Utbetalningar av EU-ersättningar till lantbruket

Motion 2004/05:MJ222 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hanteringen av EU-ersättningar till Sveriges jordbrukare.

Motivering

Utbetalningarna av EU-ersättningarna är händelser som regeringen valt att använda som regulator för att klara av statsbudgetens takbegränsande utgifter. Utbetalningarna av arealersättningen senarelades från år 2000 till 2001 och från 2002 till 2003. I vårpropositionen aviserades om att utbetalningarna av direktersättningarna till jordbruket skulle komma att senareläggas från slutet på 2004 till 2005. Detta bekräftas i budgetpropositionen.

Tidigare år har de senarelagda utbetalningarna begränsats till arealersättningarna, denna gång handlar det om betydligt fler ersättningar. Bland de ersättningar som berörs är förutom arealersättningen, djurpremier den nya mjölkersättningen, vissa miljöersättningar samt LFA-ersättningen. Sammantaget handlar det om ca 8 miljarder kronor. Detta är en summa som är större än hela den samlade nettoinkomsten i svenskt jordbruk.

På det här sättet får svenskt jordbruk ta en orimligt stor börda för att statens utgiftstak skall hållas. Detta handlar i realiteten inte om några utgifter för det svenska samhället eftersom detta är medel som finansieras av EU. Detta gör att den likvida situationen i jordbruket i slutet på kalenderåret kommer att bli ohållbar. Särskilt allvarlig kommer situationen att bli i norra Sverige eftersom både kompensationsersättningen och ersättningen till öppet odlingslandskap är ersättning som kommer att betalas ut först i början på 2005. Dessa ersättningar är centrala för norra Sverige. Till detta skall läggas den nya mjölkersättningen som ocksåär betydelsefull, eftersom mjölkproduktionen är landsändans helt dominerande produktionsgren.

De uppskjutna utbetalningarna innebär att Sveriges jordbrukare får sina pengar 1-2 månader senare än normalt. För många kan det innebära att de måste ta ett banklån för att klara likviditeten under den tiden. Det betyder räntekostnader som de inte får någon kompensation för.

En jordbrukare säger: - När vi bönder ska fylla i EU-ansökningar är allt så petnoga. Då kan minsta lilla fel betyda att vi missar stora bidrag. Men när vi ska få våra pengar dåär det inte så noga längre.

Den ekonomiska situationen i svenskt och norrländskt jordbruk är sådan att det inte finns utrymme för de höjda kostnader i produktionen som de senarelagda utbetalningarna innebär i form av ränteutgifter. Det torde knappast finnas någon produktionsenhet som inte tvingas använda sig av olika former av krediter för att klara av den likvida situationen.

Eftersom utbetalningen av EU-ersättningarna faktiskt inte är en kostnad för Sverige borde ambitionen istället vara att dessa utbetalas så tidigt som möjligt för att på så sätt bidra till den samhällsekonomiska utvecklingen, istället för att använda dem i motsatt riktning.

En långsiktig lösning av hanteringen av EU-ersättningarna måste genomföras. Det är inte rimligt att en hel näring årligen ska sväva i ovisshet om när medel, motsvarande hela näringens samlade nettoinkomst, kommer att betalas ut. Eftersom EU-ersättningarna inte påverkar den svenska ekonomin och riksdagen inte fattar beslut om dessa, borde en rimlig åtgärd vara att dessa medel läggs utanför statens budgettak.

Stockholm den 22 september 2004
Birgitta Sellén (c)	Håkan Larsson (c)