Utbildning i miljökunskap

Motion 1990/91:Ub281 av Birger Andersson och Sven-Olof Petersson (c)

Miljöfrågorna blir allt viktigare. Detta återspeglas också
i den allmänna samhällsdebatten, i vilken miljöfrågor får
allt större utrymme. Även i samtal människor emellan
kommer allt oftare miljöfrågorna upp till diskussion. Men
miljöfrågorna har inte diskuterats i så många år. Det var
först under 1960-talet som miljöfrågor började diskuteras
mera intensivt. Tidigare hade endast begränsade
diskussioner förts vad gäller vatten- och luftföroreningar.
Vattenvårdsfrågor började diskuteras i anslutning till de
stora hygieniska problem, som uppstod i och med städernas
snabba tillväxt.

Luftföroreningarna började uppmärksammas under
1950-talet, då man förde tafatta diskussioner om problemen
med luftföroreningar i Europas storstäder.
Skorstenshöjning blev den främsta ledstjärnan att komma
tillrätta med luftföroreningarna i storstäderna.

Under 1960-talet kom naturen på allvar in i
diskussionen. Allt fler ställde sig frågan: Kan det samhälle,
som vi människor varit med om att bygga, utgöra ett hot
mot naturen och vår överlevnad? Kvicksilveralarmet på
1960-talet satte fart på debatten -- man började efterlysa
forskning och åtgärder på miljöområdet.

Centerpartiet var det parti, som tidigt på ett mera
konkret sätt tog tag i miljöfrågorna. Orden miljö, ekologi
och livskvalitet fick sina genombrott. Intresset för miljövård
har snabbt ökat. Många svenskar arbetar numera mycket
aktivt och med starkt engagemang på olika nivåer för att
hejda miljöförstöringen.

Internationellt samarbete

En allt starkare oro för den långsiktiga internationella
utvecklingen på miljöområdet har börjat växa fram.
Problemen är ofta storskaliga, svåråtkomliga och har
långtgående, troligen accelererande verkningar. Allt
eftersom våra miljökunskaper växer, övergår det vi tidigare
anat till verkliga och tydliga hot.

Det internationella miljövårdsarbetet har efterhand
blivit mera målinriktat. Man undertecknar
ramkonventioner, i vilka man erkänner problemen och
deklarerar sin vilja att samarbeta för att lösa dem. Det tar
emellertid ofta lång tid att gå från ord till handling.

Ökad kunskap i miljöfrågor nödvändig

Sverige har i många avseenden varit ett föregångsland,
när det gäller att bedriva miljövårdande arbete. Vi har en
omfattande men splittrad miljölagstiftning, vi har
myndigheter för miljökontroll, miljökrav på företagen,
moderna reningsverk osv -- men mycket återstår att göra.

Det mesta vi svenskar gör i det dagliga livet har
återverkningar på miljön. En del av våra handlingar
förbättrar miljön, många av våra handlingar bidrar till
miljöförstöringen genom oförsiktighet och bristande
kunskaper i miljöfrågor. En viktig del av miljövården är att
utveckla ett handlingsmönster, som hejdar
miljöförstöringen och verkar i miljöförbättrande riktning.
Många svenskar vill leva miljövänligare, men det är ofta
svårt för den enskilde att finna rätt handlingsmönster.
Därför måste kunskapsnivån höjas och
miljömedvetenheten öka hos den enskilda människan.

Här några exempel från det dagliga livet: Dämpa
förpackningshysterin -- kaviartuben har ingen
förpackning -- tandkrämstuben har, använd returglas i
stället för PET-flaskor, plastförpackningar och
aluminiumburkar, välj miljövänliga tvätt- och diskmedel,
dosera rätt vid tvättning och diskning, källsortera sopor,
undvik olämpliga plastförpackningar, var systematiskt
energisparande i smått och stort, använd miljövänligt
papper, utnyttja kollektivtrafiken, samåk om man måste
åka bil till arbetet osv. Listan skulle kunna göras mycket
lång. Att leva miljövänligt, att göra miljövänliga inköp tar
tid att lära sig. När vi handlar, jäktar vi genom affären, vi
ger oss inte tid att leta upp eller fråga efter de miljövänliga
varorna. Konsumenten har makt. Om vi blev mer
miljömedvetna vid våra inköp, skulle varusortimentet
snabbt förändras till det bättre. Miljövänliga varor skulle
dominera och inte som nu ofta vara placerade på
undanskymda platser och därför svåra att finna.

Hur skall vi då kunna öka våra kunsakper om miljön och
förbättra vårt beteende? För närvarande sker insatserna
ofta genom punktinsatser. Detta är ej tillräckligt för att vårt
handlingsmönster varaktigt skall förändras. För att
förverkliga tankegångarna i den här motionen krävs kraftigt
ökade kunskaper om den vardagsnära miljön.

Utbildning

För att nästa generation på ett systematiskt sätt skall
komma att uppträda i enlighet med motionens tankegångar,
krävs ökade miljökunskaper hos all utbildande personal
såsom förskollärare, grundskollärare osv. I
grundutbildningen för all undervisande personal skall ingå
utbildning i miljökunskap. För närvarande är denna
utbildning ofta otillräcklig och sker genom punktinsatser.
Utbildningen bör vara systematisk och genomsyra hela
grundutbildningstiden. Många, som sysslar med utbildning,
genomgår fortbildning och vidareutbildning av varierande
längd. Även i dessa kurser är det synnerligen viktigt att
utbildning i miljökunskap ingår.

Kampanj i miljökunskap

En riksomfattande studiekampanj i miljökunskap bör
genomföras på ett systematiskt sätt. Kampanjen bör
planeras och genomföras i samarbete mellan statliga organ
och studieförbund (studiecirklar), folkhögskolor
(kortkursverksamhet) facklig och frivilligorganisationer av
olika slag och andra intressenter. Kampanjen bör få starkt
statligt stöd. Även konsumentorganisationer bör i detta
sammanhang kunna utgöra en god resurs.

Arbetslivsfonden

En arbetslivsfond har inrättats. Avgifterna beräknas
tillföra fonden ca 11 miljarder kronor, vartill kommer
avkastningen på fondmedlen. Riksdagen har fastställt
riktlinjer för användning av arbetslivsfondens medel. Enligt
dessa skall fondens medel användas till rehabilitering, till
att förbättra arbetsmiljöer och sättet att organisera arbetet.
Arbetsmarknadens parter skall gemensamt utforma
program och föreslå insatser. Därför skall besluten till
största delen också fattas på det regionala planet -- av dem
som bäst känner behoven.

Enligt vår uppfattning borde riktlinjerna för användande
av arbetslivsfondens medel kunna vidgas så att utbildning i
miljökunskap, avseende både den inre och yttre miljön, kan
få genomföras såvida företag och anställda är ense om
detta. Genom vårt förslag kommer företagen att kunna höja
nivån i miljökunskap på all personal.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgade riktlinjer för
användande av arbetslivsfondens medel,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning i miljökunskap,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kampanj i miljökunskap.

Stockholm den 23 januari 1991

Birger Andersson (c)

Sven-Olof Petersson (c)

1 1990/91:A234