Uppsökande verksamhet i kommunerna

Motion 1989/90:So300 av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: So300

av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka
(båda mp)

Uppsökande verksamhet i kommunerna

I förarbetena till socialtjänstlagen slås fast att en grundläggande förutsättning
är att samhälet känner till människornas situation, problem och behov.
Detta måste vara fallet för att adekvata åtgärder skall kunna sättas in på det
individuella planet och för att kommunera skall kunna fatta rätta investeringsbeslut.
Om detta görs skapas möjligheter till ett samhälle anpassat till
människors behov och krav på ett helt annat sätt än om denna inventering
inte sker.

Trots socialtjänstlagens klara och entydiga lagparagrafer och intentioner
fullgör inte alla kommuner denna uppsökande verksamhet. Enligt en utredning
bedriver bara 49 % av kommunerna någon form av uppsökande verksamhet
och endast ett fåtal handikappgrupper har sökts upp.

En handfull kommuner har skaffat sig en någorlunda heltäckande bild av
läget.

Denna uppsökande verksamhet är en förutsättning för att socialtjänsten
skall kunna fungera vid t.ex. den långsiktiga planeringen, för att främja förutsättningarna
för omsorg och service samt för att lättare kunna uppfylla de
kommunala målsättningarna.

Åtgärder måste sättas in så att kommunerna utvecklar och sedan drar
nytta av den uppsökande verksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att socialstyrelsen
bör göra en översyn av hur kommunerna lever upp till socialtjänstlagens
intentioner enligt vad i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1990

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)