Utbildning av service- och signalhundar

Motion 2003/04:So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av service- och signalhundar.

Service- och signalhundar

I flera länder, bl.a. England, Holland och USA, har man stor erfarenhet av att använda hundar som hjälp för människor med funktionsnedsättning. I Sverige har det enbart varit ledarhundar fram till 1989. Men nu finns det ytterligare två typer av tjänstehundar: servicehundar och signalhundar. Döva eller hörselskadade använder sig av en signalhund och rörelsehindrade av en servicehund.

Föreningen Svenska Service- och Signalhundsförbundet

Sedan januari 1999 driver nu Svenska Service- och Signalhundsförbundet utbildning av servicehundar, signalhundar och deras förare. Samt specialutbildning för instruktörer samt erbjuder gamla ekipage en meningsfull verksamhet. Förbundet är resultatet av ett mycket lyckat projekt som drevs av Service- och Signalhundsgruppen med medel som kom från Allmänna arvsfonden. Projektet drevs under åren 1993–1998 av en arbetsgrupp inom Stiftelsen Nordiska Rehabiliteringsfonden (NRF) med stimulansbidrag från Socialstyrelsen.

Svenska Service- och Signalhundsförbundet arbetar med utbildning av både rörelsehindrade, döva och hörselskadade hundägare så de kan träna sina hundar till att hjälpa dem i vardagen.

Resultatet hitintills är att ca 50 hundägare och deras hundar är examinerade

(43 servicehundsekipage och 7 signalhundsekipage). 21 instruktörer är utbildade och spridda över landet, från Staffanstorp i söder till Kiruna i norr.

Arbetet innebär att man tillgodoser individuella önskemål och skräddarsyr träningen så långt det är möjligt. Hundägarna har mycket individuella funktionshinder med olika behov, förutsättningar och önskemål.

Servicehunden

Servicehunden tar t ex upp saker som man tappat på golvet eller på marken. Det kan låta som en liten sak, men för en rörelsehindrad kan det vara omöjligt att genomföra det själv. Likaså kan denna hund trycka på knappar, ge stöd vid förflyttningar t ex från rullstol till sängen. Hunden kan larma om man fallit omkull, öppna och stänga dörrar och hämta och lämna saker och mycket mer.

Signalhunden

Signalhunden ger framförallt för sin hörselskadade ägare ett ökat oberoende från tekniken. En ständig oro för hörselskadade är att de tekniska hjälpmedlen inte fungerar, signalhunden ger en ökad trygghet i dessa situationer. Hunden täcker in där de tekniska hjälpmedlen inte räcker till både innanför (t ex barnskrik, dörrknackning, brandvarnare, om det kokar över på spisen eller om kranen står och rinner) och utanför hemmet (namnanrop, larm, tappade nycklar eller andra föremål). Service- och signalhunden ger genom sin speciella träning ökad självständighet och ökad trygghet i många situationer.

Behövs det verkligen speciella raser för att vara till stöd för personer med funktionshinder?

Det är en vanlig fråga, och på den frågan kan man nog i princip svara nej. Men det finns vissa krav man ska kunna ställa på både hund och familj.

Några funktionshindrade kanske har hund själva eller i familjen. Hunden skall vara minst ett år och fullt frisk. Hundarnas lämplighet för arbetsuppgiften testas, de skall för att bli godkända vara sociala gentemot människor och klara av olika miljöer. Ingen aggressivitet får förekomma.

Man skall ha ett genuint hundintresse och en kunskap om hur hunden kan underlätta i vardagen. De är dessutom villiga att under ett år arbeta med instruktör för att nå målet service- eller signalhund. Ekipaget kallas till en inprovning där hundens lämplighet testas. När hunden godkänts ges besked om antagning, ekipaget kopplas ihop med en personlig instruktör och utbildningen påbörjas. Instruktörerna har en gedigen utbildning, med stora kunskaper, både teoretiska och praktiska, inom ämnet hund. Till det tillkommer en två veckor specialutbildning i ämnet service- och signalhund i samarbete någon folkhögskola.

Efter utbildning examineras service- eller signalhund med sin förare. Dels görs ett praktiskt prov, dels ett kunskapsprov för föraren.

Ett mål som är rimligt att sätta upp är att möjligheter till utbildning för funktionshindrade till att bli service- eller signalhundsförare skall kunna finnas över hela Sverige.

Denna beskrivning av ett av de viktigare stöden för personer med olika funktionshinder syftar till att tydliggöra behovet av en stabil finansiering. Dessvärre finns inte den och verksamheten lever därmed i en stor osäkerhet samtidigt som man kan konstatera att varje utbildad service- eller signalhund har utbildats till en jämförelsevis mycket låg kostnad per utbildad hund.

Mot denna bakgrund anser jag det angeläget att regeringen överväger hur man kan säkerställa utbildning av service- och signalhundar samt deras förare.

Stockholm den 30 september 2003
Ingela Thalén (s)	Anita Johansson (s)