
Östersund.

Stockholm den 27 januari 1992

Leo Persson (s)