Uppsägningar inom den offentliga sektorn

Motion 1992/93:A602 av Lars Stjernkvist m.fl. (s)

Arbetslösheten kan inte förbjudas med ett administrativt
beslut. I så fall hade det förmodligen gjorts. Däremot är det
fullt möjligt att förhindra att staten, landstingen och
kommunerna säger upp personal och därmed förvärrar
krisen. Det kan göras. Om bara viljan finns.

I motionen föreslås åtgärder som ska göra det möjligt för
kommunerna och staten att genomföra
strukturförändringar, utan att tvingas säga upp personal.
Uppsägningar av offentliganställda kommer att fördjupa
krisen, och riskerar leda till att arbetslösheten permanentas
på en hög nivå. Alla vägar måste prövas för att förhindra
denna utveckling.

Den öppna arbetslösheten var vid årsskiftet rekordhöga
7,2 procent. Hela 11,7 procent av arbetskraften fanns
utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Alla prognoser
tyder på att situationen kommer att förvärras under 1993.
Risken för att vi får en permanent långtidsarbetslöshet är
uppenbar.

Alla tycks också vara överens om att traditionella
metoder för att förhindra arbetslösheten inte längre är
tillräckliga. Det behövs nya åtgärder. Det handlar både om
att uppmuntra lokala initiativ och att se över de
övergripande politiska instrumenten.

Om Sverige på lång sikt skall kunna hävda sig som
industrination måste en större andel av våra gemensamma
resurser satsas inom industrin. I nuvarande läge finns det
dock ingen dragkamp mellan det offentliga och industrin
om de gemensamma resurserna. Det underlättar inte för
industrin om kommuner och stat säger upp anställda och
bantar sin verksamhet. Följden blir i stället att krisen
fördjupas.

Målsättningen måste alltså vara att nu förhindra
uppsägningar inom den offentliga sektorn, men att på sikt
vara återhållsam med offentliga utgifter. Uppsägningsstopp
i dag och i princip anställningsstopp i morgon.

Kommunförbundet har gjort en enkät, som pekar på att
50 000 jobb försvinner i kommunerna under tre år. Till detta
kommer nedskärningar i statlig och landstingskommunal
verksamhet. Dessa uppsägningar kommer att skapa en
enorm rundgång, eftersom alternativet för alla dessa i
dagens läge är arbetslöshet.

Denna rundgång måste brytas. Vid förra
lågkonjunkturen för drygt tio år sedan uppvaktade
företrädare för Norrköpings kommun den dåvarande
arbetsmarknadsministern. Syftet var att Norrköping ville
använda stödet till de arbetslösa för att skapa jobb. Ett
lokalt initiativ för att stoppa rundgången. Liknande tankar
finns som bekant i dag. Enligt vår uppfattning borde det
vara fullt möjligt att först stoppa rundgången inom den
skattefinansierade delen av ekonomin.

För att bryta rundgången föreslås följande:

Det statsfinansiella läget framtvingar nedskärningar
inom den offentliga sektorn. Följden blir att budgetramarna
inte räcker för att behålla all personal. För att förhindra
uppsägningar föreslår vi att de offentliga arbetsgivarna ges
en möjlighet att fort- och vidareutbilda s.k. övertalig
personal. För att klara detta får de ianspråkta
arbetsmarknadsmedel och kontantstöd till arbetslösa, dvs.
en möjlighet att använda dessa resurser innan
arbetslösheten är ett faktum. Följden blir alltså att staten
villkorar sina bidrag. Endast om resurserna används för att
behålla och utveckla personalen kan arbetsgivaren
förhindra att anslagen skärs ner. Det är även rimligt att
arbetsgivaren svarar för en del av kostnaden för denna
utbildning, dels för att förhindra missbruk, dels med tanke
på att kommunerna får ökade kostnader om de
offentliganställda kastas ut i arbetslöshet.

Socialdemokraterna har i en annan motion föreslagit att
frågan om ovan nämnda rundgång av statliga medel skall
utredas. Utgångspunkten för denna utredning borde vara
att uppsägningar inom den offentliga sektorn förhindras i
nuvarande konjunkturläge.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att
förhindra att offentliganställda sägs upp i rådande
konjunkturläge.

Stockholm den 21 januari 1993

Lars Stjernkvist (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

Berit Löfstedt (s)

Inge Carlsson (s)

Viola Furubjelke (s)

Ingvar Björk (s)

Sonia Karlsson (s)