om u-landspolitik för rättvisa

Motion 1987/88:U211 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om u-landspolitik för rättvisa

Mot.
1987/88
U211

Det svenska u-landsbiståndet har nyligen firat sitt 25-årsjubileum. Det var
1962 som biståndspolitikens mål om att höja de fattiga folkens levnadsnivå
formulerades.

Det skedde i en tid av utvecklingsoptimism och obruten tro på tekniken.

Modernisering och industrialisering var modellen som snabbt skulle föra utvecklingsländerna
till take-off-stadiet enligt de då tongivande liberala ekonomerna.
På den socialistiska sidan fanns en liknande tilltro till den vetenskapligt-tekniska
revolutionen och den fredliga atomen.

Sedan dess har mycket måst omprövas. I dag ser vi resultatet av 80-talets
kapprustning, monetarism och nyliberalism. Enbart USA:s rustningar under
Reagans presidenttid har slukat 2000 miljarder dollar. U-ländernas
skulder har växt till över 1000 miljarder dollar, och de kan aldrig betala
dem. Svältkatastroferna har framtvingat ett nytt tänkande när det gäller
miljöförstöringen och dess orsaker.

De fattiga folkens levnadsnivå höjs inte längre. I land efter land pressas
människorna ner i allt djupare elände. Arbetslösheten stiger och inkomsterna
sjunker. Hälsan försämras och barnadödligheten har på många håll ånyo
börjat stiga. I exempelvis Zambia har den fördubblats.

Nu hotas själva biståndsarbetet. Allt oftare måste det anpassas till ländernas
akuta valutabrist och matbrist. Utvecklingsbistånd får stå tillbaka för
akut nödhjälp.

Vad vi nu bevittnar är en utvecklingskris.

Hur skall svenska folket med våra 10 miljarder kronor i bistånd kunna höja
de fattiga folkens levnadsnivå, när dessa samtidigt åderlåts på uppskattningsvis
150 gånger så mycket - kapital som strömmar till de kapitalistiska iländerna,
deras banker och transnationella företag?

Hur skall Sverige i detta läge kunna främja resurstillväxt, ekonomisk och
social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet, en demokratisk
samhällsutveckling samt framsynt hushållning med naturresurser och omsorg
om miljön?

Angrip orsakerna

Det är uppenbart att det inte räcker med bistånd - kapitalströmmarna måste
vändas. U-ländernas förhandlingsstyrka och ekonomiska självständighet
måste stärkas.

Annars blir en hållbar utveckling (sustainable development), så som 1

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr U211

Brundtlandkommissionen förespråkade, omöjlig. Nya miljö- och svältka- Mot. 1987/88

tastrofer blir oundvikliga när u-länderna drivs att exploatera sina jordar än U211

hårdare. Då vidgas klyftorna ytterligare och självständigheten urholkas. I
stället för demokratisering kommer sociala kriser och militärkupper.

U-ländernas problem är symptom på en sjuk världsekonomi, där i-länderna
försvarar sina intressen med protektionism, som slår mot u-ländernas
export. I-ländernas inflationsbekämpning sker med hjälp av låga råvarupriser.
Raset på New York-börsen den 19 oktober kallar amerikanarna en
härdsmälta, som fick omedelbara negativa genomslag runtom i världen.

USA:s väldiga underskott i budget och utrikeshandel liksom deras utlandsskuld
måste angripas. Omvärlden får nu vara med och finansiera de
amerikanska rustningarna. Nedrustning har blivit en tvingande nödvändighet,
om utvecklingskrisen skall kunna lösas. USA och Sovjet, som svarar
för lejonparten av rustningarna, måste börja. De måste medverka till fredslösningar
på krigen i Tredje världen. Den internationella vapenhandeln
måste bekämpas. Den undergräver u-ländernas ekonomi och ökar militärens
makt.

I strid med målen

Målen för det svenska biståndet är bra. Många förträffliga insatser har
gjorts. Den stora satsningen på Södra Afrika är lovvärd. Men biståndet är
bara en del av u-landspolitiken. I andra avseenden uppträder Sverige så att
biståndsmålen direkt motverkas.

Vapenexporten är ett exempel på dubbelmoralen. Exporten till USA fortsätter
för att Sverige skall få fortsätta att importera krigsmateriel därifrån.

USA anses inte delta i någon väpnad konflikt. Men sanningen är att USA
deltar i många konflikter i Tredje världen. Nixondoktrinen från 1969, som
avsåg att ändra hudfärg på liken, har vidareutvecklats till doktrinen om
lågintensiva konflikter, som praktiseras i bl. a. Centralamerika och Filippinerna.
Nu har en kommitté för Pentagons räkning gått igenom USA:s strategiska
behov fram till år 2010. Den skriver:

USA måste skallffa sig konventionella vapen som kan användas vid konflikter
i Tredje världen utan att det utlöser ett allomfattande kärnvapenkrig.

Det gäller områden som Mellanöstern, Afrika, den karibiska övärlden.

Bl. a. skall USA medverka till att bygga ut den turkiska krigsmakten kraftigt.

Boforsvapen finns i minst 69 länder, varav 47 i Tredje världen. Av dessa
är det ett trettiotal som delta i konflikter, bekämpar uppror i de egna landet
eller kränker de mänskliga rättigheterna. Ofta är vapen licenstill verkade. I
andra fall har de sålts när landet hade en demokratisk regim, som senare
störtats. Varje vapenförsäljning har betydande spridningseffekter, både i tid
och rum, speciellt i u-länder med instabila politiska förhållanden.

Exemplen Chile och Peru belyser riskerna med att sälja vapen i den förment
goda avsikten att stärka en demokratisk utveckling. Militären finns 2

kvar - ofta i förbund med den jordägande klassen - som en stat i staten. När Mot. 1987/88

radikala reformer påbörjas -1, ex. jordreform - går militären till aktion. Re- U211

sultatet blir militärkupper och inbördeskrig.

All svensk vapenexport till länder i Tredje världen måste upphöra. Den
till Indonesien måste stoppas omedelbart. Det s. k. fribrevet, vari den svenska
regeringen utfäst sig att fullfölja Bofors vapenleveranser även om Indien
råkar i krig, är en skallndal. Det är inte mer vapen Indien behöver utan påtryckningar
för att söka fredliga lösningar på sina konflikter. Enbart den i
Punjab krävde 1 500 dödsoffer förra året. Sverige bör använda allt sitt inflytande
för att kraven på demokrati och mänskliga rättigheter uppfylls.

Den osolidariska handeln

Den svenska handelspolitiken rimmar illa med biståndspolitiken. Den inriktas
huvudsakligen på att öka exporten till i-länderna, speciellt EG. I årets
budget begär regeringen 227 milj. kr. för exportfrämjande verksamhet som
skall koncentreras till betalningsstarka marknader. Hongkong och Sydkorea
framhålls som intressanta. Det är länder som gjort sig ökända för sin
brist på fackliga rättigheter och för sina låga löner.

Särskilda ansträngningar har gjorts från regeringens sida att öka handeln
med länder, som för en politik som direkt strider mot biståndsmålen. Några
exempel:

Marocko som bedriver krig för att införliva Västsahara - ett krig som
gjort 170000 till flyktingar

Irak som använder giftvapen, torterar politiska fångar och för krig mot
kurderna

Saudiarabien som torterar och stympar politiska fångar

Thailand där barnarbetet är utbrett

1 Brasilien, där polisen för några veckor sedan massakrerade minst hundra
gruvarbetare, har ASEA ett kraftledningsprojekt, som hittills kostat de
svenska skallttebetalarna 800 milj. kr. i icke återbetalade exportkrediter.

Handelspolitiken siktar mer till att främja de svenska transnationella
företagens offensiv i Tredje världen - speciellt i NIC-länder och oljeländer än
till att öka u-ländernas ekonomiska och politiska självständighet. 1986
kom endast 7,1 % av Sveriges import från u-länder och 10,1 % av vår export
gick dit. Handelshinder kvarstår för u-landsimport av framför allt textil och
livsmedel.

För att främja svensk export deltar Sverige i Interamerikanska utvecklingsbanken
(IDB). För varje dollar, som Sverige betalat till IDB, har svenska
företag erhållit kontrakt för 5,8 dollar. Bankens politik framgår av att
den stöttar Pinochet med nya lån, medan den vägrar Nicaragua någon
hjälp. Nu säger regeringen: Sverige motsätter sig regelbundet lån från IDB
och andra multilaterala utvecklingsinstitutioner till Chile. Men med 0,17 %
av rösterna i banken har Sverige ingen makt att påverka IDB:s politik. Den
bestäms av USA. Resultatet är att Milton Friedmans elever fritt fått ex- 3

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr U2I1

perimentera, att de rika blivit än rikare och folkets flertal drivits ut i misär. Mot. 1987/88

Av Chiles utlandsskuld uppskattas hälften vara kapitalflykt. Pinochet har U211

förbättrat läget genom att sälja naturtillgångar och företag, t. o. m. socialförsäkringssystemet
kontrolleras i dag av USA-banker. Samtidigt drivs
Mapuchoindianerna bort från sina marker. Svenska företag deltar i denna
huggsexa. Christer Consafe Ericsson går i spetsen och förvärvar skog.

Chile har blivit den största exportören av skogsråvaror till Sverige. Fruktimporten
har fördubblats. Vpk anser att Sverige måste lämna IDB.

Kravbrev till en medellös

Sveriges roll i de internationella finanssammanhangen liknar Hjalmar Gullbergs
tänkande lantbrevbärare, som bär pengar till de redan rika och kravbrev
till en medellös.

Sveriges medlemskap i Internationella valutafonden gör oss medansvariga
mot vår vilja, när IMF förhandlar med skuldtyngda u-länder och ställer krav
på strukturanpassning, som betyder åtstramning för de redan fattiga. FN:s
barnfond (UNICEF) uppger att det finns klara bevis för att IMF:s politik
ökat det mänskliga lidandet i de 40 länder som böjt sig för IMF:s krav. Exempelvis
ökar barnadödligheten i Barbados, Belize, Bolivia, Brasilien, Chile,
Jamaica, Malaysia, Uruguay och många afrikanska länder.

IMF:s politik är också ett hot mot försöken att bygga upp demokrati i länder,
där diktaturerna störtats. Åtstramningspolitiken framkallar folkliga
protester, strejker och demonstrationer. I land efter land har vi sett hur protesterna
mötts av polis och militär, hur människor skjutits ihjäl.

Nord-Syd-kampanjen har till Sveriges regering och dess finansminister
riktat ett upprop om u-ländernas skuldkris och Sveriges agerande för att
mildra de negativa effekterna i de allra fattigaste länderna. Bl. a. begärde
man att Sverige skall arbeta för en förändring av det internationella monetära
systemet, så att Bretton Woods-överenskommelsen anpassas till dagens
ekonomiska situation. Man föreslog att en speciell tribunal inrättas för att få
ett oberoende skiljedomsförfarande för att avgöra vem som skall betala lån,
som tecknats under tveksamma former, t. ex. av diktatoriska och korrupta
regimer. Liknande krav har framförts av organisationer i flera andra länder.

Nu begär regeringen bemyndigande för ytterligare 150 milj. kr. per år under
en fyraårsperiod av riksdagen, för bidrag till IMF:s strukturanpassning.

Det är oacceptabelt. Det är inte u-länderna som skall strukturanpassas till
IMF utan IMF:s struktur som skall anpassas till u-ländernas behov.

Regeringen begär också 150 milj. kr. till Världsbanken för strukturanpassning
i 18 skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara. Det sker efter
att banken kritiserats hårt för att den ensidigt satsat på att öka arealerna för
exportgrödor i Afrika, vilket lett till krympta arealer för matgrödor, överutnyttjande
av marken, ökenspridning och svält.

I Indien håller en miljon urinvånare på att drivas från sina marker, som
dränks av Världsbankens stora kraftverk. I Indonesien har skogen skövlats

till följd av massförflyttningen av människor med bankens bistånd. 4

Många andra exempel kunde anföras på hur Världsbanken spelat en negativ Mot. 1987/88

roll för de fattiga folken. I Världsbanksgruppen ingår också Internationella U211

finansieringsbolaget (IFC), som har en nyckelroll för att omvandla u-ländernas
skulder genom att privatisera naturtillgångar och företag och sälja ut
dem till utländska intressen. Sverige bör därför utträda ur IFC.

Under trycket av kritiken från bl. a. USA-kongressen och de nordiska
länderna har visserligen Världsbanken tvingats till ett visst omtänkande och
omorganisation. Men banken är en väldig byråkratisk apparat och saknar
experter, som kan bedöma de miljömässiga och sociala följderna av projekten.
USA dominerar banken och någon bättre u-landspolitik är inte att
förvänta därifrån så länge regeringspolitiken är den nuvarande.

Det behövs genomgripande förändringar i IMF och Världsbanksgruppen.

Det måste ske en demokratisering enligt principen ett land, en röst. Detta
krav har vpk fört fram tidigare. Nu har det rests även från ett möte med
kyrkliga representanter från en rad OECD-länder i Oslo förra året. De
krävde

konkreta förslag om demokratisk representation och beslutsfattande i internationella
ekonomiska institutioner samt internationella regler för transnationella
företag.

Är Sverige bättre?

Liknande kritik som den som riktas mot Världsbanken kan riktas mot vissa
inslag i det svenska biståndet. Det gäller den fortlöpande kommersialiseringen,
bindningen och u-krediterna.

U-krediterna slukar en halv miljard av biståndsmedlen. Det är lika mycket
som det skulle kosta att vaccinera en sjättedel av alla barn som föds i världen.
Är detta en rimlig prioritering? Ger u-krediterna en utveckling i linje
med våra biståndspolitiska mål?

Den flitigaste användaren av u-krediter är ASEA, som ensamt svarar för
närmare hälften av den hittills utlånade summan. (Svenska Dagbladet
86-07-22). Tillsammans med Skånska och Ericsson hade ASEA då använt
70 % av de lån som beviljats sedan u-krediterna infördes 1980. Det är de
stora svenska transnationella företagen som utnyttjar u-krediterna för att
kamma hem order.

I oktober förra året beviljade BITS (Beredningen för Internationellt Tekniskt-ekonomiskt
Samarbete) en kredit till Indonesien på 60 milj. kr., varav
20 miljoner är gåva, för ett nytt ASEA-projekt. Beslutet framkallade starka
reaktioner, eftersom det så uppenbart strider mot de biståndspolitiska målen.
Gåvan går till ett land, som kränker de mänskliga rättigheterna och bedriver
folkmord i Östtimor och där korruptionen är stor. Projektet i fråga
gäller transformatoranläggningar i anslutning till ett 600 megawatts vattenkraftverk
som byggts för att försörja ett aluminiumsmältverk, som har blivit
hårt kritiserat för att nästan helt tjäna japanska intressen. Japanerna har
förlagt detta smältverk till Indonesien för att kunna utnyttja den billigare arbetskraften,
för att få tillgång till Indonesiens bauxit, för att slippa svåra för- 5

oreningar och för att spara på egna energitillgångar.

Är detta en framsynt hushållning med naturresurser och miljö?

Mot. 1987/88

U211

Liknande kritik kan framföras mot andra ASEA-projekt som subventioneras
med biståndspengar. I Indien förhandlar man om ett kraftverk i Uri.
Här har ASEA skjutit sin schweiziska fusionspartner Brown Boveri i förgrunden,
då den indiska regeringen nu är under hård kritik för Boforsaffärerna,
som skalldat svenska företags rykte. Kommer ASEA-BBC att få biståndspengar
för även detta projekt?

Även biståndet till andra länder kan ifrågasättas. Om alla våra 17 programländer
skulle utsättas för samma granskning som Vietnam med avseende
på mänskliga rättigheter, skulle verkliga missförhållanden komma i
dagen. 1 Indien skjuts demonstrerande bönder ihjäl. I Bangladesh för militären
krig mot stamfolken i Chittagong. I Kenya kränks de mänskliga rättigheterna.
Svenska journalister portförbjuds.

Nu höjs röster för att göra Filippinerna till programland. Även regeringen
vill gå in med bistånd där för att verksamt bidra till att främja en utveckling
i demokratisk riktning. Det sker vid en tidpunkt då besvikelsen växer, då
Corazon Aquino anklagas för handlingsförlamning och för att gynna sin
egen jordägande klan. Under tiden januari-oktober 1987 utfördes 24 massakrer
av militären och 5 av de privatarméer som kallas vigilante-grupper.
19000 familjer tvångsdeporterades. När de hungrande jordlösa kräver jordreform,
möts de med kulor.

Om vi skall leva upp till våra målsättningar, skall vi ge bistånd till enskilda
organisationer som arbetar för de fattiga, jordlösa och förtryckta i Filippinerna,
inte till regeringen där.

Det behövs en u-landspolitik

Det är en utvecklingskris, som Tredje världen brottas med. Den kan inte avhjälpas
med bistånd enbart - det behövs en övergripande u-landspolitik.

När 77-gruppen, som nu omfattar flertalet länder, möttes i Havanna i
april förra året inför UNCTAD VII uttryckte de sina krav på i-länderna. De
förväntade sig

att de utvecklade länderna tar sitt ansvar i den rådande världsekonomiska
krisen, och att de ändrar sin politik i syfte att bidraga till en extern miljö
som är mer förutsägbar och som understödjer tillväxt och utveckling. Dessa
länder borde inse att, genom att stödja utvecklingsländernas utvecklingsprocess,
de kan bidraga effektivt till att åter vitalisera världsekonomin och
således till att lösa sina egna ekonomiska problem, inbegripet en envist hög
arbetslöshet.

Vpk begär att regeringen tillsätter en utredning för att utforma en u-landspolitik
som bidrar till detta.

En sådan utredning skall granska det svenska biståndets effektivitet och
Sveriges agerande, i bistånd och handel. Det innefattar skuldreglering, råvarupriser,
transnationella företag, bistånd och handelshinder på det inter- 6

nationella planet och Sveriges roll. Mot. 1987/88

Den skall utgå från att biståndsmålet höjs från nuvarande 1 % till 2 % av U211
BNI och utarbeta en plan för hur denna höjning skall kunna genomföras.

Sverige är ett litet land. Vårt internationella inflytande är begränsat. Därför
måste alla de resurser vi förfogar över användas för att vi skall kunna
medverka till att vända utvecklingen i Tredje världen. Till dessa resurser hör
det svenska folkets växande biståndsvilja och det ökande engagemanget
bland ungdomen, där man börjat tala om ett trendbrott. I dag tar den nya
solidariteten sig mindre uttryck i demonstrationer och mer i praktiska insatser:
Rockgalor för ANC och Nicaragua, insamling av jordbruksmaskiner,
alternativ handel. Förra året sålde t. ex. Sackeus 100 ton befriade
bananer från Nicaragua. Allt fler arbetsplatser, skolor och daghem har
startat stödaktioner för sina motsvarigheter i u-länder. I en del fall handlar
det om vänorter som deras kommuner har. Kommuners initiativ till vänorter
i u-länder bör understödjas. För närvarande sker det mesta vänortsutbytet
med orter i grannländerna. Ett ökat vänortsengagemang med orter i
exempelvis Nicaragua och frontstaterna runt Sydafrika skulle ge en fördjupad
dimension åt Sveriges utrikespolitik.

En annan tillgång är Sveriges internationella anseende. Kraven på rättvisa
växer i både u- och i-länder. Band Aid - som samlade 100 milj. dollar har
gått ut i kamp mot Världsbanken.

FN-konferensen om nedrustning och utveckling ökade fredsrörelsernas ulandsengagemang.
Ett exempel på det är det engelska nedrustnings- och utvecklingsinitiativet
(DDI - som motsats till Reagans stategiska försvarsinitiativ
SDI). Dessa rörelser - och det är viktigt att de växer så starkt i USA har
förväntningar på Sverige. Det går tillbaka på Vietnamkriget, då Sverige
gick i spetsen för opinionsrörelsen i väst. Nu förväntar man sig att Sverige
skall spela en liknande roll.

En tredje tillgång är den ändrade inställningen i Warszawapaktsländerna
i fråga om FN:s roll. Det öppnar möjligheter att stärka FN och göra det mer
handlingsdugligt ur u-ländernas synpunkt.

För att ytterligare utveckla opinionen och förbättra kunskapsbasen föreslår
vpk att ett institut för internationell utvecklingsforskning inrättas. Det
bör kunna spela en liknande roll för utvecklingsarbetet som SIPRI spelar
för fredsarbetet.

Utvecklingen måste vändas

Det krävs en ny syn på u-landspolitiken om orättvisorna i det internationella
ekonomiska systemet inte skall leda till än värre katastrofer i Tredje världen.

Vi kan inte acceptera att kapitalet strömmar från fattiga u-länder. Varje
år förlorar de 600 miljarder kronor på sänkta råvarupriser och 90 miljarder i
vinster som de utländska företagen tar hem. 44% av deras exportintäkter
måste användas till räntor och amorteringar på lån.

Vi kan inte acceptera att 3-6 transnationella bolag kontrollerar 80-90 %
av handeln med u-ländernas exportvaror: kaffe, te, bomull, jute, tobak, 7

järnmalm, kakao, koppar, bauxit, skogsprodukter.

Vi kan inte acceptera att öknarna sprider sig med 6 miljoner hektar årligen,
att regnskogarna försvinner och med dem många djur- och växtarter,
att 10000 människor dör i Tredje världen av växtgifter varje år och att svälten
okar.

Biståndsanslagen

Enprocentsmålet för det svenska biståndet är uppnått. Vpk är för en höjning
av målet till 2% av BNI. Vi begär en utredning om en övergripande ulandspolitik
och visar på hur vissa inslag i bistånds- och handelspolitiken
motverkar de biståndspolitiska målen. I dagens utvecklingskris anser vi det
angelägnare att Sverige konsekvent stöder u-länderna än att höja anslaget
utan klar målsättning.

Internationella biståndsprogram

När det gäller FN:s biståndsorgan och deras ofta byråkratiska sätt att arbeta
finns det i och för sig anledning till kritik. Men samtidigt finns det utsikter
att u-länderna skall kunna stärka sitt inflytande här.

Vpk beklagar att regeringen gjort utfästelser till Internationella finansieringsbolaget
(IFC) och kräver att Sverige skall lämna IFC.

Vi är fortsatta motståndare till att biståndet belastas med upphandling av
svensk spannmål till svenska regleringspriser, och vi välkomnar regeringens
avsikt att ompröva denna politik.

Den nordiska fonden för kreditgivning till u-länder innebär ytterligare ett
steg i biståndets kommersialisering. Vi motsätter oss att ytterligare medel
beviljas för detta ändamål ur biståndsbudgeten (Övriga multilaterala bidrag).

Programländerna

Vpk välkomnar regeringens förslag att höja biståndet till länderna i Södra
Afrika, vilkas ekonomier ruinerats av Sydafrika. Samma gäller Nicaragua,
vars ekonomi USA med alla medel söker knäcka.

Angående Kenya anser vi att vår tidigare kritik mot landets kränkningar
av de mänskliga rättigheterna stärkts av den senaste utvecklingen. Kenya
har t. o. m. utestängt svenska journalister, vilket gör det omöjligt att journalistiskt
bevaka de svenska biståndsprojekten. Vi upprepar kravet att Kenya
inte längre skall vara programland och yrkar avslag på de föreslagna 140
milj. kr. Om möjligt bör dock markvårdsprojekten fortsätta och finansieras
med medel ur posten Särskilda projekt.

När det gäller Bangladesh yrkar vi på en sänkning av biståndet från 135
till 21 milj. kr., vilket är vad SIDA begärt för hälsobistånd. Övrigt bistånd
(landsbygdsutveckling, undervisning och importstöd) möter betydande hinder
i genomförandet. Emellertid kan vi stödja Grameen Bank Project och 8

Mot. 1987/88

U211

anslag till detta särskilda projekt.

Utvecklingen i Indien inger oro. Det svenska biståndet bör koncentreras
till projekt med inriktning på fattiga i de delstater som för en socialt rättfärdig
politik. ASEA:s energiprojekt bör granskas ur miljösynpunkt innan
bistånd lämnas. Med hänsyn till den stora reservationen - 320 milj. kr. - yrkar
vi att landramen sänks från 380 till 200 milj. kr.

Konflikterna i Sri Lanka har förvärrats. Under dessa förhållanden är det
inte försvarbart att Sri Lanka skall fortsätta att vara programland. De insatser
som för närvarande är meningsfulla kan göras inom ramen för Särskilda
program. Vi yrkar därför avslag på de 50 milj. kr. som föreslås.

I en särskild motion anför vi skäl för att höja biståndet till Laos med 10
milj. kr. och till Vietnam med 50 milj. kr., samtidigt som vi yrkar att Kampuchea
upptas som programland och att 50 milj. kr. anslås för återuppbyggnadsinsatser.

Katastrofer m. m.

Miljö- och svältkatastroferna fortsätter och hotar att förvärras ytterligare
när länderna drivs att öka exportgrödorna för att möta de sjunkande råvarupriserna.
Torka och översvämningar drabbade många u-länder under 1987.

Flykten undan krig och förtryck fortsätter. Med hänsyn till att situationen
snarast förvärrats, speciellt i Afrika, finner vi det angeläget att kraftigt höja
anslaget för katastrofbistånd. Vi yrkar att anslaget höjs med 802621000 kr.,
dvs. en medelsram på 357621000 kr.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Vpk välkomnar förslaget att öka anslaget till de enskilda organisationernas
biståndsverksamhet till 525 milj. kr. Samtidigt vill vi framhålla hur viktigt
det bistånd är som SIDA ger till kvinnoorganisationer i programländerna.

Särskilda program m. m.

Den kraftiga ökningen av anslagen till mark- och miljövård, aids-bekämpning,
kvinnobistånd samt demokrati och mänskliga rättigheter är välkommen.
Vi delar biståndsministerns åsikt att kvinnofrågorna bör ges ökad
prioritet, och anslagen bör därför höjas.

Inom den utökade verksamheten för kultur och massmedia önskar vpk
även få satsningar för att frigöra massmedia i Tredje världen ur beroendet
av de stora transnationella mediamonopolen, vilka genom rymdtekniken
alltmer växer samman med stormakternas militärapparater.

I vpk:s särskilda Indokinamotion föreslås att Sverige startar ett program
för att kartlägga skalldorna av USA:s miljökrig och bidra till att reparera
dem.

För att möjliggöra dessa ytterligare satsningar föreslår vpk att anslaget för
Särskilda program m. m. ökas till 400 milj. kr., dvs. 60213000 kr. mer än 9

vad regeringen föreslår.

Mot. 1987/88

U211

U-krediter

Mot. 1987/88

U211

Vpk motsätter sig nu, som tidigare, att biståndsmedel används för u-krediter
och yrkar avslag på de 530 milj. kr. regeringen vill anslå härför.

Vpk kräver att samma regel skall gälla för BITS som för SIDA, dvs. att
alla beslut som rör mer än 5 milj. kr. överlämnas till regeringen. Behovet av
en sådan regel framstår klart efter BITS självrådiga beslut att ge Indonesien
en u-kredit på 60 milj. kr., varav 20 milj. kr. i ren gåva.

SAREC

Utgående från den betydelse som vpk tillmäter u-landsforskningen - både
för att öka u-ländernas självständighet och förstärka kunskapsbasen i Sverige
- anser vi att SAREC bör erhålla det anslag på 310 milj. kr. man begärt,
dvs. 30 milj. kr. utöver regeringens förslag, till sin verksamhet och 10,5 milj.
kr., dvs. 166000 kr. utöver regeringens förslag, till sin administration.

IMPOD

Importkontoret för u-landsprodukter bedriver en verksamhet som borde
byggas ut med tanke på u-ländernas behov att öka sin export. Vi hemställer
att av IMPOD äskade 19,5 milj. kr. beviljas, dvs. 3 milj. kr. utöver regeringens
förslag.

Projektbistånd till vissa u-länder

Här vill regeringen bl. a. ge bistånd till Filippinerna. Med hänsyn till det labila
läget i landet bör inga fleråriga åtaganden göras, om inte så genomgripande
reformer genomförs att politiken får ett stabilt folkligt stöd, t. ex.
en verklig jordreform. I övrigt bör bistånd endast ges till enskilda organisationer.

Ett bistånd bör inledas i Palau för att bryta detta lilla lands (15000 invånare)
beroende av USA och understödja dess i fem folkomröstningar uttryckta
vilja att förbli kärnvapenfritt.

Särskilda insatser i skuldtyngda u-länder

Vpk har tidigare begärt att regeringen skall redovisa hur betalningsbalansstödet
skulle användas innan riksdagen fattade sitt beslut. Vi står fast vid
detta krav, eftersom regeringen fortsätter att formulera sig vagt. Om inte en
sådan redovisning lämnas, föreslår vi att dessa 470 milj. kr. fördelas för
skuldlindring i de krigsdrabbade länderna i Södra Afrika, Nicaragua och
Vietnam.

Vi går inte med på att ge regeringen bemyndigande att till Internationella
valutafonden utfästa ett bidrag om 150 milj. kr. om året under fyra år för
strukturanpassningsåtgärder i 18 skuldtyngda länder i Afrika söder om Sahara.
Insatser för dessa länder skulle i stället kunna göras inom ramen för
Afrikas återhämtningsprogram.

SIDA

Information

Mot. 1987/88

U211

En välinformerad u-landsopinion är avgörande för biståndsarbetet. Vi föreslår
därför en förstärkning av informationsanslaget till 36606000 kr., dvs. 8
milj. kr. utöver regeringens förslag. Inom denna ram bör ökat stöd ges till
organisationernas opinionsbildande arbete. Solidaritetsorganisationer som
enbart arbetar med u-länder bör få fasta bidrag. De arbetar huvudsakligen
med frivilliga insatser och kämpar mot ständiga kostnadsökningar och portohöjningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att Sverige skall utträda ur IDB,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
bör säga upp sitt medlemskap i IFC,

3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till en demokratisering
av Internationella Valutafonden och Världsbanksgruppen,

4. att riksdagen uttalar sitt stöd för 77-gruppens krav (Havannadeklarationen),

5. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en övergripande
u-landspolitik i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att stimulera
och stödja kommunernas vänortsutbyte med framför allt orter i frontstaterna
runt Sydafrika samt i Nicaragua,

7. att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att inrätta ett
institut för internationell utvecklingsforskning,

8. att riksdagen inte beviljar ytterligare biståndsmedel till den
nordiska fonden för kreditgivning till u-länder,

9. att riksdagen avslår föreslaget biståndsanslag till Kenya på
140000000 kr.,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Kenya inte
längre skall vara programland,

11. att riksdagen beslutar sänka landramen för Bangladesh med
114000000 kr. i förhållande till regeringens förslag, dvs. till
21000000 kr.,

12. att riksdagen beslutar sänka landramen för Indien med
180000000 kr. i förhållande till regeringens förslag, dvs. till
200000000 kr.,

13. att riksdagen avslår föreslaget anslag till Sri Lanka på
50000000 kr.,

14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Sri Lanka inte
längre skall vara programland,

15. att riksdagen beslutar öka landramen för Laos med 10000000

kr. utöver regeringens förslag, dvs. till 80000000 kr., 11

16. att riksdagen beslutar öka landramen för Vietnam med Mot. 1987/88

50000000 kr. utöver regeringens förslag dvs. till 350000000 kr., U211

17. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att Kampuchea
skall upptas som programland,

18. att riksdagen för återuppbyggnadsinsatser i Kampuchea anslår
50000000 kr.,

19. att riksdagen till Katastrofbistånd anslår 802621 000 kr. utöver
regeringens förslag dvs. en medelsram på 1357621000 kr.,

20. att riksdagen till Särskilda program m. m. anslår 60213 000 kr.
utöver regeringens förslag dvs. en medelsram på 400000000 kr.,

21. att riksdagen avslår föreslaget anslag på 530000000 kr. till
BITS för u-krediter,

22. att riksdagen beslutar att BITS skall överlämna alla beslut om
u-krediter överstigande 5 milj. kr. till regeringen för avgörande,

23. att riksdagen till SARECrs verksamhet anslår 30000000 kr. utöver
regeringens förslag dvs. en medelsram på 310000000 kr.,

24. att riksdagen till SAREC:s administration anslår 166000 kr.
utöver regeringens förslag dvs. en medelsram på 10500000 kr.,

25. att riksdagen till IMPOD anslår 3000000 kr. utöver regeringens
förslag dvs. en medelsram på 19500 000 kr.,

26. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bistånd till Palau,

27. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av hur de
särskilda insatserna i skuldtyngda länder skall genomföras,

28. att riksdagen avslår föreslaget anslag med 470000000 kr. för
särskilda insatser i skuldtyngda länder om yrkandet under punkt 27
inte bifalles och i stället anslår samma summa till fördelning för
skuldlindring hos de krigsdrabbade länderna i Södra Afrika, Nicaragua
och Vietnam,

29. att riksdagen inte beviljar regeringen bemyndigande att till Internationella
valutafonden utfästa ett bidrag om 150000000 kr. under
fyra år för strukturanpassningsåtgärder i 18 skuldtyngda länder i
Afrika söder om Sahara,

30. att riksdagen till SIDA för information genom organisationer
anslår 8 000 000 kr. utöver regeringens förslag dvs. en medelsram på
36606000 kr.

Stockholm i januari 1988

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Jörn Svensson (vpk)

Oswald Söderqvist (vpk)

12

Nils Berndtson (vpk)
Inga Lantz (vpk)

Graphic Systems AB. Göteborg I98X