Undervisning i kost- och hälsokunskap i gymnasieskolan

Motion 1991/92:Ub218 av Inger René och Ingrid Hemmingsson (m)

En rad utredningar alltifrån professor Wretlinds första
rapport ''Om svenska folkkosten'' på 60-talet till HS90,
LMK (Livsmedelsutredningen) och cancerutredningen
talar entydigt om sambanden mellan mat och hälsa. Man
anför att upp till 50 procent av vissa cancersjukdomar är
kostrelaterade och att 20-25 procent av hjärt- och
kärlsjukdomarna skulle ha samma orsak.

Klart är att kunskaperna kring maten måste öka för att
vi skall må bättre och inte drabbas av ohälsa.

Kostvanorna i de svenska hushållen har under
efterkrigstiden förändrats i negativ riktning. I allt färre
hushåll förekommer gemensamma måltider, utan var och en
tar sig något ur kylskåpet när man känner sig hungrig. En
undersökning år 1985 i Malmö grundskolor visar att
mellanmålen svarar för 40 procent av hela dagens
energiintag bland mellan- och högstadieelever. Ett annat
tecken på våra felaktiga matvanor är att inte mindre än 75
procent av dagens värnpliktiga uppges vara överviktiga.
Denna utveckling pekar entydigt på att det saknas
kunskaper om matens roll för hälsa och välbefinnande.

Kunskaper om matlagning och hushållning fördes
tidigare över till kommande generationer inom hemmets
väggar. Det handlade om att kunna få ut mesta möjliga av
de knappa resurserna, att kunna ta tillvara råvaror, förlänga
hållbarhet, att skydda naturen och den egna miljön.

Det var en viktig kunskapsöverföring som hade med
överlevnad att göra. Dessa kunskaper förs av kända skäl
inte längre vidare inom hemmet.

I grundskolan har ungdomarna ämnet hemkunskap, där
ett av fem huvudmoment är kost. Under hela
grundskoletiden har eleverna maximalt 6 veckotimmar. Det
innebär att av de ca 11 000 lektioner som en elev får under
sin grundskoletid, är i bästa fall 240 lektioner hemkunskap.
Ämnet är grundskolans näst minsta, enbart barnkunskap
har färre timmar. Att på dessa få lektioner åstadkomma
varaktiga förändringar av barns och ungdomars attityder till
kost och hälsa är svårt, då ämnet dessutom innehåller andra
moment som t.ex. konsumentekonomi och miljö.

Timplanerna för gymnasieskolan har omarbetats och
ämnet hälsokunskap har införts. Utvärderingen visar att
kost- och näringslära har fått ett marginellt utrymme i detta
nya ämne och att hälsokunskap ofta definieras som idrott.
Därför anser vi att kost- och näringslära skall erbjudas som
tillvalsämne på alla gymnasieskolor och erbjudas eleverna i
samtliga årskurser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undervisning i kost- och
hälsokunskap i gymnasieskolan.

Stockholm den 21 januari 1992

Inger René (m)

Ingrid Hemmingsson (m)