Utbildning för akademiker med utländsk bakgrund

Motion 2004/05:Ub209 av Ulf Nilsson m.fl. (fp)

Sammanfattning

Det finns idag 30 000 personer med utländsk bakgrund som är arbetslösa eller felsysselsatta trots att de har en akademisk utbildning. Folkpartiet liberalerna kan inte acceptera detta slöseri med kompetens och med mänsklig energi. Både individerna och samhället som helhet är stora förlorare. För Sverige som ett litet land är det särskilt viktigt att ta tillvara de kunskaper som utländska akademiker för med sig.

I stället hamnar många i ett moment 22. Ett exempel är personer som inte blir antagna till högskolan för att deras kompetens inte bedömts - samtidigt som en antagning krävs för att en validering av kunskaperna ska göras. I denna motion presenterar Folkpartiet liberalerna förslag på ett system för enhetlig validering och satsningar på kompletteringsutbildningar på olika nivåer för personer med utländsk bakgrund som redan har en akademisk utbildning.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Innehållsförteckning2

Förslag till riksdagsbeslut3

Behovet av radikala förändringar3

Validering3

Svenskundervisning utifrån individens förutsättningar4

Kompletterande utbildningar5

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tilläggsdirektiv till Valideringsdelegationen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om startandet av nya och reguljära högskoleutbildningar för utländska akademiker.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialutformade svenskkurser på olika nivåer för utländska akademiker.

Behovet av radikala förändringar

Integrationsverket gav 2003 ut en rapport som visar att 30 000 akademiker från andra länder i dag antingen är arbetslösa eller arbetar med uppgifter som är långt under deras kvalifikationer. Samma rapport påpekar att alldeles för många högt utbildade personer fastnar mellan fem och elva terminer i utbildningar på grundskolenivå.

Massan av utländska akademiker som länge har stått utanför egna yrken eller aldrig har fått kontakt med dem är stor. Traditionella AMS-utbildningar och preparandkurser på universitet hjälper bara en liten del av dessa länge försummade stora grupper. Den svåraste ekvation utbildningssystemet och arbetslivet har att lösa är en snabb och effektiv yrkesrehabilitering av dem som länge har missgynnats: varje dag som går utan något hopp om en bättre framtid fördjupar dessa människors sociala och psykologiska kris och diskvalificerar dem ännu mer.

Det traumatiska psykologiska utanförskap som många utländska akademiker lever i skulle i många fall kräva att de nya kurserna kopplas till individuellt skräddarsydda rehabiliteringsprogram.

För att övervinna de svårigheter vi tidigare beskrivit, behövs det flexibla utbildningar och kontakter mellan de utländska akademikerna och personer som redan befinner sig i det aktiva yrkeslivet och som på nytt kan tända hopp och skapa motivation hos de arbetslösa. Detta kan inte täckas med sällsynta möten med en välvillig men ändå avlägsen mentor: den sociala rehabiliteringen kräver ofta förekommande personliga kontakter kring konkreta yrkesfrågor. Dessa kontakter uppstår lätt i gemensamma arbetsprocesser. Naturliga förhållanden för ett fungerande och djupgående samarbete skapas i t ex yrkesträning eller utbildning.

Validering

Det går inte att förneka att läkare som redan har behandlat TBC eller malaria kan mer om dessa sjukdomar än läkare som bara har läst om dem. Liknande exempel kan hämtas från många andra yrken, men även för uppgifter där personer med utländsk bakgrund är speciellt kvalificerade, föredrar arbetsgivaren många gånger att anställa någon med helsvensk bakgrund.

Detta kan till en del förklaras med att endast en fjärdedel av nyanlända invandrare får sin utbildning bedömd och bara 19 % sin yrkeskompetens värderad eller validerad. Verket för högskoleservice uppger att en tredjedel av alla sökanden får vänta mer än nio månader på att få sin utbildning bedömd. Utan en sådan bedömning placerar komvux regelmässigt personer i utbildning på låg nivå. 1

Det behövs ett bättre system för validering av de kunskaper personer med utländska utbildningar har. En likvärdighet måste skapas så att valideringarna kan värderas lika av högskolor och arbetsgivare runtom i landet. Oklarheten och inkonsekvensen när det gäller valideringarna reser byråkratiska hinder för de sökande och försvårar antagningen. Idag kan sökande råka ut för att de inte kan antas till en högskola, eftersom de inte fått sin kompetens validerad - samtidigt som högskolan kräver antagning innan de vill göra en validering. 2

En likvärdig bedömning behövs baserad på en utarbetad redovisning av vad utländska utbildningar motsvarar i det svenska utbildningssystemet och vad som eventuellt behöver kompletteras för att en svensk examen ska nås. Valideringen ska även ta hänsyn till kunskaper som inte ingår i motsvarande svenska utbildningar. Detta bör ingå i tilläggsdirektiv till Valideringsdelegationen.

Svenskundervisning utifrån individens förutsättningar

Kunskaperna i engelska och förtrogenheten med datorer och annat som är viktigt i det svenska samhället, skiljer sig mycket åt hos utländska akademiker beroende på vilket land de kommer ifrån och vilken utbildning de fått. De områden på vilka eftergymnasiala och högskolestudier direkt kan bidra till en förbättring av de utländska akademikernas position i arbetslivet är lätta att identifiera: svenska, engelska, skrivspråk för arbetslivet, yrkesspråk och datakunskap.

Kurserna i svenska som de flesta invandrare i dag har tillgång till är långtifrån utformade efter akademikernas särskilda behov. Svenskundervisning för akademiker måste erbjudas till redan välutbildade människor från deras första tid som invånare i landet. Den som vill och kan lära sig svenska på mycket kort tid och den som ställer stora krav på sig själv ska få chanser att studera i egen takt och utan onödiga väntetider.

Kompletterande utbildningar

Olika kompletterande utbildningar som hittills har anordnats på eftergymnasial nivå har inte lett till en omfattande förbättring för de arbetslösa akademikerna. Positiva erfarenheter finns vid Stockholms, Linköpings och Lunds universitet (campus Helsingborg), Lärarhögskolan i Stockholm, Malmö och Borås högskolor, men de är än så länge begränsade till små grupper och hotas att avbrytas eller läggas ned när lärosätens ekonomi försämras. Dessa satsningars största svaghet är den osäkra finansieringen och förvirringen i relationer mellan olika studiefinansiärer - AMS, Integrationsverket, kommuner och högskolesystem.

Särskilda utbildningar måste anordnas så att personer som redan har en utbildning ges förutsättningar att anpassa sina kunskaper till svenska förhållanden. Ett exempel är intensiva kurser som ger personer med utländsk lärarutbildning behörighet att arbeta i svenska skolor. Detta görs bäst om man antar studenter som har den motivation och de svenskkunskaper som krävs för att klara den kompletterande utbildningen. Folkpartiet anser att högskolorna ska uppmuntras och ges stöd att utforma utbildningsprogram av detta slag. De högskolor som presenterar långsiktiga och väl genomtänkta förslag till denna typ av utbildningar bör garanteras långsiktig finansiering. Lyckade projekt finns redan men de är ofta av tillfällig karaktär och lider av finansieringsproblem.

Hittills har de av regeringen anvisade medlen till teoretisk och praktisk utbildning vid universitet och högskolor för invandrare med utländsk högskoleutbildning (s k aspirantutbildning) varit otillräckliga. Resurserna räckte bara till små grupper studerande och ett litet antal lärarinsatser. När programmen nu börjar närma sig sitt slut - de var avsedda att omfatta tre studieår - kan man konstatera att en del studenter inte kan fullfölja sin utbildning i brist på finansiering.

I Malmö har högskolan fått löfte från länsarbetsnämnden om finansiering av 80 studieveckor, men aspiranterna i Linköping vet fortfarande inte hur de ska få ekonomi för höstterminen 2004. Liknande oklarhet drabbar också de studerande vid Invandrarakademien vid Borås högskola, där utbildningsresultaten varit mycket goda och andelen studenter som gått vidare till arbete är stor.

Det är viktigt att arbetet med dessa kompletterande utbildningar får fortsätta och utvecklas vidare - inte bara därför att varje invandrad akademiker som får inträde i det svenska yrkeslivet är en direkt social, ekonomisk och politisk vinst för hela samhället, utan också därför att dessa kurser utgör en förebild, en symbol för lyckad integration av människor som bär med sig kultur från hela världen.

För dessa kompletterande kurser behöver medel skjutas till. Folkpartiet återkommer till denna fråga i utbildningsbudgetmotionen.

Stockholm den 20 september 2004
Ulf Nilsson (fp)
Marita Aronson (fp)	Anita Brodén (fp)
Axel Darvik (fp)	Ana Maria Narti (fp)
Christer Nylander (fp)

[1]	Rapport integration 2003, Integrationsverket
[2]	Ibid.