Uppfinnare och innovatörer

Motion 2002/03:L250 av Henrik S Järrel (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behoven av bättre villkor för uppfinnare och innovatörer.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att höja patentets rättsliga skydd och status.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i patentlagen i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen begär att regeringen verkar för att konsekvensändringar i internationella patenträttskonventioner kommer till stånd i enlighet med vad i motionen anförs.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en patentintrångsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförs.

1Yrkande 1 hänvisat till NU.

Motivering

Sverige kunde ha en bättre tillväxt; i synnerhet små och medelstora företag saknar, generellt sett, tillräckligt goda existensvillkor. För mycket och övertunga regleringar, skatter och avgifter är exempel på sådant som bromsar initiativ, arbetslust och expansionsvilja.

Av den av regeringen tillsatta Småföretagsdelegationens ca 80 förslag till förenklingsåtgärder har knappt häften, ännu efter tre år, genomförts. Den s.k. Simplexgruppen inom Näringsdepartementet har under sin drygt tvååriga existens hittills presterat förvånansvärt litet i regelförenklingsväg. Även om den faktiska förmågan skulle finnas, saknas den politiska viljan.

Det är inom den privata sektorn som huvuddelen av sysselsättningsökningen måste ske om det svenska välståndet skall kunna bestå och öka. Det räcker inte med mest fromma förhoppningar om en bättre konjunktur – sådana svänger alltid – utan det fordras en målmedveten, strukturell och samlad strategi inom flera områden för att skapa goda, konkurrenskraftiga förutsättningar för näringsverksamhet och företagande. En sådan saknar regeringen tyvärr i hög grad.

Sverige är med sitt extremt höga skattetryck extra känsligt för konjunktursvängningar. Ett generellt lägre skattetryck är därför en viktig faktor, bland flera, för att dämpa de ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga påfrestningarna vid en lågkonjuktur.

Ett sätt att stimulera uppfinnare och innovatörer vore t ex att öppna möjligheten för beskattning av royaltyinkomster såsom för kapital i stället för som nu inkomst av arbete. Det vore samtidigt en viktig markering av patentet som ett ägande- och förmögenhetsrättsligt subjekt.

Kvalificerade utbildningsmöjligheter i kombination med gynnsamma forskningsbetingelser – inte minst grundforskning med breda kontaktytor till olika företags produktutvecklingsansvariga – är viktiga förutsättningar för ett allmänt gott innovationsklimat.

Goda villkor för uppfinnare och innovatörer är centrala med tanke på deras stora betydelse för näringsliv, affärsutveckling och sysselsättning. Alltför många svenska patent och licenser säljs årligen till utlandet, dels p.g.a. de höga kostnader som är förenade med patentsökning och patentbevakning, dels p.g.a. slumrande och oupptäckta marknadsförings- och affärsutvecklingsmöjligheter här i Sverige och dels p.g.a. det allmänt höga kostnadsläget i vårt land för att t ex serietillverka vissa massprodukter. Oftast är det bara de riktigt stora företagen som har råd att söka, bevaka och försvara patent.

Det är inte ovanligt att mindre aktörer på olika sätt överflyglas av större aktörer på mer eller mindre hederliga grunder. De mindre har då sällan råd att processa i en patenträttstvist.

Svensk företagsamhet strävar med åren efter att arbeta mer patentinriktat för att kunna öka den industriella tillväxten under trycket av en allt hårdare internationell konkurrens. Staten som aktör, bl a genom sina olika bolag, kan föregå med gott exempel när det gäller att skapa ökad respekt och erkänsla för patentet som rättsskydd och innovationsvärde.

För många enskilda uppfinnare är patentkostnaden hög. Det gäller då dels ersättningen till patentombud, som ofta erfordras som biträde, dels de olika avgifter som skall erläggas till Patentverket. Tillkomsten av Stiftelsen Innovationscentrum har i någon mån förbättrat möjligheterna, men täcker ingalunda behoven.

Ett system med differentiering av olika patentkostnader för olika sökarkategorier borde övervägas. I USA finns ett sådant system redan etablerat. Enskilda uppfinnare och småföretag (<500 anställda) behöver där inte betala lika höga avgifter som storföretag.

I samband med att den för Sverige tämligen unika patentintrångsförsäkringen upphörde vid årsskiftet 1995/96 försvann också en ekonomisk trygghetsgaranti för många mindre bemedlade uppfinnare och innovatörer. Trots att vissa ansträngningar därefter gjorts för att hitta en rimlig finansieringsmodell för en dylik försäkring, borde statsmakterna i samarbete med branschföreträdare alltfort söka avhjälpa denna påtagliga brist.

Vidare bör en förlängning av det s k prioritetsåret övervägas. En förlängning från nuvarande tolv till förslagsvis 24 månader skulle bl a underlätta för den sökande att hitta olika lämpliga samarbetspartner inom och/eller utomlands, att finna lämpliga produktions- och finansieringsformer, att ta ställning till om patent skall sökas även i andra länder (som medför extra kostnader för översättningar och bevakning av patentet) m m. I samband med en förlängning av prioritetsfasen måste givetvis tiden för offentliggörande av patent också utsträckas från f n 18 månader till minst samma period, d.v.s. 24 månader.

Sverige bör i konsekvens härmed verka för att en harmonisering av sådana ändringar iinternationella patenträttskonventioner kommer till stånd (bl.a. genom PCT, Patent Community Treaty).

Stockholm den 21 oktober 2002

Henrik S Järrel (m)