Utbildningskvoten för allmänläkare resp. andra specialister

Motion 1990/91:So444 av Gösta Lyngå och Anita Stenberg (mp)

Allmänmedicinaren och övriga specialister

Dagens sjukvård har blivit alltmer högteknologisk. Det
går nu att göra operationer med allt högre tillförlitlighet och
framgång. Det går att bota sjukdomar som tidigare ledde till
döden. Det går att utföra avancerade transplantationer av
inre organ. Detta är ett positivt resultat av stora och
kostsamma forskningssatsningar samt hängivet
utvecklingsarbete av specialister inom många medicinska
fält.

Visserligen är detta bra, men samtidigt vill vi beklaga
den nedprioritering av den allmänmedicinska läkarvården
som skett. Vi anser att ur folkhälsans synpunkt är
allmänläkaren oerhört betydelsefull. Denne har en position
relativt patienten, relativt samhället och relativt miljön som
ger honom/henne en total bild som är väsentlig för att förstå
anledningen till många vanliga sjukdomstillstånd.
Allmänläkaren har också ett arbetssätt som på ett
fundamentalt vis beaktar hela människan och hennes hälsa.

Allmänmedicinaren och miljöproblemen

Insikten har blivit allt starkare att många av dagens
sjukdomstillstånd är miljörelaterade. Förekomsten av
astma på platser där luftföroreningar är stora, relationen
mellan aluminium i dricksvattnet och åldersdemens är
endast två exempel. Relationerna mellan miljön och
sjukdomar utreds ofta av andra specialister, men
vaksamheten hos allmänläkare verksamma i lokalsamhället
är viktig när det gäller att upptäcka och förstå vad det är
som egentligen orsakar människors ohälsa. Liksom
människans psykiska och fysiska välbefinnande måste ses
som en helhet måste också människans relation till den
fysiska och sociala miljön beaktas. Allmänmedicinaren har
här en nyckelposition.

Utbildningsprofileringen

I länder med en välutvecklad allmänvård, exempelvis
Storbritannien, Holland och Canada är andelen
allmänmedicinare omkring 50%; i Skandinavien är den
väsentligt mindre, minst är den i Sverige. Detta är ett
beklagligt resultat av de prioriteringar vi hittills gjort.
Förebyggande vård av den typ som allmänläkaren kan ge är
ytterst värdefull för folkhälsan och fordrar dessutom mindre
ekonomiska insatser än specialistvård.

Satsningen på preventiva åtgärder inom tandvården har
givit revolutionerande resultat i form av bättre tandhälsa
och har dessutom sparat resurser. När skall man börja
motsvarande storsatsning inom den medicinska vården?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen mot bakgrund av att kvoten mellan antalet
allmänläkare och antalet övriga specialister är för låg i
Sverige, hos regeringen begär förslag om en förändring av
utbildningskvoten inom läkarutbildningen till förmån för
fler allmänläkare.

Stockholm den 22 januari 1991

Gösta Lyngå (mp)

Anita Stenberg (mp)