Ungdoms- och studentbostäder

Motion 2003/04:Bo247 av Hillevi Larsson och Martin Nilsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att stöd till universitets- och högskoleutbyggnad i fortsättningen knyts till ett krav på berörd kommun att jämsides ordna bostäder till studenterna.

Motivering

Det är allmänt känt att det blir alltfler mambos, d.v.s. ungdomar som bor kvar hos sina föräldrar för att de inte får tag i en egen lägenhet, speciellt i storstäderna där det är så gott som omöjligt att få tag i mindre lägenheter till överkomliga priser.

Ett särskilt problem är de bostadslösa studenterna. I takt med att det tillkommer fler platser på landets högskolor och universitet, vilket i och för sig är positivt, har eleverna fått allt svårare att hitta någonstans att bo. I de större städerna, där problemen är som störst, har man inte planerat utbyggnad av studentbostäder i samma takt som antalet utbildningsplatser ökat.

De som får bostad snabbt är i första hand de vars föräldrar kan betala insatsen, hyran och/eller gå i borgen. Andra studenter kan i vissa fall inte ens tacka ja till sin utbildningsplats då de inte har någonstans att bo. Somliga studenter inleder sin studietid med att flytta runt mellan kompisar, och all fritid går åt till att jaga efter en lägenhet. Detta leder till svårigheter att sköta studierna.

Som ett exempel kan nämnas att 13 000 elever idag studerar vid Malmö högskola. Till dessa studenter finns idag 900 studentlägenheter. Det innebär att det bara finns bostäder till 7 % av eleverna. Detta leder till att studenterna tvingas börja sin studietid med att ägna en stor del av dagarna åt att söka bostad. Under tiden får de bo hos bekanta, inneboende och på andra provisoriska sätt. En hel del studenter riskerar att tvingas tacka nej till sin utbildningsplats för att de inte kan hitta någon bostad. Även om det ofta löser sig till sist är det efter mycken vånda, oro och hårt arbete i jakten på en lägenhet. Att hyra eller köpa bostadsrätt är ett alternativ som är stängt för de flesta på Malmö högskola. Med 6 700 kr i studiemedel är det knappast en möjlighet. Dessutom räknas studiemedel inte som fast inkomst. Något som krävs för att köpa en bostadsrätt. Ofta får studenterna nöja sig med undermåliga alternativ, i brist på annat.

Invandrarungdomar har i än högre grad än svenska ungdomar hamnat i kläm påbostadsmarknaden, både när det gäller ungdoms- och studentbostäder. Många bori underdimensionerade lägenheter i storstädernas ytterområden tillsammans med sina föräldrar och syskon. Dessa familjer har svårt att få tag i en lägenhet med fler än fyra rum, även familjen kan bestå av ett tiotal barn. Invandrarungdomarna får trängas med sina småsyskon på de små ytorna och försöka koncentrera sig på sina läxor trots ständiga distraktioner. En del av dessa ungdomar har dessutom extra svårigheter med språket som en följd av att de är födda i ett annat land och/eller att svenska inte pratas i hemmet. Dessa svårigheter påverkar i sin tur möjligheterna att hänga med i alla andraämnen, som vanligtvis förutsätter flytande svenska och fullständig läs- och skrivkunnighet.

När dessa ungdomar kommer upp i åldrarna tillkommer problemet att skaffa jobb. Många ungdomar, oavsett bakgrund, har svårigheter att få in en fot på arbetsmarknaden till följd av att de inte har utbildning och/eller arbetslivserfarenhet i bagaget. Ungdomar med invandrarbakgrund har dessutom ofta färre kontakter, till följd av att föräldrar och släktingar i större utsträckning är arbetslösa, och utsätts dessutom för fördomar ochdiskriminering.

På bostadsmarknaden är det samma sak. Den som saknar arbete och dessutom har invandrarbakgrund, släpps inte gärna in någonstans. Om de nu över huvud taget kommer så långt. Det förutsätter ju nämligen att man har pengar till insatsen eller hyran. Få ungdomar har det, med de priser som finns i de större städerna.

Ett annat problem är de ungdomar som har jobb, men inte fast jobb. Det blir allt vanligare att arbetsgivare inte vill binda upp sig genom att ge fast anställning. De som framför allt drabbas är ungdomar, inte minst unga tjejer. Dessa ungdomar får inte bostad eftersom de flesta hyresägare inte accepterar tillfälligt anställda som hyresgäster. Återigen blir det en fråga om vem som har rikast föräldrar. Bara de som har föräldrar som kan gå i borgen får hyreskontrakt utan fast anställning.

Regeringen gör nu många offensiva satsningar, bl.a. en storslagen satsning på hyresrätter och studentbostäder. Tyvärr kommer detta inte fullt ut att lösa storstädernas enorma problem för ungdomar och studenter att skaffa en bostad de har råd med. Därför måste vi i framtiden i än högre grad förebygga innan katastrofen är ett faktum.

Vi kan konstatera att marknaden inte klarar de problem som finns för ungdomar på bostadsmarknaden. Marknaden är nämligen inte intresserad av ungdomar med lägre inkomster, eftersom det inte ger tillräckligt stora vinster att satsa på bostäder åt dessa. Samhället måste därför i större utsträckning ta ett ansvar och se till att dessa ungdomar får någonstans att bo. Visst innebär det kostnader, men det kan samtidigt ses som en investering för att andra satsningar ska få genomslag, som till exempel utbildningssatsningen. Vi kan nu konstatera att det tillkommer fler platser på landets högskolor, och därför är det rimligt att denna utbyggnad knyts till ett krav på berörd kommun att jämsides ordna bostäder till studenterna.

Stockholm den 1 oktober 2003
Hillevi Larsson (s)	Martin Nilsson (s)