Ungdom - etik, moral och normer

Motion 1989/90:Kr405 av Göran Åstrand m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Kr405

av Göran Åstrand m.fl. (m)
Ungdom - etik, moral och normer

Hösten-vintern 1989-1990 har visat fram ett ideologiskt sammanbrott. På vår
TV-skärm har flimrat förbi människor och händelser. Östeuropa har kreverat
i omvälvningar som haft till syfte att bryta upp ett stelnat och människofientligt
system - kommunismen.

Människor, som i årtionden indoktrinerats, bryter upp från en ideologi
som setts som förtryck och skändlighet. Avståndstagandet blir abrupt och
definitivt. Det riktar sig både mot en ideologis teori, dess praktiska tillämpning
och dess kommunistiska politiker. I 40 år har man ljugit för oss, i 40 år
har vi förtryckts, nu får det vara nog. Så låter det.

Mot den här bakgrunden och i det här perspektivet bör vi i det demokratiska
Sverige fråga oss, hur vi har det med den ideologi som styr våra liv och
vilka förutsättningar vi ger människorna i vårt land. I denna motion väljer vi
att diskutera ungdomens förutsättningar.

En av politikens viktigaste uppgifter är att ge människor goda förutsättningar
i livet.

En bra standard, en god bostad, ett tryggt och bra arbete är en del av de
materiella förutsättningarna. Här är det västerländskt influerade och av välståndets
marknadskrafter skapade samhället starkt trots socialdemokratiska
planhushållningsexperiment. Den materiella, ekonomiska standarden är
hög, även om man kan ha synpunkter på hur ekonomin handlägges och bristen
på valfrihet.

Men till livets förutsättningar hör också - och egentligen främst - livsmål
och normer. Trygghet i livssituationen, goda förutsättningar för familjebildning
och fostran, ett mål för liv och arbete, en motivation för liv, arbete och
samlevnad, en mening med livet.

Till livets förutsättningar hör - rimligen - också intellektuella förutsättningar,
ett kulturklimat som möjliggör och stimulerar utbildning och bildning,
skola och universitet som ger kunskaper.

Perspektiv på sitt eget liv är också en viktig utgångspunkt. Att födas in i
och växa upp i en kulturell och etnisk tradition, att känna och förstå den
historia och den kultur, som format samhällsutvecklingen. På var och en av
de här punkterna finns det anledning att vara mycket uppmärksam och att
känna en betydande oro.

Vilka förutsättningar ger vi dagens ungdom?

I Sverige är samhället normlöst till följd av en medveten politik som gjort
oss normlösa. Gamla tiders levnads- och uppfostringsideal har ersatts av
kravlöshet, gamla tiders auktoriteter är avsatta och utplånade och inte ersatta
av andra föredömen. Den gamla tidens kristna levnadsregler har successivt
givits allt mindre inflytande.

Historielösheten ingår också i normlösheten. Medvetet har vårt historiska
perspektiv minskats, alltför många av våra ungdomar saknar kunskaper om
såväl det svenska samhällets som omvärldens historiska bakgrund.

Medvetet har också skola och utbildning förändrats från en skola präglad
av humanismens klassiska bildningsideal till en skola präglad av en socialdemokratisk
samhällssyn. I konsekvens med denna har ämnesstrukturen förändrats,
det historiska perspektivet förkortats och krav på närvaro och kunskaper
minimerats. Flera och nya ämnen och ämnesgrupper har försvårat
fördjupning och kunskapsförmedling.

Samhället har därtill valt materialistiska och sociala mål och lösningar
framför intellektuella eller kulturella.

Samhällets otvivelaktigt höga materiella standard kräver också ett högt
pris i livsförutsättningar. I ett land med världens högsta skatter begränsas
den egna valfriheten och en rad oönskade effekter uppkommer. Det blir
mindre tid för barnens fostran, eftersom bägge föräldrarna måste arbeta. De
höga skatterna gör att många känner att det är samhället - och inte de
själva - som har ansvaret för gamla mamma eller för kamraten som dricker
för mycket. Människor känner att de med de höga skatterna köpt sig frid och
att det personliga engagemanget inför medmänniskor inte längre behövs. Ett
fjärmande människor emellan blir resultatet.

De som växer upp i detta samhälle ges - som vi ser det - inte bra livsförutsättningar
vilket också visar sig i de växande problem som välfärdssamhället
brottas med: asocialitet, kontaktlöshet, kriminalitet, drogmissbruk, meningslöst
våld, samlevnadssvårigheter. Allt fler människor är rotlösa, olyckliga
eller ensamma.

Den svenska välfärdsstatens kris är självförvållad. Samhället, dvs. den politiska
majoriteten, har önskat styra utvecklingen i en viss riktning. Nu ser vi
resultaten.

Låt oss skissera några problemområden och hur de skulle kunna påverkas
till det bättre.

Något att leva för

Tidigare fanns i det svenska samhället en nedärvd starkt förankrad normbildning,
som hade sina rötter både i svenska traditioner och i kristendomen,
liksom i humanismens syn på människa och bildning. Auktoriteterna gav innehåll
åt och bestämde ramarna för mänskligt beteende. När den egna förmågan
inte räckte till eller när karaktären sviktade, fanns far och mor och
läraren och prästen som auktoriteter. För den starka, samhällsduglige blev
deras råd och anvisningar rättesnören i livet, för den svage sattes därmed
krav och förutsättningar. Detta gamla samhälle är förgånget och knappast
saknat.

Mot. 1989/90

Kr405

3

Men vad fick vi i stället?

Genom den medvetna avkristningen, genom att minimera de etiska och moraliska
kraven, den medvetna kampen mot auktoriteter, den liberalare rättskipningen
och de mindre uttalade kraven i skola och arbetsliv skapades en
ny situation.

Vem formulerar i dag levnadsregler och normer? Vilka rättesnören och
livsråd får unga människor med sig i livet, och av vem?

Svaret är - som vi ser det - att det inte formulerats någon ny norm och att
den normbildning som ändå förekommer skapas av företeelser som delvis är
destruktiva; vi ser det i drogvärlden, vi kan se det i vissa företeelser i ungdomsmusiken
och vi kan se det i de attityder som kvällstidningar och TV och
videovärlden förmedlar.

I stora och breda ungdomsgrupper är de här skisserade frågeställningarna
inga problem. Med en öppenhet som tidigare saknades, med ett internationellt
perspektiv som tidigare inte var möjligt, med en vitalitet gentemot människor
och företeelser klarar de sig bra i det moderna samhället.Men alla
har inte dessa möjligheter eller denna attityd, alla har inte hemifrån en inre
trygghet, alltför många far illa i ett normlöst och kravlöst samhälle.

Effekterna är delvis förskräckande. Många ungdomar får orimligt dålig
start i livet. De har ingenting att leva för, ingen motivation för utbildning och
arbete, ingen motståndskraft mot droger och inget inre motstånd mot grovt
våld eller kriminalitet. De saknar tydligt formulerade etiska regler eller moraliska
råd.

Andra ungdomar får inte den intellektuella stimulans de skulle behöva. Ty
vem ger det intellektuella kulturklimatet en chans i ett normlöst samhälle,
vem stimulerar den underprivilegierade men begåvade unge? Vem ger estetiken
(det vackra) och kulturen och historien en chans att bilda och berika
unga människor?

Ett samhälle som saknar historia, har ingen framtid. Eller annorlunda formulerat,
ett land har inte bara en nutid och en framtid, utan också en historia.
Saknar man kunskap om samhällets bakgrund och historia, förstår man
inte heller hur samhället fungerar eller accepterar inte det främmande och
ovana. Historielösheten är en förklaring till rasism och främlingshat.

Avkristningen och den medvetna sekulariseringen har gjort oerhört
många människor andligt hemlösa, utan mening med sitt liv, utan kunskaper
och insikter och utan hopp. En tro och övertygelse ger tröst och förlåtelse,
glädje och hopp i andra termer och med större djup än aldrig så förfinade
sociala metoder.

Ett samhälle som inte ställer krav, medverkar till rotlöshet och asocialitet.
Det är för många unga människor en märklig upplevelse att första gången
krav är tydligt formulerade, är inom idrotten, där spelreglerna är tydliga, där
den som bryter mot dem blir utvisade, där samverkan med andra och respekt
för motståndare är en del av idrottens tankevärld.

Normlösheten och kravlösheten har också en dimension där de höga skatterna
och de påtagliga bristerna i samhällsservice skapar ett avståndstagande
från samhället och dess företrädare. Man förstår inte motiven för centraliserade
och politiserade beslut och tar därför avstånd från politiken och dess
innehåll.

Mot. 1989/90

Kr405

4

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av normer och bättre etiska livsförutsättningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär analys och redovisning av hur
etiska normer och krav formuleras i lagstiftningen och i skolans undervisningsplaner,

3. att riksdagen begär att regeringen låter ungdomspolitiska utredningen
få del av uttalandena i motionen.

Stockholm den 22 januari 1990

Göran Astrand (m)

Elisabeth Fleetwood (m) Lars Ahlström (m)

Mot. 1989/90

Kr405

5