Utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten

Motion 1988/89:So305 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So305

av Lars Werner m. fl. (vpk)

Utbildning för vårdpersonal inom hemtjänsten

För många är arbetet i den sociala hemtjänsten ett genomgångsyrke. Personalomsättningen
har ökat under de senaste åren. En undersökning från ett
socialdistrikt i Stockholm visar att 39% av vårdbiträdena i hemtjänsten
slutade under en 1-årsperiod.

Den vanligaste anställningsformen i hemtjänsten är deltid. Endast 14%
av vårdbiträdena arbetar heltid. Under 1987 var den genomsnittliga
tjänstgöringsgraden 64%.

Orsakerna till den höga personalomsättningen och deltidsarbetet är
flera. Enligt personalens egna uppgifter är arbetet för psykiskt och fysiskt
ansträngande för heltidsarbete och på en deltidslön går det inte att försörja
sig, lönen är för låg. Dessutom är möjligheterna till vidareutbildning
nästan obefintliga i många kommuner och inflytandet över det egna arbetet
dåligt.

Den höga personalomsättningen kostar på både för dem som är beroende
av hemtjänsten för sina dagliga liv och för kommunerna som arbetsgivare.
Kostnaden för nyanställning av ett vårdbiträde beräknas till 23 000
kronor. Socialstyrelsen har beräknat att kommunernas kostnad för personalomsättningen
inom hemtjänsten uppgår till ca 1,4 miljarder kronor
årligen. Investeringar i personalpolitiken innebär därmed både omedelbar
ekonomisk och kvalitetsmässig vinst. En ström av nya vårdbiträden är
oerhört påfrestande för den enskilde. Dessutom försämras samarbetet med
andra yrkesgrupper, t. ex. inom primärvården, om ständigt ny personal
skall introduceras.

I den av riksdagen nyligen behandlade propositionen om äldreomsorgen
inför 90-talet fastslås att kommunerna bör prioritera personalpolitiska
åtgärder inom äldreomsorgen. Insatserna skall syfta till att minska personalomsättning
och sjukfrånvaro, att höja tjänstgöringsgraden och förbättra
rekryteringsmöjligheterna.

Vpk delar uppfattningen att de personalpolitiska åtgärderna måste få en
hög prioritet. Men vi anser inte att de av regeringen föreslagna åtgärderna
för att minska personalomsättningen är tillräckliga. Det räcker inte att som
regeringen uttala att arbetet i hemtjänsten måste organiseras så att det går
att arbeta heltid utan att bli utsliten. Situationen inom äldreomsorgen är
nu så bekymmersam att regeringen inte kan avsäga sig sitt ansvar genom
att hänvisa till den kommunala självbestämmanderätten. Regeringen måste,
enligt vpk:s mening, initiera personalpolitiska åtgärder inom hemtjänsten.
Det kan ske på flera sätt. Dels genom direktiv om kvalitetskrav på

omsorger och styrning genom statsbidrag. Ett mått på kvalité är persona- Mot. 1
lens utbildning. I propositionen om äldreomsorgen inför 90-talet redovisas So305
att år 1985 hade endast 9% av vårdbiträdena inom hemtjänsten utbildning
från social servicelinje eller motsvarande. Hälften av alla vårdbiträden
saknade lämplig utbildning för yrket.

För att arbetet inom hemtjänsten skall bli attraktivare måste vårdbiträdena
få större ansvar och inflytande över arbetet. Men för att kunna ta
ansvar måste vårdbiträdena få tid och möjlighet att skaffa sig kunskaper.

Utöver basutbildning behövs kontinuerligt personliga utbildningsplaner.
Dessa skall konstrueras så att personalen fortlöpande kan välja utbildning
inom det område som man arbetar med. Genomgångna etapper bör
också ge utdelning på lönen och större ansvar i arbetet.

Om arbetet i hemtjänsten kortas med förslagsvis 1 2 timmar per dag,
med bibehållen lön, skapas utrymme både för utbildning och utveckling av
arbetslaget genom kamratstöd. Genom att arbetet varvas med utbildning
så blir det också mindre fysiskt tungt. Och deltidsanställda skulle stimuleras
att öka sin tjänstgöringsgrad om de i motsvarande utsträckning fick del
av utbildning.

På sikt minskas kommunernas kostnader genom lägre personalomsättning,
men omedelbart ökar givetvis utgifterna i samband med att utbildningarna
startar. Staten bör därför under en övergångsperiod svara för viss
del av kostnaden. Detta kan ske genom att AMU svarar för utbildningen.

Fr. o. m. i år utgår årsarbetarbidrag även till vårdpersonal på ålderdomshem.
Samtidigt med det nya bidragets införande slopades schablonbidraget
per ålders- och förtidspensionärer. I praktiken innebär den konstruktionen
att merparten av bidraget till ålderdomshemmen skapas genom
omfördelning av statsbidragen till äldreomsorgen. Den vårdform-omsorg,
som skall prioriteras enligt formulerade mål för äldreomsorgen, är hemtjänsten.
Detta bör komma till uttryck i faktiska ekonomiska satsningar.

Vpk anser att det behövs speciella statsbidrag riktade till hemtjänsten.
Statsbidraget bör utformas så att det stimulerar kommunerna att utbilda
hemtjänstpersonalen. Förslagsvis skall detta utbildningsbidrag motsvara
den summa som tidigare utgick som schablonbidrag, ca 500000000 kronor/år.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om utformning
av statsbidrag för utbildningspolitiska åtgärder inom hemtjänsten, så
att bidraget kan gälla fr. o. m. den 1.7.1989.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbildning för
vårdpersonal inom hemtjänsten i AMU:s regi enligt motionens förslag,1]

1. att riksdagen beslutar att under anslaget Gl, bil. 7, för 1989/90
anslå 3 562 850000 kronor, dvs. ett i förhållande till regeringens
förslag höjt anslag med 500000000 kronor,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nytt statsbidrag Mot. 1988/89
för utbildning av vårdpersonal inom hemtjänsten, fr. o. m. den 1 juli So305
1989.

Stockholm den 25 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

1 1988/89: A260.

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

1 1988/89: A260.