Ungdomars arbetsmarknad

Motion 1992/93:A269 av Martin Nilsson m.fl. (s)

Under den lågkonjunktur som Sverige nu genomlider är
ungdomar en av de grupper som hårdast drabbats. Särskilt
tydligt är det på arbetsmarknaden som en stor del av hela
ungdomsgenerationen riskerar att slås ut ifrån.
Ungdomsarbetslösheten ligger kraftigt över genomsnittet
och verkar ha en tendens att öka snabbare än arbetslöshet
för andra grupper. Det synes finnas flera orsaker till att
ungdomar nu slås ut från arbetsmarknaden. De är de som
först förlorar jobben i samband med varsel och
uppsägningar på grund av de anställningslagar som finns. Vi
stödjer i och för sig lagstiftning för att skapa
anställningstrygghet, men vill påtala att en bieffekt är att
ungdomars arbetsmarknad påverkas.

En annan, och betydligt viktigare, orsak är att ungdomar
ännu inte fått fäste på arbetsmarknaden. Många har även
under högkonjunkturen bytt arbetsplats ofta eller haft viss-
tidsanställningar. De som nu kommer ut från utbildning har
väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Det är mot denna bakgrund och med vetskap om den
skada som arbetslöshet medför angeläget att det tillskapas
speciella insatser riktade mot just ungdomar.

Ungdomspraktikplatser

För att bekämpa ungdomsarbetslösheten föreslog
regeringen förra våren riksdagen att den skulle besluta om
inrättandet av s.k. ungdomspraktikplatser. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag som i korthet
innebär en arbetsplatsförlagd utbildning att administreras
och formas av arbetsgivaren. Det formella ansvaret ligger
dock hos arbetsförmedlingen och ersättningen betalas av
staten.

Tanken var i och för sig god. Det behövs speciella
insatser för att hjälpa ungdomar få fäste på
arbetsmarknaden. Med ungdomspraktikplatser skapades
samtidigt en möjlighet för ungdomar att pröva på jobb som
man är intresserad av, då det blir lättare för arbetsgivare att
ta emot ungdomar om kostnaden är låg.

Praktikplatserna innebär emellertid också att ungdomar
fastnar i en fälla utan andra val till sysselsättning. Ty
samtidigt som regeringen satsat på praktikplatser har man,
medvetet eller omedvetet, nedprioriterat övriga
arbetsmarknads- och utbildningspolitiska insatser.

I övrigt kan man konstatera att
ungdomspraktikplatserna har varit för få för att möta
ökningen av arbetslösheten bland ungdomar.
ersättningen har varit så låg att den för vissa ungdomar
tvingat fram ett beroende av socialbidrag.ungdomarnas
arbetsrättsliga situation är oklar, då ungdomarna inte
betraktas som arbetstagare.blandning mellan arbets- och
utbildningsinslag är uppenbar och godtycklig.
arbetsförmedlingen som skall ha ansvaret för tillsyn,
utformning och organisation av utbildningen är i dag så
överbelastad med jobb att det i dag i det närmaste inte
förekommer någon tillsyn.risken är därför uppenbar att
vissa mindre nogräknade arbetsgivare utnyttjar
ungdomspraktikanter som gratis arbetskraft. Som en följd
riskerar också konkurrensförhållanden mellan olika företag
att snedvridas.

Systemet och därtill hörande resurser bör därför
omvandlas till ett system där det arbetsrättsliga läget för
ungdomar tydliggörs, där ersättningen minst överstiger
Socialstyrelsens norm för existensminimum och där
ungdomar inte utesluts och därigenom diskrimineras från
övriga arbetsmarknadspolitiska insatser.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag
enligt ovan.

Beredskapsarbeten

Ett flertal, främst lite äldre, ungdomar riskerar att
utförsäkras från A-kassan. Dessa långtidsarbetslösa har då
laglig rätt till beredskapsarbeten. I dag finns inte tillräckliga
resurser för att tillskapa beredskapsarbeten. De
utförsäkrade får då förlita sig på socialtjänstens insatser. I
en separat motion förtydligar vi vår syn på behovet av
ytterligare resurser för tillskapandet av beredskapsarbeten.

Avskaffa 150-dagarsregeln

För närvarande gäller att en person som är arbetslös på
halvtid endast kan vara detta i 150 dagar, sedan upphör A-
kasseersättningen för halvtidsarbetslösheten. I praktiken
innebär detta att halvtidsarbetslösa tvingas välja mellan att
fortsätta jobba med knappt hälften av lönen eller att sluta
jobba och behålla 90 %
av den ordinarie lönen. Tyvärr har många inte den
valmöjligheten då det torde vara ekonomiskt omöjligt att
avstå från mer än hälften av lönen.

Med andra ord blir resultatet att samhället får betala 90 %
av lönen mot 45 %
som skulle varit alternativet vid fortsatt
halvtidsarbetslöshet. För den enskilde som inget hellre vill
än att kunna försörja sig strider en sådan här regel mot både
någon slags rättsuppfattning samt mot något slags
ekonomiskt tänkande.

Ungdomar tillhör ofta de grupper som ofta ofrivilligt
försöker försörja sig på vad som erbjuds. Det handlar ofta
om vikariat och timanställningar. För att uppmuntra arbete
och inte sända felaktiga signaler om statens uppfattning bör
regeln snabbt ses över och förändras.

Rätten till utbildning

Under lågkonjunktur växer intresset för att förkovra och
utbilda sig vidare. För somliga är utbildning också enda
alternativet till öppen arbetslöshet. Detta märks inte minst
vid ansökningarna till högre utbildningar under hösten
1992. De sökande var mer än dubbelt så många som antalet
tillgängliga platser. Liknande platsbrist finns i dag till
komvux och till ett påbyggnadsår på den tvååriga
gymnasieutbildningen. Detta är oroväckande och slöseri
med intresse för kunskap. Ansvarig för detta slöseri är i
grunden regeringen som inte tillräckligt bemött det ökande
intresset.

Med den partimotion som socialdemokraterna lägger
sker en omfattande satsning på utbildning. Vi anser den
viktig och stöder därför denna.

Ökad flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken

I dag finns en mängd olika stödformer. Vi anser att de i
dag hårt styrda statliga resurserna bör omvandlas till ett mer
generellt anställningsstöd. Detta skulle öppna upp för fler
lokala initiativ och idéer som kan vara till nytta dels för
beslutsfattare, dels också för de arbetssökande. Det kan
handla om resurser till utbildning, rekryteringsstöd eller
olika sorters arbetsmarknadspolitiska inslag. Enligt flera
länsarbetsnämnder skulle detta underlätta arbetet och
minska eventuell byråkrati. Även om vi tror att en
decentralisering innebär ett effektivare resursanvändande
så finns det anledning att för säkerhets skull bygga in
ekonomiska incitament för att kostnaderna inte skall öka.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt
system där fördelningen av de resurser som i dag kanaliseras
via länsarbetsnämnderna i större utsträckning görs flexibla.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder
mot ungdomsarbetslösheten i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 26 januari 1993

Martin Nilsson (s)

Ulrica Messing (s)

Kent Carlsson (s)