Upphävande av träfiberlagen

Motion 1989/90:N252 av Sigge Godin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:N252

av Sigge Godin (fp)
Upphävande av träfiberlagen

Genom avskaffande av lagen om träfiberråvara skulle Sverige få så mycket
sågspån och kutterspån att elda med att det skulle motsvara importen av
230 000 kubikmeter olja, som räcker till årsbehovet av värme i 65 000 villor.

Träfiberlagens andemening är att rädda virkesråvaran åt skogsindustrin,
där den förädlas till fem gånger det värde den får som ved. Nu finns ett överskott
av sågspån som industrin inte vill ha och som kan ersätta stora mängder
av olja, gas och torv, torv som bryts under stora ingrepp i miljön.

Träfiberlagens nuvarande utformning som innebär att lagen förbjuder en
och samma anläggning att elda mer än 10 000 kubikmeter råvara som härrör
från rundvirke leder till nationalekonomiskt stora förluster. Bara i Jönköping
förorsakar träfiberlagen ett överskott på 10 000 kubikmeter sågspån
och 25 000 ton kutterspån.

Expertis inom skogsnäringen är överens om att det går att ta fram minst
ytterligare en miljon kubikmeter sågspån för eldning utan att på något sätt
konkurrera om råvaran med vare sig spånskiveindustrin eller cellulosabranschen.

Genom sågverkens och de energisäljande sågverksföreningarnas kontakter
med kommuner, landsting, värmeverk och industrier vet man att träfiberlagens
bränsledel upplevs som ett reellt hinder. I valet mellan ett fritt bränsle
och ett reglerat väljs ofta det fria. Ett upphävande av lagen skulle medverka
till att motivera de särinvesteringar i lager, transportörer, pannor och skorstenar
som krävs för att trädbränslena skall komma till sin fulla rätt.

Runt hela landet finns resurser för både hantering och distribution av sågspån
i mycket stora mängder och många värmeverk kan redan nu ställas om
för sågspånseldning. Men det krävs långsiktiga beslut som stimulerar investeringar
som medger värmeuppvärmning med spån.

Spånskivebranschens tidigare oro för tillgången på råvara om träfiberlagen
ändras har förbytts i en beredskap att teckna långtgående avtal som garanterar
tillgången på råvara. Cellulosabranschen accepterar också att spånöverskottet
går till bränsle om det inte påverkar priserna på den industriellt
användbara råvaran.

Överskottet på sågspån och kutterspån måste tillvaratas och ersätta dyrbar
importerad olja, kärnkraftsproducerad elkraft och torv. Eftersom trädbränslen
är en del av en areell, småskalig näring med lå> _,a planerings- och igångsättningsfaser
är varje fördröjning av trädbränslebeslutet till nackdel för

Riksdagen /9

möjligheterna att ge trädbränslena en stor roll i den framtida energiförsörj- Mot. 1989/90

ningen. För att göra detta möjligt bör därför lagen om träfiberråvara avveck- N252

las.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar upphäva lagen (1987:588) om träfiberråvara.

Stockholm den 23 januari 1990

Sigge Godin (fp)

4