Upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län

Motion 1989/90:T524 av Stig Alemyr m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T524

av Stig Alemyr m.fl. (s)

Upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län

Länsjärnvägarna kommer i många fall att ha en fortsatt viktig roll i godstrafikarbetet.
Även om statens järnvägars (SJ) marknadsinriktning ger en koncentration
till vissa linjer börjar/slutar dock en icke obetydlig del av trafikströmmarna
på mindre banor. Om icke dessa mindre banor funnes skulle
sannolikt en stor del av godset transporteras helt och hållet på landsväg i
stället för på järnväg.

Järnvägarna i mellersta och norra Kalmar län ingår inte i järnvägens stomnät
utan tillhör länsjärnvägarna. Även här har tillgång till järnvägstransporter
stor betydelse för ett flertal sektorer inom näringslivet. Det är även här
nödvändigt att bankapaciteten vad gäller tillgänglighet och tillåten axellast
motsvarar de krav transportköparna ställer. Så är emellertid inte alltid fallet.

Persontrafikens framtid beror mycket på hur järnvägen kan tillmötesgå de
krav den resande allmänheten ställer i fråga om bekvämlighet, snabbhet, tillgänglighet
och tillförlitlighet.

Trafikhuvudmännens ställningstagande till persontrafikens framtid har för
länsjärnvägarnas del i Kalmar län inneburit att persontrafiken skall bibehållas
ett antal år framöver. Man vill avvakta resultatet av trafikutvecklingen på
järnväg som den kan bli i den nytillträdde trafikhuvudmannens regi. Men
banornas kvalitet är av mindre god standard.

På vissa delar av exempelvis bansträckan Hultsfred-Linköping råder stor
eftersläpning vad gäller standard beroende på att underhåll m.m. under lång
tid har nedprioriterats. Hastigheten har måst begränsas rejält. Det säger sig
självt att detta menligt påverkat järnvägens attraktivitet.

Minskad restid och transporttid, komfort, ökad punktlighet och säkerhet,
är alla viktiga krav på framtidens järnväg som förutsätter upprustning. Vi
anser att en sådan bör komma till stånd dels för att möjliggöra tillfredsställande
godstransporter, dels för att förbättra persontrafiken. Till en början
bör stödet vara av åtminstone sådan omfattning att normal tåghastighet kan
hållas. Det blir annars svårt att behålla resenärer och självfallet ännu svårare
att få till stånd en behövlig ökning av resandetillströmningen. Om nödvändig
upprustning av det eftersatta bannätet i Kalmar län dröjer riskeras att persontrafiken
läggs ner, därför att järnvägsalternativet ej kan erbjuda sina resenärer
rimliga krav på modern anpassning.

Vi anser att järnvägstrafiken i Kalmar län för framtiden bör få möjlighet
att utvecklas. Därmed skapas också bättre förutsättningar för utvecklingen
i mellersta och norra Kalmar län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av länsjärnvägarna i Kalmar län.

Stockholm den 23 januari 1990

Stig Alemyr (s)

Bengt Kronblad (s) Lena Öhrsvik (s)

Arne Andersson (s)
i Gamleby

Mot. 1989/90
T524

17