Utbyggnad av E 6 genom Bohuslän

Motion 1990/91:T301 av Kenth Skårvik och Leif Olsson (fp)

Under hela 1900-talet har Bohuslän till och från präglats
av kriser inom arbetsmarknaden. Landskapet har haft svårt
att få stabila sysselsättningar. Många bedömare av
utvecklingen i Bohuslän under efterkrigstiden, är ense om
att dåliga kommunikationer varit den främsta
orsaken till instabiliteten på arbetsmarknaden. Det är
glädjande att konstatera att det idag inom länet finns en
bred enighet i synen på kommunikationernas betydelse som
förutsättning för människors liv och arbete. Denna samsyn
kommer till uttryck i en gemensam motion från
riksdagspartierna på Bohusbänken, med krav på utbyggnad
av Bohusbanan till dubbelspår, upp till Oslo. Det är också
löftesrikt att samtliga 24 kommuner utmed väg E6 mellan
Oslo och Göteborg, Bohuslandstinget, Akershus och
Ostfold fylkeskommuner beslutat att gemensamt arbeta för
en utbyggnad av E6 och järnvägen mellan Oslo och
Göteborg och att en arbetsgrupp härför utsetts. Beslutet
speglar på ett bra sätt att samhällsdebattörer, beslutsfattare
och förhoppningsvis en bred allmänhet, gått ifrån att tala
om satsning på E6 eller spårbunden trafik. Nu är man
överens om att det behövs ett både och.

Denna motion, som är en plädering för en snabb
utbyggnad av E6, vill också visa att en satsning på motorväg
faktiskt innebär miljöfördelar. Ett exempel är att en ny E6
mellan Oslo och Göteborg blir 29 km kortare än dagens.
Om man sätter ett pris på nedsmutsning av miljön till 30 öre
per km, skulle den förkortade vägen innebära en
miljöbesparing på ca 50 milj.kr.

Andra siffror som talar för en snabb upprustning av
vägen är att den i sin sträckning genom Bohuslän tar emot
den hårdaste belastningen i landet när det gäller tung trafik.
Svinesund, gränsstationen mellan Sverige och Norge,
passerades år 1989 av 244.000 lastbilar. Detta motsvarar 650
fordon per dygn eller en lastbil varannan minut. Den
internationella lastbilstrafiken har ökat med 5 % per år
sedan 1970. Andra uppgifter med oroande förtecken är att
andelen farligt gods är mycket hög. Ungefär var tionde
lastfordon har en orange skylt som utmärker farligt gods.
Mest rör det sig om transporter av petroleumprodukter och
styckegods.

Ser man till inträffade olyckor/katastrofer som drabbat
trafikanterna är väg E6 den kanske mest olycksfrekventa
leden i hela landet. Under åren 1980--1988 har detta kostat
länet flera miljarder kronor, 247 döda, 1.800 svårt skadade
och 2.000 lindrigare skadade.

För Bohuslandstingets del rör det sig om kostnader på 70
milj.kr. om året. 15 % av dessa kostnader får kommunerna
ta.

Olycksnivån på nuvarande E6 genom Bohuslän är 2 till
2,5 gånger så hög som på en vanlig motorväg. Den höga
olycksfrekvensen beror också på att det framförallt under
sommartid finns många turister i området, som inte är
förberedda på att en europaväg har en så dålig standard.
Husvagnar skall trängas med nyttotrafik, lokaltrafik med
traktorer, cyklister, bussar och även gående.

Till den här tecknade bilden skall också föras positiva
inslag av eminent betydelse för våra krav på en utbyggd
europaväg genom Bohuslän. Landskapet ligger som ett nav
i Oslo-Göteborg-Köpenhamnregionen: ett område med 6
miljoner invånare och närmare 8.700 industriföretag, vilka
tillsammans svarar för 35 % av de skandinaviska ländernas
samlade industriproduktion. Insatser sker på olika plan att
binda regionen samman med Nordtyskland/EG. I ett
dynamiskt skede som detta fungerar vägstrukturen genom
stora delar av Bohuslän som en bromskloss landskapets
ypperliga läge till trots. Ett perspektiv utifrån dagens
situation pekar på att bromsklossen inte är borta förrän år
2020, med nuvarande utbyggnadsplaner och
resurstilldelningar.

I det s.k. Uddevallapaketet som regeringen
presenterade i januari 1985, ingick bl.a. en motorväg mellan
Stora Höga och Bratteröd/Uddevalla. Vägen öppnas för
trafik i september 1991, men slutar i Ljungskile. Den andra
etappen av motorvägen skulle enligt ursprungliga planer
ansluta till nuvarande E6 vid Bratteröd, och här finns ett
löfte från regeringen om pengar till denna andra etapp.

Efterhand har det visat sig att stora vinster skulle göras
om etapp 2 anslöt till nuvarande E6 vid Torp efter passage
via bro över Sunninge sund. För denna sträckning av E6
finns en stor grad av enighet. Som ledamöter av riksdagen
har vi i tidigare sammanhang förespråkat en sådan lösning.
Vi har också varit öppna för kompletterande
finansieringsformer, framförallt när det gäller brobyggen
över Sunninge sund och bro över Idefjorden vid
riksgränsen. Det finns olika system för bro/vägavgifter och
man kan säkert komma fram till bra alternativ som både
tillgodoser de lokalboendes situation och fjärrtrafiken.

Sett till tidigare uttalanden från regeringshåll, är det en
angelägenhet av stora mått att etapp 2 av E6 genom
Uddevalla kommun kommer till utförande efter att etapp
1 avslutats, utan tidsutdräkt. Det arbetsmarknadspolitiska
läget i Bohuslän har på nytt försämrats -- utan kontinuerligt
pågående objekt i syfte att bygga en bra motorväg riskerar
landskapet att innanför en vacker yta lida av tvinsot därför
att artären, E6, proppas igen av oändliga kolonner av
fordon från när och fjärran.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnad av Europaväg 6
genom Bohuslän till motorväg, fram till riksgränsen
Sverige--Norge,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skyndsam igångsättning av etapp
2 delen Ljungskile--Torp, innebärande bro över Sunninge
sund,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lämpliga
finansieringsformer för i första hand bro över Sunninge
sund.

Stockholm den 11 januari 1991

Kenth Skårvik (fp)

Leif Olsson (fp)