Upphandling

Motion 2001/02:Fi209 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp, kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att lägga fram förslag som stärker tillsynen över den offentliga upphandlingen.

Motiv för vårt förslag

Sverige har sedan den 1 juli 1994 samma regler för offentlig upphandling – statens, landstingens och kommunernas inköp av varor och tjänster – som övriga EU-länder. Bestämmelserna finns i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Avsikten med reglerna är att garantera en opartisk och effektiv upphandling: det företag som erbjuder det bästa kontraktet ska få leverera till den offentliga sektorn, oavsett företagets ursprung. Detta stärker målet om en inre marknad med fri rörlighet för varor och tjänster. Den fria konkurrensen, som reglerna om upphandling ska värna, leder inte bara till lägre priser utan också till högre kvalitet. Det är helt enkelt ett system som gynnar alla: skattebetalarna får billigare och bättre produkter och företagen får den tillväxt som konkurrens alltid ger.

Det är väl utrett att det finns betydande brister i den offentliga upphandlingen. Studier från Riksdagens revisorer och Nämnden för offentlig upphandling visar detta. Dessa resultat stöds också av näringslivets egna undersökningar. Det finns uppenbara luckor i dagens regelverk. Den tydligaste är att det inte finns någon sanktion mot det riktigt grova regelbrottet, att helt strunta i reglerna, eftersom det inte i efterhand går att säga vem som drabbats. Den myndighet som dock gör ett ärligt försök att följa reglerna men som missar en detalj löper risk att få betala skadestånd eftersom det då har varit en upphandling och då kan man avgöra vem som borde ha vunnit. Ska man göra fel så ska man alltså göra det ordentligt – då är det riskfritt.

Upphandlingskommittén, som har i uppdrag att se över den offentliga upphandlingen och som har lämnat ett delbetänkande, uppskattar upphandlingens värde till ca 400 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring 20 procent av vår bruttonationalprodukt. Det säger sig självt att en effektivare upphandling kan bidra till att vi sparar stora belopp. Hur stora är vanskligt att uttala sig om; vissa studier pekar på att cirka 10 procent av inköpskostnaden skulle kunna sparas. En sådan besparing inom den offentliga upphandlingen skulle motsvara statens årliga kostnad för barnbidragen och föräldraförsäkringen. En effektiv offentlig upphandling är på alla sätt ett starkt instrument för att säkra de mål inom offentlig sektor – till exempel inom vård, skola och omsorg – som regeringen annars talar sig så varm för.

Upphandlingskommittén har lämnat ett delbetänkande (SOU 1999:139, Effektivare offentlig upphandling – för fortsatt välfärd, trygghet och tillväxt) där man bl.a. anför

• att Konkurrensverket ska bli ny tillsynsmyndighet för området

• att en ny sanktion – marknadsskadeavgift – ska införas mot grova regelbrott

• att näringslivets organisationer ska få föra talan i upphandlingsmål.

Förslagen har remissbehandlats och fått ett gott mottagande. Regeringen lade med utgångspunkt från betänkandet en proposition om den offentliga upphandlingen (1999/2000:128, Offentlig upphandling i informationssamhället) där den dock inte lämnade några förslag om stärkt tillsyn. Då det är väl känt att det finns betydande problem inom området och då det finns noggrant genomtänkta och remissbehandlade förslag, borde regeringen dock ha tagit med dessa för att stärka upphandlingen.

Flera motioner om stärkt tillsyn har lagts, bland annat motion 2000/01:Fi804 där förslag om en starkare tillsyn och effektivare sanktioner har lagts. Finansutskottet avstyrkte emellertid motionen i betänkandet 2000/01:FiU8, Offentlig upphandling i informationssamhället, med motiveringen att regeringen i och för sig var positiv till en stärkt kontroll av upphandlingen men att den ansåg att frågorna borde beredas ytterligare och att ett sådant arbetet var i full gång.

Därefter har Upphandlingskommittén presenterat sitt slutbetänkande, SOU 2001:31, Mera värde för pengarna. Tillsyns- och sanktionsfrågorna behandlas dock inte i detta betänkande. Detta har remissbehandlats under 2001.

Det är nu dags för regeringen att ta ett samlat grepp om den offentliga upphandlingen. I första hand bör det handla om att rätta till de brister som övertygande har klarlagts, nämligen den brist på efterlevnad av regelverket som alltför ofta uppdagas. Det handlar om att skapa respekt för ett av våra viktigaste regelverk. Bestämmelserna om upphandling avgör vem som ska få göra affärer med den offentliga sektorn. Detta ska ske affärsmässigt och på lika villkor för alla leverantörer, oavsett om de är stora eller små, svenska eller utländska, privata eller offentliga. Det gäller att undanröja alla misstankar om att myndigheterna vill gynna någon leverantör. En fungerande offentlig upphandling gynnar alla.

Stockholm den 28 september 2001
Marianne Andersson (c)
Inga Berggren (m)	Inger Strömbom (kd)
Kenth Skårvik (fp)	Ola Karlsson (m)
Åke Sandström (c)	Kerstin Heinemann (fp)