Ungdomsfrågor

Motion 1989/90:So541 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So541

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Ungdomsfrågor

Ett annat liv

Alla har vi drömmar. Drömmar om ett annat liv, ett bättre liv. Dessa funderingar
är kanske vanligast när man är ung. I ungdomen frågar man sig hur
ens framtid ska se ut, vilka mål man har. Man skapar sig visioner om livet.

Denna framtidstro är något av det viktigaste för samhället. Samtidigt, i
dagens Sverige, ser vi hur stängda dörrar möter ungdomars drömmar. Dörrar
som får funktionen att begränsa, ja t.o.m. döda tankarna om ett annat
liv, ett bättre liv. I dag växer unga människor upp i ett klimat där de gång
på gång stämplas som problem. Ungdomar springer på gatorna och slåss,
vandaliserar och är de moderna huliganerna. Skolorna är för dyra, och ungdomen
är passiv. Hur många gånger får man inte höra du är för ung för att
förstå sånt här. Vänta tills du blir äldre, då får du vara med, för då vet du
bättre.

Ungdomen har hamnat i en situation då man hela tiden står sist i kön. Man
bildar som grupp samhällets B-lag. Naturligtvis finns skillnader även bland
ungdomarna. Vissa med goda hemmaförhållanden, som uppmuntras i
skolan, med föräldrar som kan bidra till insatslägenheterna, och som klarar
att anpassa sig till samhällets lagar och normer. Men resten får tills vidare
nöja sig med att så sist i kön.

Vi kan höra hur maktens potenta personer bullrar om att ungdomen är vår
investering inför framtiden. Samtidigt ser vi få konkreta förändringar som
förbättrar ungdomens situation, snarare tvärtom. I välfärdens Sverige hårdnar
attityden, och politiken med den. Men frågan är: Har vi råd med det?

Ungdomsutbyte

Världen är större än Sverige, samtidigt som Sverige är en del av världen.
Detta blir allt viktigare för varje dag som går. Beroendet och influenserna
från andra länder ökar i takt med intresset för nya kulturer och gemensamma
lösningar. Detta intresse måste uppmuntras. Fler ungdomar måste få möjlighet
att resa och se hur andra människor lever och hur andra länder fungerar.
Samhället måste bidra till att öppna gränser och bygga broar mellan länder
och folk. Det är genom kontakter som vi främjar solidaritet och förståelse.

Redan i dag finns naturligtvis möjligheter att resa. Ett antal ungdomar re

ser varje år på t. ex. språkresor till andra länder. Denna förmån är dock förbehållen
ett fåtal. Kostnaderna är stora och det krävs relativt välbeställda
föräldrar för att man ska få möjlighet att resa till England, Frankrike eller
USA. Det är däremot inte enbart ungdomar från rikare familjer som upplever
behovet av att lära känna nya kulturer. Möjligheten för alla att resa bör
öka och samhället bör ta ett ansvar.

Ett annat problem med dagens språkresor är att de arrangeras till ett fåtal
länder. Det är framför allt västländer som talar något av världsspråken. Här
behövs en förändring. Det bör utvecklas samarbete och upprättas avtal med
länder utanför denna kategori. Även länder i Asien, Afrika och Sydamerika
har mycket att lära oss.

Samhället bör också uppmuntra skolklasser till vänortskontakter. Detta
borde vara en viktig del i utbildningen. Vi anser att kommunerna ska bidra
med resurser så att det finns större möjligheter för klasser att resa och besöka
sina vänorter runt om i världen.

1 dag ser vi allt tydligare nödvändigheten av att globalt lösa gemensamma
problem. Om regnskogarna skövlas påverkar detta vår miljö. Om vi fortsätter
att släppa ut freoner i Europa så påverkas hela jordens klimat. Under
tiden som vi i Sverige äter oss mätta, dör folk i Etiopien. Exemplen är många
och detta faktum känner de flesta ungdomarna till. Vi kan idag se ett ökat
miljöengagemang hos ungdomar och skolbarn, t. ex. samlar man in pengar
för att rädda träden i regnskogarna.

Dessa perspektiv måste in i ungdomsutbytet. Det borde finnas möjligheter
för grupper och föreningar, t. ex. en lokal miljögrupp, att söka projektbidrag
för studieresor till andra länder. Det är viktigt att vi lär oss vilka problem
som dessa länder står inför. Det är också viktigt att vi kan lära andra hur
Sverige fungerar. Men kanske viktigast av allt, att vi inser att vi tillsammans
kan lösa problem.

En statlig kommitté om ungdomars livsvillkor på 90-talet har nyligen tillsatts
för att bl. a. föreslå hur ungdomsutbytet skall organiseras. Då kommittén
skall presentera sina förslag senast 31 mars i år anser vpk att vi bör avvakta
dessa förslag innan vi inför riksdagen föreslår åtgärder.

HIV/Aids

Möjligheten att själv styra sitt liv och ta ansvar för sin egen och andras hälsa
bl. a. genom förändrad sexualteknik står i direkt relation till vilken trygghet
en ung människa känner i den egna identiteten. Om man tycker om sig själv
bryr man sig också mer om sin hälsa. Får man lära sig att avsky sig själv eller
att betrakta sig själv som sjuk eller onormal så gör det kanske detsamma om
man blir sjuk.

De problem som kan vara förknippade med att växa upp som ung och homosexuell
har förvärrats och delvis accentuerats i och med HIV-infektionens
uppträdande i Sverige. Unga homosexuella pojkar drabbas hårt av HIVsmittan
i vårt land. Medelåldern bland dem som nysmittats genom homosexuella
kontakter var vid årsskiftet 1989/90 24 år, jämfört med 34 år för dem
som smittats på annat sätt.

För både homo- och heterosexuella ungdomar är det i det HlV-förebyg

Mot. 1989/90

So541

11

gande arbetet viktigt att det inte blir en ytlig information eller att den begränsas
till kondompropaganda. För att kunna ta ansvar för sitt eget sexuella
beteende och undvika att riskera att smittas måste ungdomar förutom information
också få möjlighet att stärka sin egen sexuella identitet och därmed
sitt självförtroende och sin handlingsberedskap.

Skolan når praktiskt taget alla ungdomar och skolans organisation kan
därför lämpligen utnyttjas som instrument för fördjupad information. Skolöverstyrelsen
har föreslagit att ca 13 miljoner kr anslås för detta ändamål.
Vpk anser att en kraftig förbättring av kvalitén i HIV/aids-informationen,
främst genom en fördjupad information som syftar till att stärka ungdomars
sexuella identitet och handlingsberedskap, är befogad. Vpk föreslår att 13
miljoner kr anslås för detta ändamål utöver regeringens förslag under anslaget
A 5 Insatser mot aids. Men dessa pengar bör finnas tillgängliga för de
skolor och kommuner som ansöker om pengar för sådana insatser.

Oönskade graviditeter

Det borde vara en självklarhet att alla barn som föds är välkomna och att
ingen kvinna skall behöva genomgå den svåra situation det innebär att bli
oönskat gravid.

Abort är en nödlösning som ingen kvinna önskar. Trots det sker en stort
antal aborter i vårt land varje år. Detta beror på att det fortfarande, i vår
upplysta tid, inträffar många oönskade graviditeter. En oönskad graviditet
är mycket svår situation för kvinnan och ofta även för mannen. Särskilt gäller
detta unga kvinnor.

Användningen av preventivmedel har förändrats. Konsumtionen av p-piller
har gått ned, särskilt bland ungdomar. På grund av bl. a. HIV/aids har
användningen av kondom uppmuntrats på olika sätt men det har visat sig att
enbart uppmaningar om kondomens förträfflighet inte har räckt för att få
ungdomar att använda den skyddsmetoden.

En utbyggd preventivmedelsrådgivning, ökad tillgänglighet och ekonomiska
möjligheter att välja preventivmedel är grundläggande åtgärder för
att minska antalet oönskade graviditeter.

Vpk anser att både preventivmedel och preventivmedelsrådgivningen bör
göras kostnadsfri. Tidigare utgick en särskild ersättning för preventivmedelsrådgivningen
till landstingen, men detta bidrag ingår numer i ett schabloniserat
statsbidrag för landstingens hela hälso- och sjukvårdsverksamhet. Effekten
har på många håll blivit att den nödvändiga utbyggnaden av preventivmedelsrådgivningen
eftersatts. Vpk anser därför att ett specialdestinerat
statsbidrag bör utgå för denna verksamhet.

Ungdomsmottagningar

Att vara tonåring på väg in i vuxenvärlden är en jobbig period, fylld av motstridiga
känslor och upplevelser. Fysiskt, psykiskt och socialt sker en mindre
revolution. Det är en av de mest kritiska perioderna i en människas liv. Under
puberteten sker stora biologiska förändringar. Psykologiskt handlar det
om att hitta en egen identitet. Av omgivningen blir den unga betraktad både
som barn och vuxen vilket lätt sakapar konflikter.

Mot. 1989/90

So541

12

År 1970 startade den första ungdomsmottagningen av en barnläkare som
såg att den ordinarie sjukvården hade svårt att tillgodose ungdomarnas behov.
Erfarenheterna sedan dess har visat att ungdomsmottagningar tidigt
kommer i kontakt med flickor i s. k. riskzon. De söker sig dit för gynekologiska
undersökningar ofta med diffusa besvär som anledning till besöket och
för att samtala om preventivmedel. Inte sällan är dessa flickor smittade av
någon sexuellt överförd infektion.

Flera sexuellt överförda infektioner utgör ett hot mot kvinnornas möjlighet
att få barn. Det beräknas att ungefär 1 500 flickor/kvinnor blir sterila
varje år i Sverige. Främsta anledningen är klamydia som orsakar 60% av alla
äggledarinflammationer vilka i sin tur ofta leder till sterilitet.

Under de senaste åren har det skett en utbyggnad av ungdomsmottagningarna
i landet och i februari 1989 fanns 91 st. Beteckningen ungdomsmottagning
är inget enhetligt begrepp. Olika huvudmän, öppettider och yrkesgrupper
gör att förutsättningrana för verksamheten varierar.

Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar (SUM) definierar begreppet
ungdomsmottagning så här: De utgör specialiserade enheter vars inriktning
möjliggör insatser av medicinsk, social och psykologisk karaktär präglade
av en helhetssyn på ungdomar och deras problemformuleringar. Mottagningarnas
verksamhet kan delas upp i tre delar; personlig rådgivning, utåtriktad
verksamhet samt opinionsbildning.

Samarbete med andra institutioner i samhället är en viktig del av mottagningens
arbete men får inte ske på ett sådant sätt att mottagningens integritet
och tydlighet går förlorad. Att visa respekt för den unge och ta dennes problem
på allvar är grunden för mottagningens existens, annars skulle ungdomarna
inte komma. För att göra det lättare för ungdomar att söka hjälp bör
ungdomsmottagningen ligga på neutral mark, dvs utanför skola, socialtjänst
eller vårdcentral.

Ungdomsmottagningarna betyder mycket för framförallt flickorna, ca 90
% av besöken görs av flickor. Men på många orter och i många kommuner
finns det ännu inte någon ungdomsmottagning.

Vpk anser att ungdomsmottagningarnas verksamhet är mycket betydelsefull,
framförallt för flickorna, och de bör byggas ut så att ungdomar överallt
i landet skall få tillgång till en mottagning. Dessutom finns det ett stort utrymme
för utveckling av mottagningarnas innehåll och metoder, t. ex. när
det gäller att nå även pojkarna.

Det bör anslås 30 miljoner kronor ur allmänna arvsfonden till stimulansbidrag
för utbyggnad och utveckling av ungdomsmottagningar.

Maktforskning

Det finns tecken på att attityderna gentemot makten, politiskt arbete och
engagemang förändras bland ungdomar. En tendens är att misstron mot det
som brukar kallas etablissemanget växer. Ofta är det mer en känsla, än en
medveten övertygelse. Det är några få som sitter i toppen och beslutar sådant
som är bra för dem själva. Denna känsla skiljer inte på ekonomiska
och politiska makthavare. Tvärtom ser man hur de samarbetar utan hänsyn
till majoritetens uppfattningar.

Mot. 1989/90

So541

13

Allra tydligast är denna misstro bland ungdomar, vilket också visar sig i
ett lågt valdeltagande. Denna tendens späds på genom högerns spridning av
politikerförakt och misstro. Detta är en fara för alla politiska rörelser som
vill kunna påverka och förändra samhället. Om denna utveckling fortgår
kommer den politiska demokratin att försvagas.

Redan i dag pågår flera utredningar om dessa frågor, vilket är bra. Resultaten
av utredningarna kan visa på brister i vår demokrati, samt beskriva nya
attityder som i sin tur påverkar hur demokratin utvecklas i vårt samhälle.

Resultaten av dessa utredningar får inte fastna hos myndigheter och politiska
organisationer. Fler måste få ta del av detta viktiga material. Vi anser
att det bör bidras pengar så att skolor och ungdomar, syo-konsulenter, fritidsledare
m. fl. får möjlighet att ta del av resultaten. Detta skulle kunna
leda till att vi får en genomgripande debatt om demokratiska problem i vårt
samhälle.

Vpk föreslår att 500 000 kr. anslås för att information om resultaten av
forskning kring makt och ungdomars förändrade attityder skall komma ungdomar
och de som arbetar med ungdomar till del.

Unga tjejer

I vårt mansdominerade samhälle är kvinnor liksom unga tjejer hänvisade till
en underordnad roll. Detta tar sig många olika uttryck. Det är därför viktigt
att ha ett könsperspektiv även när det gäller ungdomars situation.

Om man ser på det kommunala stödet till olika fritidsverksamheter så verkar
det som om det är viktigare att pojkar har en meningsfull fritid än att
flickor har det. En undersökning, utförd i Halmstad av Kommunförbundet,
visar med exempel, att det kommunala stödet till en 12-årig pojkes fritidsaktiviteter
(i exemplet fotboll, ishockey och bad) var 1 150 kr. Själv fick han
betala 30 kr. För en jämnårig flicka, vars fritidsaktiviteter var ridning, bowling
och bad, betalade kommunen 280 kr. för lika många aktivitetstillfällen.
Hon var själv tvungen att betala 930 kr.

Den stora skillnaden i subventionerna av pojkens och flickans fritidsverksamhet
beror bl. a. på att kommunerna vanligen står för kostnader för drift
och underhåll av t ex ishallar och simhallar medan t ex ridhusen finansieras
av de ridande. Vi tycker att det är helt riktigt och mycket värdefullt att kommunerna
ansvarar för olika fritids- och idrottsanläggningar. Men det finns
ingen rim och reson i att en typisk flickidrott, som ridning, jämförelsevis är
så dåligt subventionerad.

Det finns ca 500 ridskolor i landet. Den övervägande majoriteten av dem
(71 %) drivs av ridklubbar, ideella stiftelser eller föreningar. 20 % av ridskolorna
drivs privat och endast 0,3 %, dvs. 1 st, drivs av kommunen. Endast
en synnerligen marginell andel av de ca 3 miljarder kronor som kommunerna
utger i anläggningsstöd under ett år tillfaller ridanläggningarna.

Ridning är ingen lyx- eller överklassport. Ridningen ligger på en ohotad
andraplats, efter fotbollen, med 800 000 aktivitetstimmar/sammankomster.
Mer än 100 000 barn och ungdomar, de allra flesta flickor, är intresserade av
hästar och ägnar sig åt ridning. Av Ridfrämjandets medlemmar är 70 % under
25 år och 33 % under 12 år.

Mot. 1989/90

So541

14

Ridningen är en av de mycket få sporter som till allra största delen är fri
från konkurrens och tävlingstänkande. Det stora flertalet barn och ungdomar
som ägnar sig åt ridning gör det utan att tävla. Intresset för ridning är
knappast kopplat till något tävlingsintresse.

Flickor tillbringar eftermiddagar, kvällar, veckoslut och skollov i stallet.
Den mesta tiden går åt till att mocka, fodra, rykta, sopa, smörja, linda, städa
osv. Ridningen brukar inskränka sig till en dyr lektionstimme i veckan. Ofta
fungerar stallet som en fritidsgård för flickor. Men kommunalt anställda fritidsledare
i stall hör till de verkliga rariteterna i den kommunala fritidsledarsamlingen.

Vi menar att kommunerna bör ta ett långt större ansvar för flickornas fritidsverksamhet
än i dag. Flickorna ska inte behöva byta till en annan fritidsaktivitet
eller idrott för att komma i åtnjutande av samhällets stöd. Frågan
om ett ökat samhälleligt stöd och ansvar för ridhusen och ridningen är i
första hand en kommunal uppgift.

För att uppmuntra kommunerna att satsa även på den starkt flickdominerade
fritidsverksamhet som bedrivs i ridhusen föreslår vi ett speciellt stimulansbidrag.
Vi föreslår att kommunerna ges möjlighet att ansöka om statsbidrag
som täcker 50 % av de kostnader som kommunerna påtar sig för att
stödja den breda ridverksamheten. Riksdagen bör för detta ändamål anslå
25 miljoner kronor för budgetåret 1990/91.

För att flickornas fritidsverksamhet i stallen och på ridskolorna skall
kunna ske på ett bra och säkert sätt krävs att de som är anställda i stallen och
på ridskolorna är kunniga och väl utbildade.

Riksdagen beslutade i november 1987 att bifalla jordbruksutskottets betänkande
JoU 1987/88:7 som innebar att regeringen skulle genomföra en utvärdering
av bl.a. utbildningen inom hästsektorn (Rskr 1987/88:21). Ännu,
drygt två år efter riksdagens beslut, har regeringen inte redovisat något resultat.

Det är enligt vpks mening mycket viktigt att det utbildningsbehov som det
stora intresset, från framförallt flickor, för ridverksamheten skapar kan tillgodoses
på ett bra sätt. Regeringen bör skyndsamt utvärdera utbildningen
inom hästsektorn och återkomma till riksdagen med en plan för hur det stora
behovet av sådan utbildning skall kunna tillgodoses.

Flykting- och invandrarungdomar

Ungdomar med flykting- eller invandrarbakgrund utgör en stor del av ungdomarna
i Sverige. De är ingen enhetlig grupp, det finns t. ex. stora skillnader
i livsvillkor mellan olika grupper av flykting- och invandrarungdomar.

Men i många sammanhang möter dessa ungdomar speciella svårigheter eller
diskriminering just p. g. a. sin utländska bakgrund. Det kan naturligtvis
aldrig accepteras att flykting- och invandrarungdomar diskrimineras överhuvudtaget.
Därför måste något göras för att förbättra flykting- och invandrarungdomars
livsvillkor när det gäller t.ex. utbildning, arbete, kultur, bostäder
och fritidsaktiviteter.

Under det senaste året har gymnasieintagningen vid Storstockholms intagningsnämnd
uppmärksammats och kritiserats för diskriminering. Anled

Mot. 1989/90

So541

15

ningen var intagningsnämndens försök att vid lika jämförelsetal låta medelvärdet
av betyg i vissa ämnen vara sista urvalsgrund före lottning.

Försöket omfattar de fyra teoretiska linjerna. För samtliga linjer ingick
svenska och på E-linjen dessutom matematik och engelska, på N- och T-linjen
matematik (särskild kurs viktades 1,5) och NO-ämnen, på S-linjen matematik
och SO-ämnen och på H-linjen engelska (särskild kurs viktades 1,5)
samt franska/tyska.

Ett sådant urval missgynnar framförallt de invandrarelever som har sitt
hemspråk som tillval och svenska för invandrare (Sv2) istället för svenska.
Vpk anser att invandrarelever inte skall missgynnas vid intagningen till gymnasiet
på det sätt som det aktuella försöket faktiskt innebär.

Den statliga kommitté om ungdomars livsvillkor på 90-talet som har tillsatts
skall bl. a. utreda om flykting- och invandrarungdomar missgynnas och
föreslå åtgärder som kan motverka det. Eftersom kommittén i juli skall presentera
sina förslag anser vpk att vi bör avvakta med våra förslag innan vi för
riksdagen föreslår ytterligare åtgärder.

Värna förmågan att älska

Att vara heterosexuell är att ha förmågan att älska och attraheras av en människa
av motsatt kön. Att vara homosexuell är att ha förmågan att älska och
attraheras av en människa av sitt eget kön. Den ena förmågan applåderas,
medan den andra förtrycks och osynliggörs.

I vårt samhälle råder ett heterosexuellt kärleksmonopol. Både samhället
och de flesta människor förväntar sig, kanske utan att reflektera över det,
att alla andra är heterosexuella. Homosexualitet osynliggörs. Vi får nästan
aldrig se, höra eller läsa om homosexuell kärlek och om parförhållanden
mellan två tjejer eller två killar.

Men osynliggörandet betyder inte att den homosexuella kärleken inte
finns; 5-10 % av befolkningen beräknas vara homosexuell!

Många unga homosexuella tvingas växa upp helt utan positiva förebilder,
eller som de ibland själva uttrycker det: vi finns ju inte ens. Alldeles särskilt
gäller detta lesbiska tjejer. I skolan förutsätts som regel att alla elever
är heterosexuella. När det någon gång talas om homosexuella och homosexualitet
i skolan förmedlas bilden av ett främmande fenomen som eleverna
kan komma att stöta på hos andra människor, utanför skolan.

Vpk har i en andra motioner till årets riksmöte föreslagit åtgärder för att
förbättra situationen för de homosexuella och motverka diskriminering.

Ungdomar och våld

Undomsvåldet ökar och blir råare. Påståendet känns säkerligen igen. Under
senare tid har larmrapport efter larmrapport förklarat att ungdomar slåss
mer än tidigare. Effekten blir att äldre känner sig osäkra genemot den yngre
generationen. Man vet inte om man vågar gå ut om kvällarna, många törs
inte ta kontakt med ungdomar. Massmedias beskrivning av ungdomen på
gatan sprider rädsla bland folk.

Men är bilden riktig, ökar ungdomsvåldet? Inte enligt statistiska centralbyrån.
Enligt SCB:s undersökning Ungdomar och brott skriver man att

Mot. 1989/90

So541

16

antalet ungdomar (15-17 år) som lagförts för misshandel inte har ökat sedan
i början på 70-talet. SCB drar däremot slutsatsen att ungdomar är mer utsatta
för brott och att vuxenvåldet ökar. Man kan alltså dra slutsatsen att
skriverierna kring ungdomar och våld är ett massmedialt fenomen, med
enda syfte att sälja mer lösnummer.

Det kan också vara på sin plats att reflektera över vad man menar med
begreppet ungdomsvåld. Är ungdomsvåld något speciellt som ungdomar
som grupp sysselsätter sig med. Eller är det vissa ungdomar, med sociala problem,
som hamnar i situationer då man tar till våldshandlingar? Motsvarande
våldshandlingar kan vi även se hos den vuxna generationen, men inte
belastar man alla vuxna för detta. Bara denna attityd gentemot ungdomar
visar på att inte problemen diskuteras utifrån ett riktigt perspektiv.

Även om det okände ungdomsvåldet är ett massmedialt fenomen, innebär
detta inte att man ska sätta sig ner med armarna i kors. Det är klart att
våldstendenserna i samhället är ett problem, även om de inte tenderar att
öka.

Verkligheten på gatan möts med repressivt våld från polis och myndigheter.
Våldet utåt blir då helt enkelt ett sätt att lösa problem.

Ungdomar och barn utsätts varje dag för ett systematiserat våld från samhällets
olika institutioner. Detta tar sig inte uttryck i fysiska övergrepp men
däremot mentala. Känslan av att man inte kan påverka sin egen omgivning,
konkurrens och utslagning i skolan, känslan av att endast vara en bricka i
spelet för de kommersiella krafterna kan ge upplevelser av främlingskap,
utanförstående och maktlöshet. I vissa situationer kan detta hos vissa människor
resultera i negativa handlingar som ibland riktas mot dem själva ibland
utåt, mot andra människor.

Det räcker naturligtvis inte med att bara analysera problemets grundorsaker.
Det måste komma fram konstruktiva förslag på hur problemen kan lösas.

För det första ska sägas att det inte finns någon generell lösning. Man
måste finna flera vägar för att få bort våldstendenser i samhället. Riksdagen
kan inte enbart via lagförslag få bort problemet, kampen måste förås på flera
fronter.

Det finns belägg för att våldet hänger ihop med alkoholkonsumtionen.
Det är alltså riktigt att dra slutsatsen att man kan minska våldet genom att
minska benägenheten att nyttja alkohol. Vi tror inte att man gör detta på
bästa sätt genom lagar och regler, utan genom skapandet av alternativ.

Det händer att argument för att minska våldet används också för andra
ändamål. Ett exempel är förslaget om höjd åldersgräns för att dricka alkohol
på restaurang. Detta är möjligen befogat av folkhälsoskäl eller andra skäl,
men inte som åtgärd för att minska våldet. Det är nämligen inte de ungdomar
som kommer in på restauranger och dansställen som deltar i det s. k.
krogvåldet. Det är i stället i kön utanför och i konflikt med dörrvakter som
våldet uppstår.

Om man skall införa alkoholrestriktioner utifrån de kunskaper som finns
om brott och brottsutvecklingen, då borde man införa alkoholrestriktioner
för gruppen män över 30 år. Dessa restriktioner skulle helst gälla mellan fredag
och söndag. Statistiken visar nämligen att det är män i den åldern som

Mot. 1989/90

So541

17

dominerar i fråga om våldsbrotten och sexualbrotten och om syftet med en
restriktion enbart är att minska våldet så borde det vara denna grupp som
drabbades.

Det behövs stöd till drogfria miljöer för ungdomar. Inte bara i form av
bidrag till tillfälliga arrangemang, utan ökade satsningar på ungdomars egna
organisationer som bedriver drogfria verksamheter. Kommuner borde uppmuntra
ungdomar att starta allaktivitetshus, ungdomshus och annan typ av
verksamheter. Detta skulle inte bara skapa drogfria miljöer, utan också leda
till alternativ till dagens genomkommersialiserade ungdomskultur. På
samma sätt är det idag en oroande tendens att man ute i kommunerna drar
ner på anslag till fritidsgårdar och motsvarande verksamheter. Menar man
allvar med att förbättra ungdomars villkor måste nedskärningarna stoppas.

Det finns även andra sätt att utveckla fritidsverksamheter ute i kommunerna.
Det bör anslås pengar för att starta kommunala teater-, dans- och
bildskolor, motsvarande de kommunala musikskolorna. Detta skulle ge ungdomar
fler möjligheter att få en vettig sysselsättning. Detta skulle även vara
en viktig kultursatsning från samhällets sida.

Vpk har i en annan motion till årets riksmöte föreslagit kraftigt ökade resurser
för projektet Kultur i skolan som skall användas till att bl.a. starta
kommunala teater-, dans- och bildskolor.

Så fort diskussionen kring ungdomar och våld blossar upp kommer kraven
på fler poliser. Det är med repression och kontroll som man ska lösa ungdomars
problem. Vi anser att detta är fel. Man löser inte dessa problem genom
att ha en polisstyrka som tillgriper batongen när ungdomsgängen driver på
gatan. Detta är ett felaktigt sätt att angripa våldsproblemen. De ungdomar
som drabbas av detta förlorar bara ytterligare förtroende för samhällets
myndigheter och instanser. Samhällets institutioner blir ett hot istället för en
hjälp.

Polisen har dock en viktig roll i detta sammanhang. Vi anser att det behövs
en utbyggnad av systemet med kvarterspoliser. Detta skulle kunna leda till
att polisen på sikt får den roll som vi anser att den borde ha, en hjälpande
hand, inte bara bara en kontrollerande apparat. Detta skulle kunna hjälpa
till att ge ungdomar en vettig bild av polis och myndigheter. Polisen skulle
bli en person som man kände och respekterade, en person som finns med i
vardagslivet. Både vålds- och drogproblem skulle kunna angripas på ett tidigare
stadium, och få förebyggande effekter.

Bostäder

Att vara bostadslös är att sakna den trygghet som det innebär att ha en egen
dörr att stänga om sig, en egen vrå där man kan vara hemma. Att vara bostadslös
är att tvingas flytta runt till olika tillfälliga bostäder med alla tillhörigheter
nedpackade i plastkassar och lådor. Att vara ung och bostadslös är
att dela vardag med ungefär 100 000 ungdomar i Sverige. I så gott som alla
landets kommuner råder nu bostadsbrist.

Bostadsbristen och den sjuka bostadsmarknaden är ett av de allra viktigaste
problemen att ta itu med för att förbättra ungdomars villkor. Bakom
varje anonymt könummer hos bostadsförmedlingarna döljer sig en människas
besvärliga livssituation.

Mot. 1989/90

So541

18

De flesta ungdomar möter bostadsbristens kalla och avvisande hand i samband
med att man försöker att flytta hemifrån i slutet av tonåren. Många får
sedan leva med denna otrygga vardag tills man passerat 25-årsstrecket, en
del ännu längre. På bostadsmarknaden är det fortfarande kontanter och
kontakter som gäller. Bostadsfrågan är därför i allra högsta grad en ungdomsfråga.

Men ungdomen är ingen enhetlig grupp. Vissa ungdomar kommer från
välbärgade hem och behöver aldrig oroa sig över var de skall sova nästa natt,
nästa vecka, nästa månad. Den stora gruppen ungdomar saknar däremot de
pengar och kontakter som fortfarande ofta behövs för att kunna skaffa sig
en egen bostad. De är hänvisade till en tröstlöst lång väntan i bostadsförmedlingens
köer.

Vpk är negativt till s.k. ungdomsbostäder. Med ungdomsbostäder brukar
man oftast mena bostäder med lägre standard och med ett tidsbegränsat kontrakt
som ungdomar under 25 år hänvisas till. Men ungdomar mellan 18 och
25 är ingen speciell sorts varelser. De har inte mindre behov av en bra bostad
eller trygghet i boendet och de har inte alla likartade behov. Många är föräldrar
med ett eller flera barn. Andra har vänner som behöver hiss för att kunna
besöka dem, en del har allergiska besvär osv.

Vpk vänder sig emot varje försök att inordna alla ungdomar i någon enhetlig
standard som passar i speciella ungdomsbostäder. Vi kan inte acceptera
att myndiga ungdomar skall hänvisas till att bo under sämre villkor bara för
att de är unga.

Det är orimligt att ställa olika bostadslösa grupper mot varandra på bostadsmarknaden.
Ungdomar arbetar och betalar skatt precis som andra medborgare,
de har skilda behov och olika krav på sitt boende precis som andra
medborgare. Det finns ingen anledning att acceptera att ungdomar skall
hänvisas till att bo i dåliga provisorier på grund av sin ålder. Bostäder av
olika storlek och med olika standardnivåer skall inte fördelas efter ålder utan
utifrån skilda krav på boendet.

De flesta ungdomar är, tillsammans med många andra, hänvisade till bostadsförmedlingarnas
köer - på de orter där det överhuvudtaget finns en bostadsförmedling.
För att komma tillrätta med den stora bostadsbristen måste
det byggas fler bostäder, framförallt hyresrätter. De bostäder som redan
finns måste göras tillgängliga för dem som väntar i bostadsköerna. Vpk har

i andra motioner bl. a. föreslagit:

- Alla lägenheter skall förmedlas via bostadsförmedlingen, det skall inte
behövas kontakter eller pengar under bordet för att få en bostad.

- Bostadsförmedlingarna skall förmedla även andrahandskontrakt, rivningskontrakt
mm. De som får en sådan tillfällig bostad skall få behålla
sin plats i bostadskön.

- Stopp för omvandling av hyresrätter till bostadsrätter, bostadsrätterna är
nu på många håll så dyra att inga med normala inkomster kan bo där.

- Principförbud mot övernattningslägenheter, bostäder skall användas som
bostäder och inte som billiga hotellrum åt företagen.

- Höjning av bostadsbidragen redan från och med år 1990.

- Alla skall kunna ansöka om bostadsbidrag, även barnlösa hushåll och
oberoende av ålder.

Mot. 1989/90

So541

19

Studiefinansiering

Mångå ungdomar, men också vuxenstuderande, har i dag stora problem med
att finansiera sina studier.

För ungdomar i gymnasieskolan som är under 20 år utgår ett studiebidrag
som fr. o. m. i år är 560 kr./mån. Den låga nivån gör att många tvingas att
arbeta parallellt med sina gymnasiestudier. Vpk anser att det är bra att varva
arbete och utbildning också i ungdomen, men det är oacceptabelt att många
tvingas att arbeta både kvällar och helger parallellt med sina studier. Att läsa
på gymnasiet är ett heltidsarbete och omfattande extraarbete leder till sämre
resultat i skolan. Studiebidraget bör ha en sådan nivå att ungdomar inte av
ekonomiska skäl tvingas till extraarbete under terminerna.

För de gymnasie- och folkhögskoleelever som är myndiga men ännu inte
fyllt 20 år råder en speciell situation. Vpk anser att myndiga ungdomar skall
ha möjlighet att flytta hemifrån och ha en egen ekonomi utan att vara beroende
av sina föräldrar. Med nuvarande regler blir ungdomar som fyllt 18 men
inte 20 år omyndigförklarade om de läser i gymnasieskolan eller på folkhögskola.
Det särskilda vuxenstudiestödet kan inte tillämpas för dessa ungdomar
eftersom de som regel inte har arbetat någon längre tid. Dessa ungdomars
studiefinansieringsproblem måste lösas utan att de tvingas skuldsätta
sig för att få gymnasiekompetens.

Även nivån och reglerna för inackorderingstillägg och extra tillägg behöver
ses över för att på ett bättre sätt än idag göra studier på gymnasienivå
tillgänglig för alla ungdomar.

Antalet 16-åringar i landet kommer att minska under ganska många år
framåt. När vi nu har en mycket god arbetsmarknad i stora delar av Sverige
så innebär detta att konkurrensen om ungdomarna kommer att öka. Då
är det särskilt viktigt att gymnasiestudierna kombineras med rimliga ekonomiska
förhållanden för att förhindra att ungdomar värvas av de stora företagen
till smala interna utbildningar, styrda av företagen, med betydligt bättre
ekonomisk ersättning.

Det finns således flera skäl till att reformera studiefinansieringssystemet
för gymnasie- och folkhögskoleelever. Det är naturligt att förbättra de ekonomiska
villkoren för dessa elever i samband med att gymnasieskolan reformeras
och omorganiseras. Regeringen aviserar i årets budgetproposition en
proposition om den framtida gymnasieskolan som skall komma under budgetåret
1990/91. Vpk föreslår att en utredning snarast tillsätts med uppgift
att utreda hur folkhögskole- och gymnasieelevers ekonomiska villkor kan
förbättras i enlighet med vad som ovan anförts.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stärkandet av ungdomars identitet för en ökad
handlingsberedskap avseende HIV/aids,

2. att riksdagen till socialdepartementets anslag, A 5 Insatser mot
aids, för budgetåret 1990/91 anslår 13 milj. kr. utöver regeringens förslag
till fördjupad information riktad till ungdomar om HIV/aids,

Mot. 1989/90

So541

20

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsfria preventivmedel och preventivmedelsrådgivning,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett specialdestinerat
statsbidrag för att trygga utbyggnaden av preventivmedelsrådgivningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsmottagningarnas betydelse och nödvändiga
utbyggnad,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 30 milj. kr. bör anslås från allmänna arvsfonden
för att stimulera utbyggnaden och utvecklingen av ungdomsmottagningar,

[att riksdagen till civildepartementets anslag, H 1 Statens ungdomsråd,
för budgetåret 1990/91 anslår 500 000 kr. utöver regeringens förslag
för information kring maktforskningens resultat riktad till ungdomar
och dem som arbetar med ungdomar,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till flickors fritidsverksamhet,1]
[att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 25 milj. kr. till ett stimulansbidrag
för att uppmuntra kommunerna att stödja ridverksamheten
för barn och ungdom,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningen inom hästsektorn,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en utredning snarast bör tillsättas för att utreda
hur folkhögskole- och gymnasiestuderandes ekonomiska villkor kan
förbättras.3]

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Elisabeth Persson (vpk)

Mot. 1989/90

So541

1 1989/90: Kr419

2 1989/90:Jo877

3 1989/90 :Sf548

21