Uppskov med och befrielse från militärtjänstgöring

Motion 1992/93:Fö326 av Jan Fransson m.fl. (s)

Militärtjänstgöring är självklart en skyldighet som
svenska ungdomar måste acceptera. Fall finns dock då
personliga förhållanden är av sådan karaktär att befrielse
eller alternativ tjänstgöring skall kunna ges. Detta sker
också i många fall. Ändå händer att ungdomar genom
byråkratisk stelbenthet kommer i svårigheter när de av
skilda skäl söker uppskov eller befrielse.

Under kort tid har två domslut mot unga människor
redovisats i pressen, domslut som upprört allmänheten.

I båda fallen har det handlat om unga män som velat få
uppskov med repetitionsövningar på grund av att de inte
kunnat ordna tillsyn för sina barn.

I det ena fallet dömdes en ung kalmarbo till fängelse
sedan han valt att ta vård om sina två barn -- det yngsta 18
månader -- hellre än att fara till regementet i Växjö.

Bakgrunden var klart redovisad. Mannen hade i god tid
sökt hjälp på sin hemkommuns socialbyrå, som inte kunde
bereda hans barn plats på daghem eller skaffa
dagbarnvårdare. Han hade också varit i kontakt med sitt
regemente.

Modern hade vid samma tidpunkt fått ett arbete, vilket
hon var rädd att förlora om hon direkt skulle begära
tjänstledighet.

Mannen hade inte vägrat att göra sin rep-månad utan av
ovan angivna skäl sökt uppskov, men fått beskedet att
problem med barntillsyn inte var nog skäl till uppskov.

Enligt vår mening bör övervägas en lagändring, som ger
utrymme för en mer flexibel bedömning. Hänsyn bör kunna
tas till att enskilda människor kan komma i nödsituationer
och hamna mellan två lojaliteter. Riksdagen bör göra ett
uttalande med en sådan innebörd att mänskliga hänsyn och
rationella skäl i fortsättningen vägleder domstolarna vid
handläggningen av dylika mål.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en lagändring
beträffande skälen för uppskov eller befrielse från
militärtjänstgöring.

Stockholm den 25 januari 1993

Jan Fransson (s)

Sven-Gösta Signell (s)

Birgitta Johansson (s)

Anders Nilsson (s)