Utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Motion 1989/90:Ub621 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub621

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Utbildningsfrågor inom hälso- och sjukvården

Inledning

Utbildningsfrågorna är av fundamental betydelse för en god hälso- och sjukvård.
En tekniskt alltmer komplicerad vård och den ökande satsningen på
vård i hemmet ställer stora krav på alla yrkesutövare inom vårdområdet.
Inte minst den fria nordiska arbetsmarknaden, anpassningen till EG samt en
generellt ökad internationalisering ställer krav på en god utbildning på alla
nivåer.

Problem inom vårdyrkesutbildningarna

Inom vårdyrkena råder rekryteringsproblem, särskilt inom vissa utbildningar.
Inom högskoleutbildningarna står åter många utbildningsplatser
obesatta.

År 2000 kommer antalet 80-åringar att ha ökat med ca 40 procent, och de
allra äldsta kommer att ha stora vårdbehov. Antalet 15-20-åringar kommer
vid samma tidpunkt att ha minskat med ca 20 procent. Med tanke på rekryteringsproblemen
är det nödvändigt att genom en utbyggd vuxenutbildning
tillvarata den resurs som de då stora årskullarna i medelåldern utgör.

En viktig faktor för rekryteringen - förutom differentierade löner för personal
med vidareutbildning - är klart preciserade krav såväl på de sökande
som på utbildningens kvalitet.

Elever inom gymnasieskolans vårdlinje har på senare år visat sig ha bristande
baskunskaper och behov av stödundervisning på grundskolenivå i t.ex.
matematik* svenska och engelska.

De svenska sjuksköterskorna har länge bedömts vara bland de mest kompetenta
i världen. Deras kompetens har dock på senare år ifrågasatts av de
övriga nordiska länderna och frågan har bl.a. diskuterats i Nordiska Rådet
och av de nordiska socialministrarna. En harmonisering av vårdutbildningarna
inom de nordiska länderna liksom en ökad anpassning till EG-ländernas
utbildningar är nödvändig.

Vi har under en följd av år krävt väsentliga förbättringar av utbildningarna
på såväl gymnasie- som högskolenivå. Av budgetpropositionen framgår att
regeringen nu ämnar göra en översyn av vårdsektorns högskoleutbildningar.

Vi förutsätter att bl.a. frågan om en harmonisering av de nordiska vårdutbildningarna
och en anpassning till EG-ländernas utbildningar tas upp i detta
sammanhang.

Gymnasieskolans vårdutbildning

Vi har sedan länge föreslagit en förlängning av den gymnasiala vårdutbildningen
till tre år. Det s.k. fullskaleförsök som gjorts i Värmlands län har visat
att vår bedömning varit riktig. Vi har föreslagit att den sociala servicelinjen
ersätts av en omvårdnadslinje, som ger dubbel kompetens. Genom en bredare
inriktning på basutbildningen med successiv differentiering uppnås en
helhetssyn på den hjälpbehövande människan. Samma person kan därigenom
ge såväl vård som social service. Inte minst med tanke på ett eventuellt
primärkommunalt övertagande av hela äldreomsorgen är denna inriktning
att förorda.

Utökningen i tid inom gymnasieskolans omvårdnadslinje bör användas till
allmänna ämnen - svenska, engelska, naturkunskap, psykologi och matematik-och
vårdpraktik. Även livsåskådningsfrågor och kostfrågor bör ingå.
Praktikplatserna bör byggas upp i en logisk följd och väljas med omsorg.

Matematik bör införas som obligatoriskt ämne enligt den utvärdering som
gjorts av den treåriga försöksutbildningen. Inom vårdområdet är det särskilt
viktigt att behärska procenträkning och enhetsomvandlingar samt överslagsberäkningar.
Det förekommer alltför ofta att kunskaperna i läkemedelsräkning
är bristfälliga med feldoseringar som följd. Ansvarighetsfallen har ökat
av denna anledning.

Till följd av den ökade invandringen bör utbildningen ge eleven större
kännedom om andra kulturer.

Inom vårdutbildningarna är mognad samt lämplighet för yrkesområdet
viktiga faktorer. Därför bör utredas om yrkeslivserfarenhet från vårdområdet
skall meritvärderas vid urval. Vi anser att någon form av lämplighetsbedömning
och eventuellt försök med återinförande av en tid som provelev bör
kunna prövas. Genomgångna specialkurser på gymnasiet bör tillgodoräknas
vid ansökan liksom yrkeserfarenhet.

Ett problem är att nuvarande personal inom hemtjänsten saknar adekvat
utbildning; i storstäderna är inemot en tredjedel utan sådan utbildning. På
flera håll erbjuds personal som rekryteras utan erforderlig utbildning att genomgå
lokalt utformad utbildning, som inte är generellt kompetensgivande.
Personal med sådan utbildning kan då endast söka tjänster i den kommun
där de först anställts.

Vi anser att uppdragsutbildning som sker efter en utbildningsplan och som
har behöriga sökande och lärare skall ge likvärdiga betyg.

Vårdhögskolan

Vi har i tidigare motioner framfört behovet av skärpta inträdeskrav till vårdhögskolorna.
Vi fick därvid medhåll av tillträdesutredningen. Erfarenheterna
har visat att det inte räcker med betyget 3 från gymnasieskolans tvååriga
vårdlinje för att få behörighet till inträde vid vårdhögskolan. Enligt

Mot. 1989/90

Ub621

5

UHÄ:s slutrapport av "Vård 77-reformen har förkunskaperna inom vårdhögskolan
varierat starkt.

Erfarenheterna har visat att den försöksverksamhet som sedan 1986 prövats
på flera håll i landet med förlängd utbildning inom högskolans ram direkt
efter gymnasiets treåriga teoreteiska linjer har slagit mycket väl ut. Rekryteringsbasen
till vårdhögskolan har breddats och utbildningen har lockat
många sökande. Vården kommer budgetåret 1990/91 att tillföras 400 nya
sjuksköterskor genom denna utbildningslinje.

Vi anser att denna alternativa treåriga utbildning bör permanentas och
även fortsättningsvis ske parallellt med den sjuksköterskeutbildning som har
vårdgymnasiet som rekryteringsbas.

Förlängd utbildning och påbyggnadsutbildning

Det finns behov av förlängda utbildningar och komplettering med påbyggnadslinjer
fastställda av UHÄ för vissa vårdinriktningar, som laboratorieassistentlinjen,
rehabiliteringslinjens inriktning mot sjukgymnastik samt hälso-
och sjukvårdens inriktning mot radiologi och onkologi.

Den av regeringen aviserade översynen bör även beakta såväl utbildningssom
rekryteringsbehoven till påbyggnadslinjerna inom diagnostisk radiologi
och onkologi.

Påbyggnadskurser behövs även till operationslinjen liksom till utbildningen
i psykiatri.

Behov av påbyggnadsutbildning föreligger även för sjuksköterskor vid
sjukhem liksom för distriktssköterskor. Behovet för de senare har uppmärksammats
av socialstyrelsen men det är mycket viktigt att båda dessa gruppers
vidareutbildningsbehov ses över i ett sammanhang. Äldreomsorgen kommer
eventuelli att överföras till primärkommunalt huvudmannaskap. Eftersom
75 procent av äldreomsorgen består av hemtjänst, är det viktigt med en allsidig
och kvalitativt god utbildning för nyckelpersonerna - sjuksköterskorna inom
äldrevård och äldreomsorg.

Vi har tidigare påtalat behovet av en förlängd utbildning av laboratorieassistenter.
Redan i sin anslagsframställning för budgetåret 1986/87 lade UHÄ
förslag om en förlängning av utbildningen till 100 poäng. UHÄ föreslog
också en påbyggnadsutbildning i klinisk cytologi med 16 poäng och i blodgruppsserologi
med 14 poäng. Förslagen avslogs i proposition 1985/86:100
utan några sakligt grundade motiv. Detta innebär ett allvarligt hot mot den
framtida verksamheten vid de vårdanknutna laboratorierna.

Vi anser att utbildningen av laboratorieassistenter bör förlängas med 10
poäng. Dessutom bör påbyggnadsutbildning i klinisk cytologi utökas med 16
poäng till 40 poäng och utbildningen i blodgruppsserologi med 14 poäng till
20 poäng.

Statligt huvudmannaskap för vårdhögskolan

Den s.k. huvudmannaskapskommittén föreslog 1981 ett enhetligt statligt huvudmannaskap
för all högskoleutbildning.

Som skäl härför angavs:

- ett effektivt resursutnyttjande.

Mot. 1989/90

Ub621

6

- en starkare anknytning till forskning,

- en enhetlig utbildningskvalitet,

- bättre överblick och samordning.

Vi har tidigare framfört kravet på ett enhetligt statligt huvudmannaskap för
all högskoleutbildning. Erfarenheterna har visat att landstingen som huvudmän
för såväl gymnasieskolans vårdlinje som högskolans vårdutbildning inte
kan skapa utvecklingsklimat för vårdutbildningarna. Utbildningsmässiga
och kvalitetsmässiga hänsyn har trängts undan av landstingens ambitioner
att främst ge utbildning för egna behov. Det är vidare ett problem att grundutbildningen
och forskarutbildningen inom omvårdnadsforskningen har
olika huvudmän. Grundutbildningen saknar ett naturligt samband med
forskning inom sitt område. Vårdhögskolorna har inte kunnat bygga upp en
adekvat forskningsanknytning och forskningsorganisation.

Med ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning
skulle effektiva och kvalitativa lösningar kunna nås på ett bättre sätt än nu.
Omvårdnadsforskningen skulle få en större stadga och utvecklas i positiv
riktning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av en ny treårig vårdutbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en harmonisering av vårdutbildningarna i Norden
och en anpassning till vårdutbildningarna inom EG-området,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om grunder för meritvärdering
och lämplighetsprövning vid antagning till gymnasieskolans
omvårdnadslinje,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antagning
till sjuksköterskeutbildning efter vårdinriktade kompletteringskurser
från gymnasieskolans treåriga teoretiska utbildningar bör ske
parallellt med antagning från gymnasieskolans omvårdnadslinje för
att bredda och förbättra rekryteringen,

5. att riksdagen hos regeringen begär att behovet av påbyggnadsutbildning
för vårdpersonal utreds i enlighet med vad som i motionen
anförts,

6. att riksdagen beslutar att laboratorieassistentlinjen förlängs med
10 poäng,

7. att riksdagen hos regeringen begär att påbyggnadsutbildningen i
klinisk cytologi förlängs med 16 poäng till 40 poäng,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förlängd påbyggnadsutbildning
i blodgruppsserologi,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Mot. 1989/90

Ub621

7

tionen anförts om ett enhetligt statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning.

Stockholm den 25 januari 1990
Ann-Cathrine Haglund (m)
Gullan Lindblad (m)

Birgitta Rydle (m)

Per Stenmarck (m)

Hans Dau (m)

Sten Svensson (m)

Margit Gennser (m)
Birger Hagård (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Mot. 1989/90

Ub621