Turkiets väg in i EU

Motion 2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c)

1 Sammanfattning

Turkiet har länge haft ambitionen att bli medlem i Europeiska unionen. EU har länge vägrat godkänna Turkiet som kandidatland. Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i december 2002 bestämdes att Europeiska rådet i december 2004 ska ta ställning till om Turkiet uppfyller de s k Köpenhamnskriterierna.

Trots reformeringsprocessen i Turkiet kvarstår många problem. Fortfarande kränks mänskliga rättigheter, kvinnors situation är under all kritik, minoriteternas ställning har inte förstärkts i tillräckligt stor utsträckning.

Nationella säkerhetsrådets roll har förändrats till en mer rådgivande funktion.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 1

2 Innehållsförteckning 2

3 Förslag till riksdagsbeslut 3

4 Inledning 3

5 Köpenhamnskriterierna 4

6 Pågående process i Turkiet 4

7 Kvinnors situation 5

8 Minoriteters situation 6

9 Var står armén 6

10 Därför bör Turkiet ingå i EU 7

3 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU även fortsättningsvis måste bistå Turkiet i dess reformeringsprocess.

2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om att den turkiska regeringen måste ta till krafttag för att lagen om barnäktenskap följs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Turkiet bör ge garantier för att kroppsvisitering av kvinnliga fångar utförs av kvinnlig personal och att övergrepp kommer att straffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU tillsammans med Turkiet bör utarbeta konkreta planer för respektive minoritet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillgodoseendet av minoritetsgruppers legitima intressen och möjlighet till medverkan i det demokratiska arbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Turkiets kandidatskap i Europeiska unionen.

4 Inledning

Om den europeiska idén är att inspirera så borde det handla om värderingar, inte om kartor eller klaner. Artikel 2 Unionens värden i Europeiska konventets förslag till fördrag för EU lyder:

Unionen bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle där mångfald, tolerans, rättvisa, solidaritet och icke-diskriminering råder.

Turkiet ansökte om medlemskap i dåvarande EG 1987. Kommissionen ansåg i sitt svar på ansökan 1989 att förhandlingar inte skulle inledas på grund av både politiska och ekonomiska skäl. Däremot beslutade man att upprätta en tullunion med Turkiet, som genomfördes 1996. Europeiska rådet beslutade i Helsingfors 1999 att Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till unionen på grundval av samma kriterier som tillämpas på de övriga kandidatländerna. För att hjälpa Turkiet i denna process inrättades redan 1998 en strategi för anslutning. Denna omfattade en önskan från EU:s sida om att fördjupa samarbetet med Turkiet till bl a områden som mänskliga rättigheter, forsknings- och utvecklingssamarbete, jordbruk samt tjänstehandel. Vid mötet i Helsingfors beslutades att EU ska bistå och stimulera Turkiet till att genomföra interna politiska reformer. Detta sker genom ett partnerskap för anslutning som är en del av föranslutningsstrategin för Turkiet. EU måste fortsättningsvis bistå Turkiet i dess reformeringsprocess. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett EU som är öppet till Turkiet skulle sända en signal åt den muslimska världen att väst inte anser att islam och demokrati är oförenliga så länge som inte islam ser det så. Inom unionens gränser lever idag drygt 15 miljoner muslimer.

5 Köpenhamnskriterierna

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn 2002 slutfördes anslutningsförhandlingarna med tio länder, frånsett Rumänien, Bulgarien och Turkiet. För Rumäniens och Bulgariens del är målet att de ska bli medlemmar 2007. Däremot är framtiden för Turkiet fortfarande något oklar. Vid mötet uttrycktes erkänsla för den turkiska regeringens föresats att gå vidare på den inslagna reformvägen och uppmanade regeringen att skyndsamt ta itu med kvarstående brister.

Turkiet påmindes om de politiska kriterierna som beslutades i Köpenhamn 1993. Dessa kräver att ett kandidatland har stabila institutioner som garanterar demokrati, rättstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter.

Europeiska rådet i juni 2003 välkomnade den turkiska regeringens åtagande att föra reformprocessen framåt och stöder dess ansträngningar att uppfylla Köpenhamnskriterierna. Dock ansåg Europeiska rådet att det krävs betydande ytterligare ansträngningar för att nå detta.

Europeiska rådet i december 2004 ska, på grundval av en rapport och en rekommendation från kommissionen, besluta om Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna. Om Turkiet gör detta kommer EU utan dröjsmål att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet.

6 Pågående process i Turkiet

En omfattande författningsreform antogs i oktober 2001 i avsikt att stärka garantierna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och begränsa grunderna för utdömande av dödsstraffet. I november 2001 antogs en ny civillag. Tre reformprogram antogs i tre omgångar i februari, mars och augusti 2002. Dödsstraffet har avskaffats i fredstid.

Det senaste minidemokratiseringspaketet, som är det sjätte i ordningen, skulle tillåta internationella övervakare i allmänna val, tillåta privata radio- och tv-sändningar på kurdiska, avlägsna försvarets högsta råd för audiovisuella frågor samt avlägsna artikel 8 ur anti-terrorlagstiftningen. Det är den paragraf som förbjuder separatistpropaganda och har rättfärdigat att tusentals politiker, journalister och aktivister fängslats de senaste åren.

Europarådets Álvaro Gil-Robles sa i juni 2003 att mycket arbete återstår innan Turkiet fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna. Enligt Gil-Robles lever Turkiet fortfarande inte på ett tillfredsställande sätt upp till föresatserna. Det är nödvändigt att ändra på attityden hos många myndighetspersoner och att säkra respekten för de organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter. Enligt Europarådet har situationen i landet förbättrats men fortfarande finns många problem: de som grips av polis garanteras inte omedelbart en advokat och det skulle behövas effektiv medicinsk övervakning för att se till att de inte utsätts för tortyr.

Kritiker menar att de lagändringar som skulle sätta stopp för tortyr, godtyckliga fängslanden och diskriminering av den kurdiska minoriteten till stor del inte ändrat något i praktiken. Premiärministerns rådgivare i människorättsfrågor, Vahit Biçak, har medgett att de reformer som regeringen drivit igenom steg för steg sedan förra året har stött på problem. Han uppmanade allmänheten att sätta tryck på de byråkrater, poliser och domare som motsätter sig förändringarna.

Korruptionen är väldigt omfattande i Turkiet. I arbetet för att förändra Turkiet i en riktning mot ett EU-medlemskap har även denna del börjat hanteras. Ett öppet samhälle, med fria medier och en oberoende rättskipning är väsentligt i kampen mot korruption.

Dessutom krävs större öppenhet framför allt i samband med korruptionsrättegångar som ska kunna kontrolleras av medier och andra organisationer. Tillsättandet av en parlamentarisk kommitté i syfte att undersöka korruptionen är ett gott tecken.

7 Kvinnors situation

De flesta kvinnors situation i Turkiet är fortfarande under all kritik.

Artikel 16, paragraf 2 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna stipulerar att ett äktenskap får bara ingås om båda parter ger sitt fria och fulla samtycke därtill. Trots att de flesta muslimska stater har undertecknat FN:s förklaring lever seden kvar att gifta bort sina döttrar med våld. Få flickor förmår att värja sig mot trycket från familj och släktingar. Att bryta sig ur ett tvångsäktenskap är svårt. Kvinnan kan inte vänta sig något stöd från vare sig familj eller myndigheter.

I turkiska Anatolien är situationen hårresande. Där väljer unga tonårsflickor hellre döden än tvångsgifte. Ett fruktansvärt exempel på det är den
13-åring som hängde sig bara sex timmar efter det ingångna tvångsäktenskapet med en sjuttioårig man. År 2000 dog 29 flickor under fyra månader i en liten stad i sydöstra Anatolien. I östra Turkiet tog 32 livet av sig under ett halvår. Detta är de officiella siffrorna, i verkligheten är siffrorna högst antagligen betydligt högre. De flickor som vägrar gifta sig riskerar att mördas. De säljs för mellan 500 och 5 000 euro. Även om barnäktenskap (under 18 år) inte längre är tillåtna enligt lagen så tolereras sedvänjan av myndigheterna. Den turkiska regeringen måste ta till krafttag för att lagen om barnäktenskap skall följas. Detta bör ges regeringen till känna.

Häktade kvinnor utsätts ofta för sexuellt våld och våldtas av personal vid den statliga säkerhetstjänsten. En särskilt stor risk löper kvinnor av kurdiskt ursprung och kvinnor som har en politiskt uppfattning som av myndigheter eller militär betraktas som oacceptabel. Turkiet bör ge garantier för att kroppsvisitering endast kommer att utföras av kvinnlig personal och att övergrepp kommer att straffas. Detta bör ges regeringen till känna.

Centerpartiet har i tidigare motioner skrivit om kvinnors betydelse för utveckling av det civila samhället. Satsningar på utbildning av kvinnor ger en större genklang i hela samhället än satsningar på män, för att kvinnor oftast är de som sörjer för familjens situation. Även i Turkiet är det av största vikt att kvinnor får ta del av samhällslivet alla delar på samma villkor som män.

8 Minoriteters situation

Den syrianska minoriteten har aldrig blivit erkänd i dagens Turkiet. Det var
bl a aghorna, de muslimska klanledarna, som såg till att inte alla kristna blev accepterade fullt ut. I Lausannefördraget 1923 erkände Turkiet endast judar, armenier och greker som minoriteter. Dessa minoriteter har därför fått status som befolkningsminoritet vilket syrianerna aldrig fått

Genom Lausannefördraget 1923 erkände Turkiet Storbritanniens överhöghet över Cypern, och ön blev 1925 brittisk kronkoloni.

Turkiet bör slå vakt om den kulturella mångfalden och garantera alla medborgare, oavsett ursprung, sina kulturella rättigheter. För minoritetsfolk är det ytterst viktigt att de har tillgång till såväl radio- som tv-program på sitt språk. De bör även ha rätt till undervisning på sitt språk. Turkiskans ställning som första nationalspråk får inte ske på bekostnad av andra inhemska språk (såsom kurdiska och armeniska) och liturgiska språk (såsom arameiska och syriska), vilkas användning utgör medborgarnas demokratiska rätt. För att minoriteternas rättigheter ska kunna garanteras bör Sverige driva på att EU tillsammans med Turkiet utarbetar konkreta planer för respektive minoritet som lever i Turkiet. Detta bör ges regeringen till känna.

Turkiet har undertecknat en rad internationella avtal som rör mänskliga rättigheter. Tyvärr har efterlevnaden av dessa ofta brustit. Turkiet bör agera i enlighet med andan i europeiska stadgan om regionala språk eller minoritetsspråk, ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

Det är även viktigt att Turkiet vidtar ytterligare åtgärder för att inom ramen för sitt lands territoriella suveränitet tillgodose minoritetsgruppernas legitima intressen i Turkiet och se till att de kan medverka i det demokratiska arbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

9 Var står armén

Armén utgör en hörnspelare i den turkiska staten och det turkiska samhället. Arméns alltför stora roll har hämmat Turkiets utveckling mot ett demokratiskt pluralistiskt system. En av de reformer som godkändes i juli 2003 reglerar Nationella säkerhetsrådet. Det har hittills varit generalernas formella maktkälla. Det förändrades till en mer rådgivande funktion.

För den turkiska försvarsmakten skulle ett EU-medlemskap, med alla förändringar det kräver, innebära förlorad makt. Militärerna skulle bli tvungna att ta emot order från civila, försvarsbudgeten skulle genomgå en offentlig undersökning och de skulle bli tvungna att stå utanför politiken för gott.

Den turkiska militären har tre gånger tagit makten genom kupper och har fortfarande ett avgörande inflytande över hur landet ska styras. Det sker genom Nationella säkerhetsrådet, där höga militärer och ledande politiker regelbundet diskuterar viktiga frågor.

Armén är den del av det turkiska samhället som är mest reformnegativ. Det var Turkiets generaler som blockerade FN:s plan för återförening av Cypern. Generalernas argumentering har gått ut på Turkiets speciella förhållanden, som innebär att regeringar alltid borde ta till extraordinära åtgärder för att säkra sig mot dem som önskar att underminera landets territoriella enighet vilket kan anses betyda kurderna, eller säkra sig mot dem som eventuellt vill vända 80 år av sekulärt styre (dvs islamisterna).

10 Därför bör Turkiet ingå i EU

Den optimala utmaningen för EU är att Turkiet i framtiden kommer att sitta vid samma förhandlingsbord som de andra länderna. Turkiet kommer att bidra med en annan kultur, historia och tradition än vad EU:s ursprungsländer har. Turkiets medlemskap i EU är ett sätt att knyta samman människor och länder samt att öka mångfalden inom unionen. För EU:s framtida utveckling är det viktigt att Turkiet är med i processen.

Turkiet har påbörjat ett digert arbete med att förändra sitt lands lagar och förordningar. Det är den enklare delen av processen. Svårare är att ändra folks tankemönster och beteenden. Att reformerna som har gjorts även uppfylls och efterlevs är svårt att kontrollera. Det räcker inte enbart med att på pappret ändra en lag. För att det ska finnas en möjlighet att lyda den bör information och kunskap om den spridas till alla människor, oavsett deras ålder, kön, ställning i samhället eller etnicitet.

När Turkiet uppfyller de formella kraven EU ställer bör Turkiet kunna bevisa att kraven också uppfylls i det dagliga livet. Först då kan Turkiet accepteras som kandidatland.

Vad som ovan anförts om kraven på Turkiet för att accepteras som kandidatland i EU bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2003
Eskil Erlandsson (c)
Claes Västerteg (c)	Viviann Gerdin (c)
Kerstin Lundgren (c)	Johan Linander (c)
Agne Hansson (c)	Margareta Andersson (c)