Utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Motion 1988/89:Ub810 av Sten Svensson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ub810

av Sten Svensson m.fl. (m)

Utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Utbildningsfrågorna är av fundamental betydelse för en god hälso- och
sjukvård. Faktorer som ställer särskilda krav på en god utbildning på alla
nivåer är en alltmer tekniskt komplicerad vård, den ökade satsningen på vård
i hemmet, som ställer ökade krav på den enskilde vårdutövaren, den fria
nordiska arbetsmarknaden samt en ökad internationalisering.

Vårdyrkena kommer framemot sekelskiftet att få räkna med stora
rekryteringsproblem. År 2000 kommer antalet 80-åringar att ha ökat med 40
procent, och erfarenheterna visar att en tredjedel av 80-åringarna är intagna i
institutionsvård inom sjuk- eller socialvård. År 2000 kommer samtidigt
antalet 1520-åringar att ha minskat med 20 procent. Detta kommer att
innebära stora svårigheter att rekrytera tillräckligt många ungdomar till
vården. Den resurs som då sannolikt måste tas till vara är de då mycket stora
kullarna i medelåldern. Det torde därför vara angeläget att under hand'
planera för en alltmera utbyggd vuxenutbildning till de olika vårdyrkena.

Elever inom gymnasieskolans vårdlinje har på senare år tyvärr visat sig ha
bristande baskunskaper och har ofta behövt stödundervisning på grundskolenivå
i t.ex. matematik, svenska och engelska.

Svenska sjuksköterskors kompetens har på senare år ifrågasatts av de
övriga nordiska länderna och varit föremål för debatt i bl.a. Nordiska rådet
och mellan de nordiska socialministrarna.

Ovanstående är trista fakta, som är desto mer anmärkningsvärda på grund
av att inte minst svenska sjuksköterskor ansetts vara bland de bästa i världen
och då Sverige gärna vill berömma sig av en högt kvalificerad hälso- och
sjukvård.

Vi har från moderata samlingspartiets sida krävt väsentliga förbättringar
av utbildningen på alla nivåer under en följd av år. Detta gäller inte minst
vårdyrkesutbildningarna såväl på gymnasie- som högskolenivå och vi återkommer
i denna motion med krav därom.

Gymnasieskolans vårdlinje bör vara treårig

ÖGY-utredningen förordade en förlängning av den gymnasiala vårdutbildningen
till tre år - ett förslag som vi tidigare framlagt. Tyvärr sträckte sig
regeringens och riksdagsmajoritetens ambitioner inte längre än till en treårig
försöksperiod i vissa kommuner och regioner. Endast Värmlands län har haft
ett s.k fullskaleförsök.

Utökningen i tid inom gymnasieskolans vårdlinje bör användas till
allmänna ämnen - svenska, engelska, naturkunskap, psykologi och matema

tik - samt vårdpraktik. Religionskunskap och filosofi samt kost- och
konsumentkunskap bör ingå i läroplanen. Dagens temastudier i etik och
kultur är otillräckliga och ämnet psykologi bör ingå som obligatoriskt ämne
för att öka förståelsen för människor med problem. Praktikperioderna bör
byggas upp i en logisk följd och praktikplatserna väljas med omsorg. På detta
område finns stora brister i dag.

Med tanke på att vårt samhällsmönster förändrats mycket på några
årtionden - en stor del av befolkningen är invandrare, flyktingar, adopterade
och utbytesstuderande - är internationalisering ett viktigt mål även för
gymnasieskolans vårdlinje. Utbildningen bör ge eleven kännedom om andra
kulturer och goda språkkunskaper. Engelska bör vara ett obligatoriskt ämne
och ge såväl allmänna kunskaper som sjukvårdsengelska.

Matematik, som idag är ett tillvalsämne, bör införas som obligatoriskt
ämne. Inom vårdområdet är det särskilt viktigt att kunna procenträkning och
att kunna göra enhetsomvandlingar och överslagsberäkningar. Det förekommer
alltför ofta att kunskaperna i läkemedelsräkning är bristfälliga med
feldoseringar som följd, något som kan få katastrofala följder i vården, vilket
även riksdagen uppmärksammat.

Naturkunskap bör också införas som obligatoriskt ämne och ge yrkesanpassade
kunskaper i fysik, kemi och biologi.

Omvårdnadslinje

ÖGY-utredningen föreslog att sociala servicelinjen borde bibehållas som
separat utbildningslinje men med möjlighet till samverkan med vårdlinjen.
Den försöksverksamhet, som gjorts bl.a. i Värmlands län, tyder på att den
sociala servicelinjen bör tas bort och helt ersättas av den omvårdnadslinje,
som ger dubbel kompetens, d.v.s. samma person ska kunna ge såväl vård som
social service.Ett av dagens stora vårdproblem är det stora antalet olika personer,
som besöker den som är äldre, handikappad eller sjuk.

Inte minst i glesbygdsområden med långa transporter är det värdefullt att
samma person kan ge injektionen och koka vällingen... Det är viktigt med en
helhetssyn på den hjälpbehövande människan.

Det som här anförts om inriktningen av en ny treårig vårdutbildning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna inför det arbete som efter
försöksverksamhetens utvärdering skall leda till en reformerad yrkesutbildning
inom gymnasieskolan.

Minska rekryteringsproblemen genom ökade krav!

Inom vårdyrkena över huvud taget, men särskilt beträffande sociala servicelinjen
har rått och råder fortfarande stora rekryteringsproblem. Detta har
lett till att antagningskraven sänkts betänkligt och att eleverna till sociala
servicelinjen inte sällan antagits till en plats på sitt sistahandsval. Detta är
naturligtvis till men för de människor, som behöver hjälp.

Vi har i tidigare motioner hävdat, att en höjning av vårdyrkenas status bl.a.
genom att upprätthålla och även höja kvalitetskraven vore en väg att lösa
rekryteringsproblemen. Kvalitet i utbildningen är ju något synnerligen
viktigt inom ett yrkesområde, där yrkesutövaren ska svara för såväl vård som

service, matlagning och kuratorsuppgifter till hjälp för äldre, sjuka, barn och Mot. 1
handikappade. Ub810

Hittills gjorda erfarenheter av försöksverksamheten visar, att rekryteringsproblematiken
mildras vid en samordnad omvårdnadsutbildning.

Inom vårdutbildningarna är en viss mognad samt lämplighet för yrkesområdet
viktiga faktorer. Därför bör yrkeslivserfarenhet från vårdområdet
meritvärderas vid ansökan.

Vi ifrågasätter, om inte någon form av lämplighetsbedömning och
eventuellt försök med återinförandet av en s.k. provelevtid borde kunna
prövas. Genomgångna specialkurser på gymnasiet borde också kunna
tillgodoräknas vid ansökan liksom yrkesinriktad arbetspraktik.

Ett problem i sammanhanget är att nuvarande personal i hemtjänsten
saknar adekvat utbildning; i storstäderna är inemot en trejedel utan sådan
utbildning. På flera håll erbjudes dessutom personal som rekryteras utan
erforderlig utbildning att genomgå lokalt utformad utbildning. Denna är då
inte generellt kompetensgivande. Personal med sådan lokalutbildning hamnar
då i den beklagansvärda situationen att de endast kan söka tjänster i den
kommun de först anställts hos. De är angeläget att all utbildning inom vården
är generellt kompetensgivande för att bostadsband skall kunna undvikas, och
för att kvaliteten på vården skall kunna upprätthållas.

En bättre utbildning vid vårdhögskolan

Vi har i tidigare motioner framfört behovet av ökade inträdeskrav till
vårdhögskolorna och vi fick därvid medhåll av tillträdesutredningen. Erfarenheterna
har visat, att det inte räcker med betygspoängen 3 i gymnasieskolans
tvååriga vårdlinje för att få behörighet till inträde vid vårdhögskolan.

Enligt UHÄ:s slutrapport av vård 77-reformen har förkunskapskraven inom
vårdhögskolan varierat starkt och särskilt beträffande färdigheten i matematik.
En generell förlängning av gymnasieskolans vårdlinje med ett år är en
viktig åtgärd - under förutsättning att utbildningen ger ökade kunskaper och
färdigheter i matematik, särskilt läkemedelsräkning, naturkunskap, svenska
och engelska.

Erfarenheterna har visat, att den försöksverksamhet som sedan
1986 prövats på flera håll i landet med förlängd utbildning inom högskolans
ram direkt efter gymnasiets treåriga teoretiska linjer har slagit mycket väl ut
och rekryteringsbasen till vårdhögskolan har härigenom breddats. Detta är
viktigt dels med tanke på kvalitetsaspekter på utbildningen men även med
tanke på att det enligt Landstingsförbundet råder stor brist på sjuksköterskor.
Enligt förbundet saknades 3 800 sjuksköterskor i mars 1988. Vi delar
UHÄ:s uppfattning att en alternativ treårig studiegång om 120/130 poäng bör
inrättas inom ramen för hälso- och sjukvårdslinjen.

Komplettering med påbyggnadslinjer fastställda av UHÄ är nödvändiga
för vissa vårdinriktningar. Högre alternativkurser har t.ex. visat sig nödvändiga
för vissa linjer, t.ex. laboratorieassistentlinjen, rehabiliteringslinjens
inriktning mot sjukgymnastik samt hälso- och sjukvårdens inriktning mot
radiologi och onkologi.

Statligt huvudmannaskap för vårdhögskolan

Den s.k. huvudmannaskapskommittén förordade 1981 ett enhetligt statligt
huvudmannaskap för all högskoleutbildning.

Skälen härför angavs bl.a. vara:

- ett effektivt resursutnyttjande

- en starkare anknytning till forskning

- en enhetlig utbildningskvalitet

- bättre överblick och samordning

Redan 1979 när beslutet om en ny högskoleorganisation antogs av riksdagen
framförde vi moderater kravet om ett enhetligt statligt huvudmannaskap för
all högskoleutbildning.

Erfarenheterna har visat att landstingen som huvudman för såväl gymnasieskolans
vårdlinje som för högskolans vårdutbildning inte är ett bra
utvecklingsklimat för vårdutbildningen. Utbildningsmässiga och kvalitetsmässiga
hänsyn har visat sig få stå tillbaka för landstingens ambitioner att
främst ge internutbildning för eget behov. Det är vidare ett påtagligt problem
att grundutbildningen och forskarutbildningen inom omvårdnadsforskningen
har olika huvudmän. Grundutbildningen har inget naturligt samband med
forskning inom sitt område. Vårdhögskolorna har inte kunnat bygga upp en
adekvat forskningsanknytning och forskningsorganisation.

Med ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning
skulle effektiva och kvalitativa lösningar kunna nås på ett helt annat sätt än
nu och de resurser som finns kunna utnyttjas på ett mer rationellt sätt.
Omvårdnadsforskningen skulle på detta sätt få en betydligt storrå stadga och
utvecklas i positiv riktning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av en ny treårig vårdutbildning inför
det arbete som efter försöksverksamhetens utvärdering skall leda till
en reformerad yrkesutbildning inom gymnasieskolan,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
yrkeslivserfarenhet bör meritvärderas vid antagning till gymnasieskolans
omvårdnadslinje,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon
form av lämplighetsprövning bör utredas vad gäller gymnasieskolans
vårdlinje och omvårdnadslinje, t.ex. yrkespraktik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
antagning till sjuksköterskeutbildning efter vårdinriktade kompletteringskurser
från gymnasieskolans teoretiska treåriga utbildningar bör
ske parallellt med antagning från gymnasieskolans vårdlinjer för att
bredda och förbättra rekryteringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
möjligheten till komplettering med påbyggnadskurser till vissa linjer
inom de postgymnasiala vårdutbildningarna bör utökas, samt

Mot. 1988/89
Ub810

10

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning
bör utredas.

Stockholm den 24 januari 1989
Sten Svensson (m)
Gullan Lindblad (m)	Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)	Ingvar Eriksson (m)
Karin Falkmer (m)	Margit Gennser (m)
Bertil Persson (m)	Ingrid Hemmingsson (m)
Per Stenmarck (m)	Inger René (m)
Ingegerd Troedsson (m)	Karl-Gösta Svenson	(m)
Ann-Cathrine Haglund (m)	Göran Åstrand (m)
Göran Allmér (m)	Elisabeth Fleetwood	(m)
Birger Hagård (m)	Birgitta Rydle (m)
Ulf Melin (m)	Rune Rydén (m)

Mot. 1988/89
Ub810

11