Upphävande av samfälligheters rätt till verkställighet på grund av debiteringslängd

Motion 2007/08:C307 av Jan Ertsborn (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om upphävande av samfälligheters speciella rätt till verkställighet enligt utsökningsbalken för belopp som uttaxerats i debiteringslängd.

Motivering

Erforderliga ekonomiska medel till en samfällighetsförenings verksamhet betalas av dess medlemmar. Betalningsskyldigheten fastställs genom en uttaxering på medlemmarna i en särskild debiteringslängd, som framläggs på föreningsstämma. I debiteringslängden anges det belopp som uttaxeras, vad som belöper på varje medlem och när betalning ska ske. Om medlem anser att uttaxeringen är felaktig kan talan mot föreningen väckas hos fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag då debiteringslängden framlades på föreningsstämma.

Om talan inte väcks vid fastighetsdomstolen får debiterat och förfallet belopp uttas enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om fordran för vilken betalningsskyldighet ålagts genom dom som äger laga kraft. Med andra ord likställs debiteringslängden i verkställighetshänseende med en lagakraftvunnen dom.

Detta speciella förfarande har väl sannolikt sin grund i att uttaxerade belopp i någon utsträckning kan sägas likna debiterade skatter och andra offentligrättsliga fordringar.

Även om samfälligheter i någon mening kan sägas likna det offentliga är dessa ändå i grunden privata rättssubjekt. Det är därför svårt att i dagens samhälle se skälen till den gjorda konstruktionen.

De förändringar som genomförts och som planeras genomföras vad gäller organisationen inom såväl Kronofogdemyndigheten som skattemyndigheten vad särskilt gäller sättet för indrivning av statens fordringar på skatter och avgifter kan också åberopas som skäl för förändringar vad gäller samfälligheter.

Kronofogdemyndigheterna har upplyst om att dessa verkställighetsärenden ofta föranleder mycket arbete och även att en hel del ärenden avvisas av formella skäl. Det är helt enkelt ett för komplicerat förfarande att använda för de personer som utgör styrelser i samfälligheterna. Till detta kommer att enligt praxis (NJA 1987 s. 46) kan samfälligheten på detta sätt inte erhålla verkställighet för dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader utan i den delen erfordras en sedvanlig exekutionstitel efter ansökan om betalningsföreläggande eller stämning till domstol.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det speciella system för verkställighet av uttaxerade belopp till samfälligheter inte är tidsenligt utan väl komplicerat och inte fungerar tillfredsställande i praktiken. Det föreligger inte några bärande skäl för att behålla detta system, utan samfälligheter bör, liksom andra rättssubjekt, hänvisas till att skaffa sig en exekutionsurkund på sedvanligt sätt efter en ansökan om betalningsföreläggande till Kronofogdemyndigheten eller en ansökan om stämning till domstol som då också kan omfatta dröjsmålsränta och kostnader.

Stockholm den 1 oktober 2007

Jan Ertsborn (fp)