Ungdomspraktik

Motion 1992/93:A217 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s)

Ungdomspraktikplatserna har nu funnits under några
månader. Våra farhågor har besannats. Systemet innebär
att ungdomarna i sin första kontakt med arbetslivet i alltför
många fall hamnar i en fiffelsituation. Företaget som tar in
den unge förväntar sig att få arbete utfört, trots att det är
förbjudet. Den unge känner sig pressad att acceptera detta,
och får därigenom lära sig att fiffel tillhör ordningen på
arbetsmarknaden och i näringslivet. Risken är uppenbar för
att den insikten befästs och hänger kvar under resten av det
yrkesverksamma livet.

Uppfattningen att man är undangömd för att störa så lite
som möjligt sprider sig allt mer bland ungdomarna. Och det
är förståeligt när ersättningen är urusel, speciellt med tanke
på ungdomar i det högre åldersintervallet, och reglerna
säger att arbete inte får utföras. Man räknas alltså inte från
samhällets synpunkt. Vi motionärer vänder oss inte mot att
samhället gör insatser för arbetslösa ungdomar, men vi är
mycket angelägna om att det görs på ett så bra sätt att det
blir en bra och meningsfull investering för framtiden. För
detta krävs att ungdomarna får utföra riktigt arbete och att
det betalas på ett anständigt sätt.

Det är vår uppfattning att regeringen och den borgerliga
riksdagsmajoriteten var medveten om systemets svagheter
men gick in i det med öppna ögon, därför att man hade ett
annat och för dem viktigare mål. Nämligen att växla ner
löneförväntningarna hos ungdomar och därigenom stödja
Svenska Arbetsgivareföreningens systemskifte på den
svenska arbetsmarknaden. För att samtidigt vänja unga av
med att organisera sig fackligt är ungdomspraktiken så
utformad att ungdomarna inte omfattas av de fackliga
rättigheter som är en av hörnpelarna i definitionen av en
demokrati. Detta är naturligtvis den principiellt
allvarligaste invändningen emot ungdomspraktiksystemet.
Var arkitekterna finns är inte någon svår gåta att lösa.

Trots att ungdomspraktiken är av så låg kvalité är den en
mycket dyr affär för staten. I Kopparbergs län är nu
pengarna slut, så nya platser kan inte tillsättas. Detta
förhållande gör inte en dålig sak bättre.

Vi motionärer vill ha ungdomsplatser med ett konkret
innehåll av utbildning, arbete och lön. Vi anser det
självklart att den medborgerliga rättigheten att tillhöra en
fackförening som har förhandlingsrätt för den berörde
också skall vara en rättighet för unga människor i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten som ger utbildning, arbete och lön.

Stockholm den 21 januari 1993

Bengt-Ola Ryttar (s)

Inger Hestvik (s)

Iréne Vestlund (s)

Leo Persson (s)

Odd Engström (s)