om utdelande av ordnar till svenska medborgare

Motion 1987/88:K806 av Marianne Karlsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:K806

av Marianne Karlsson (c)

om utdelande av ordnar till svenska medborgare

Efter beslut av riksdagen år 1973 (prop. 1973:91, KU 27, rskr 266) upphörde
utdelandet av de svenska riddarordnarna - Serafimer-, Svärds-,
Nordstjärne- och Vasaordnarna - till svenska medborgare med utgången av
år 1974. Utlänningar och statslösa kan dock tilldelas utmärkelser inom Serafimer-
och Nordstjärneordnarna (SFS 1974:768). I propositionen hade ordensväsendet
behandlats som en del av frågan om ett ändrat belöningssystem
för statsanställda. Det ansågs odemokratiskt och ojämlikt att endast
vissa tjänstemän kunde tilldelas ordnar. I stället beslöts att utmärkelsen För
nit och redlighet i rikets tjänst (NOR) skulle bli en enhetlig belöning till alla
anställda i statlig tjänst.

Man kan alltså konstatera att frågan om ordnar till svenska medborgare
kopplades samman med systemet för belöning av statsanställda. Men även
andra än statsanställda kunde tidigare få dessa ordnar. Ordensväsendet i
Sverige kan dock under den långa tid det existerade sägas ha haft sitt ursprung
i och främsta inriktning på belöning för förtjänster inom den statliga
förvaltningen.

Utdelning av ordnar är ett inom de allra flesta länder i världen vedertaget
sätt för statsmakten att uttrycka sin uppskattning av insatser som landets
medborgare gör för samhället. Det förekommer inom länder med olika
statsskick, inom demokratier och diktaturer, monarkier och republiker, kapitalistiska
och kommunistiska stater. Riksdagens beslut år 1973 att diskriminera
svenska men inte utländska medborgare från möjligheten att få
en svensk ordensutmärkelse synes vara utan motsvarighet utanför vårt land.
Såvitt bekant har inte något annat land gjort som Sverige. Tvärtom. I andra
länder visas generositet i fråga om utdelning av ordnar. Som exempel kan
nämnas våra nordiska grannländer Norge och Finland. I Norge instiftades
år 1985 en ny norsk förtjänstorden. I samband med 70-årsjubileet den 6 december
1987 av Finlands självständighet utdelade den finske presidenten inte
mindre än 4 500 finska ordensutmärkelser.

Tiden bör nu vara inne för de svenska statsmakterna att till ny prövning ta
upp frågan om utdelning av svenska ordnar till svenska medborgare. Det
finns skäl som talar för en återgång till det tidigare ordensväsendet, med
den särskilda inriktning detta ursprungligen hade på belöning för insatser
inom den statliga förvaltningen. Det främsta skälet för en återgång är de
mindre förmånliga löne- och anställningsvillkor som gäller för anställda i
mera kvalificerade befattningar i statlig tjänst i jämförelse med vad som gäller
för motsvarande anställda inom privat tjänst. Staten har som arbets

givare - utöver sociala förmåner - endast den rena lönen att erbjuda den Mot. 1987/88

som skall anställas. En privat arbetsgivare kan utöver lön och sociala för- K806

måner också ge många andra förmåner. Löneläget för personer som anställs
i privat tjänst på mera kvalificerade befattningar är också generellt sett högre
än vad som gäller för motsvarande befattningar i statlig tjänst. Den statsanställde
kan - som ovan nämnts - endast få en typ av belöning av arbetsgivaren
och då först efter 30 år i statens tjänst, NOR. Det nuvarande belöningssystemet
för statsanställda är sålunda av synnerligen blygsam
omfattning.

Svårigheterna att rekrytera och behålla personer på mera kvalificerade
befattningar inom staten har på senare tid ökat alltmer. Ett tecken på svårigheterna
att finna personer till statliga chefsbefattningar är att regeringen
nyligen utsett en tjänsteman i regeringskansliet, en headhunter, med särskilt
uppdrag att leta rätt på personer som är villiga att ta anställning hos
staten. Att kvalificerade tjänstemän hos staten i ökad utsträckning lämnar
sina anställningar och går över till privata arbetsgivare är dessutom något
som man allt oftare kan läsa om i pressen. Särskilt viktiga grupper för staten
är här yngre domare och tjänstemän inom skatteförvaltningarna. En annan
betydelsefull personalgrupp är officerare och andra tjänstemän inom försvaret,
vilka ofta kan ha kostats på en dyrbar utbildning av staten.

Det är alltså för staten ett problem att kunna rekrytera och behålla personer
på mera kvalificerade befattningar. När inte löneförmånerna visar sig
vara tillräckliga, bör därför andra utvägar tillgripas för att i någon mån förbättra
situationen. En möjlig utväg är då att återinföra det tidigare ordensväsendet.
Det är en praktisk och ändamålsenlig form av belöning. Denna
belöningsform kan vid ett återinförande innebära att många accepterar ett
erbjudande om en statlig chefsbefattning eller väljer att stanna kvar i statlig
tjänst inför utsikten att få en sådan belöning. Många kan nämligen väntas
uppskatta en ordensutmärkelse. För staten är det också den mest gynnsamma
belöningsform som finns, eftersom den inte är förenad med några
kostnader för staten. Den enskilde betalar i stället själv en avgift för en ordensutmärkelse
till Kungl. Maj:ts Orden.

Det här framlagda förslaget syftar till att ordensväsendet i Sverige bör
återinföras i de former det hade före år 1975. Förslaget har sin främsta inriktning
på belöning av förtjänster inom den offentliga verksamheten. Anställning
inom sådan verksamhet måste göras mera attraktiv. Den måste ges
en statushöjning så att den kan locka till sig särskilt dugliga människor. För
detta ändamål kan myndigheter (motsv.) genom möjligheten att föreslå ordensutmärkelser
ha ett utomordentligt medel till sitt förfogande, som dessutom
är utan kostnader för statskassan.

Som ytterligare ett skäl för att återinföra ordensväsendet kan följande anföras.
Alla medborgare i Sverige omfattas av 1973 års förbud, alltså även sådana
medlemmar av konungahuset som efter förbudet fötts i Sverige. Det
innebär att Sveriges tronföljare, kronprinsessan, liksom hennes syskon när
de blir äldre är förbjudna att bära rikets officiella ordnar. Det är synnerligen
anmärkningsvärt att statsmakterna i ett av världens främsta kulturländer
har fattat ett beslut som medför sådana konsekvenser. Denna fadäs kan re- 3

1 * Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr K805-809

Mot. 1987/88
K806

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen förklarar hinder inte möta mot att de svenska riddarordnarna
Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna samt
eventuellt i framtiden nyinstiftade ordnar får tilldelas svenska medborgare.

Stockholm den 21 januari 1988

Marianne Karlsson (c)

dan nu rättas till genom detta förslag.

Nu föreliggande förslag innebär att riksdagen bör göra ett principuttalande
för ordensväsendets återinförande i Sverige. Det bör därefter ankomma
på regeringen att i samråd med Kungl. Maj:ts Orden utforma de närmare
anvisningar om normalplaner m. m. som behövs för resp. utmärkelse.

4